För ett år sedan myntade jag relativt omedveten om din storhet smeknamnet Energispridare. Energispridare. Det är precis vad du är och det (bland annat) älskar jag dig för. Du är det mest magiska jag varit med om och jag tänker aldrig gå utan dig. Min älskade Thomas Österlund.

Mellandagarna. Mellan dagarna. Mel lan dag arna. Me la nd ag ar na. M to the E to the L to the L to the A to the N to the D to the - JA NI FATTAR.

Vi befinner oss i mellandagarna. Dagarna mellan jul och nyår. Dagarna som är dom officiellt slappaste, slösate, långsammaste, sovigaste och gråaste dagarna på hela året - enligt mig. Kanske beror det på vad jag associerar till dessa dagar kanske för att livet brukar gå mycket i ofas i dessa dagar eller kanske bara för att det är vad året kräver efter en nästan 4 veckor av förväntan och allt vad julen för med sig. Hej och hå iallafall.

Det är den 27 December idag och för 3 dagar sedan var det julafton. En julafton som jag fruktat ganska rejält sista tiden då min älskade hävdade att han "alltid haft perfekta jular". Perfekta jular. Citatet fick mig att gråta.
Jag vet inte vad en perfekt jul är men jag vet att den här julen var ganska okej iallafall, fast ett väldigt tragiskt avslut. Vi började dagen klockan 12:00 och slutade den klockan 03:30. Vi hann med både Ormingejul hos Eva, min moster, med Kalle Anka, lite av Kan Du Vissla Johanna, massa julmat, den traditionella tomtehetsen och materialistdrama gånger 1000.

Man slutar aldrig förvånas men skrämmande är vad det är.

Sedan åkte vi "hem" till Rönninge där 1/3 av Janns släkt fanns. Där blev det julklappsspel och tjyvrökning som urartade helt och sedan lite julklappar och sen åkte vi hem till oss. Eftersom att vi tidigare i veckan förlovade oss så skippade vi allt vad julklappar innebar i år men från min mor och övriga släkten fick vi bland annat koppar, en pajform, två prickiga skålar, sju par kökshanddukar, en webbkamera så jag ska kunna skype:a med Frassis och ett mascarakit. Jag förväntade mig inget så jag är mycket nöjd.

 

En första julaftonsbild på oss två; God Jul och Gott Nytt 2011!


Jag tyckte det var ett briljant tillfälle att använda min studentklänning igen, ett kärt återseende :)


Ormingejul.


Min moster har en helt bedårande lampa, en sånn lampa som vi ska ha i vårt framtida vita tegelhus.


Mys!


Den ytterst kubusitiska granen, vår är mycket gemytligare ;)


Skräckblandadförtjusning.


Min jättefina mamma var också med <3 Inse att du är jättevacker.


De klassiska ljusen som jag alltid måste fota.


Också julbord.


Min mosters sambos lösning på fullproppat kylskåp. Han som kommer travandes genom vardagsrummet med snöskyffeln med en stor hög snö på i högsta hugg. "Aeh jag ska bara kyla ned drickat lite".


Smaklig!


Det glada jaget men en lite småcreepy klänning.


Rönningejul.


Och det var det.

Jag älskar dig så mycket, du är mitt hjärta.

I Onsdags köpte vi oss en grön vän, som sig bör i juletid. Det hela blev lite som ett äventyr och en tävling mot tiden då vi var ute i himla ogod tid. Först besökte vi våra grannar Plantagen och möttes av ett 30 tal kungsgranar till salu redan ute på parkeringen men då jag på senare år utvecklat en slags psykiskallergi mot kungsgranar så var dom inte att tänka på (just då). Därför tog vi oss till uteväxthuset i samma butik i jakt på "vanlig"-gran som luktar mycket, sticks otroligt och barrar ännu mer.

Jomenvisst.

Det är säkert jättebra att ge sig ut i för det första; arton minus och för det andra två dagar före julafton och för det tredje på en väldigt stor trädgårdsmarknad där granarna säkerligen behandlas som om de vore precis vad de är - bara träd (som jag dessvärre finner väldans värdefulla). På uteväxthuset var det väldigt glest på dom vi letade efter och de stackarna som faktiskt fanns var var antingen begravda i brutala snömassor eller väldigt märklig passform på eller så såg dom bara väldigt onda ut, och en ond gran är inget vi vill ha i vårt hem.

Vad gör vi nudå?

Willys granförsäljning nästa. STÄNGT. Kylan biter hårt i tårna och ännu hårdare i ryggraden och orsakar sk. köldskälvningar som börjar i svanken och strecker sej ända upp mot hårfästet. BRR. Men man kan väl inte åka hem om man argumenterat för en gran halva dagen? Nej kommer inte på frågan. Klockan var 19:51 och vi inser att "Nej vi får nog helt enkelt nöja oss med en kungsgran som inte luktar överhuvudtaget, har barr som viker sig istället för sticker och är så gott som barrfri". Missbelåten Made som sväljer sin psykiskakungsgransallergi med hull och hår. Vi åker mot plantagen igen och möts av en snorig väldigt otålig och mannhaftig granförsäljare som säger viktigpetter-igt

Ahmene då får ni skynda er för vi stänger om 3 minuter.

Vi köper en kungsgran och krigar sedan med både varandra, vår nyinköpta vän och bilen för att kunna komma iväg. Varför väljer vi alltid helt fel dagar för aktiviteter som dessa? I somras var vi på Gröna Lund när termometern visade 32+. Nåväl. Vi kom hem och nu nu står det är 2,70 hög gran i vårt svarta vardagsrum.


Sedan fick jag vara ensam hemma med den och klä av den nätet och skrattade i smyg åt hur fånig den såg ut.


Mannen fick i uppgift att trassla loss beslyningen.


TA-DAAA!

Nej jag tror inte på att man kan vara fin och varm samtidigt, hur mycket man än försöker. Ullstrumpbyxor + ullstayups var ingen duglig kombo ens. Får det verkligen lov vara såhär kallt?

Det hade blivit frostavbildningar på framrutan i bilen som jag tyckte påminde mycket om drakbebisar. Fina.


För att vi menar allvar när vi säger att vi alltid kommer vara tillsammans. Äkta silver och 18k guld, beviset på vårt oupplösliga band.

Och mitt i hjälteångesten, farmorsaknandet, julstressen och poatatiskoket så ringer ens absoluta bästa hjärtevän som man inte har träffat på 3 månader och undrar "får jag komma hem till er?" och man blir så himla lycklig och varm och till freds med hela livet att jag måste lägga ett par salta på skrivbordet och tänka "hon kom tillbaka iallafall, jag dog inte".

JAS IS BACK IN TOWN <3



Känner mej såhär för tillfället;

Igår var en magisk dag, på alla möjliga vis. Jag fyllde 20 och fick den bästa present jag någonsin kunnat föreställa mig. På dagen lunchade jag med Mirjam. På eftermiddagen fick jag uppleva magi i sin renaste form. Och på kvällen åt vi väldigt stark mat på en indisk restaurant. En trevlig födelsedag och jag var väldigt nöjd.

Jag och min jätteglada man i snöyran utanför restauranten.


På borden stod jättefina elefanter som jag och modern smed planer på att röva bort.


Jag åt JÄTTEstark currygryta med grönsaker. Man svettades och halvgrät sig igenom måltiden. Jag har aldrig fattat det där med stark mat.


Thomas efterrätt.

Sedan åkte vi hem och hade svårt att somna till klockan halv tre.

Jag hade bjudit 17 gäster och 2 av dem hade tackat nej, med andra ord så skulle det få plats 15 pers exkluderat mig själv och Thomas i vår "lilla" trea (som egentligen är väldigt stor för att vara en första bostad). Det fick fikas i omgångar med andra ord. Jag hade dukat med min stjärnbildskarta och allt gick i mina favoritkulörer svart och lila. Mycket fint.


Det här är min älskade man och sambo Thomas, för alla er som inte redan visste hur han ser ut.


Jag hade beställt en schwartswaldt-tårta som tyvärr följde strömmen som de andra schwartswaldt-tårtorna och smakade mest socker. Inte riktigt okej, skämms på Rönninges bageri.


Sedan skulle det öppnas presenter och även om jag är en ganska brutal materialist så skäms jag alltid över presenthögarna som mina nära och kära lyckas skramla ihop så fort det är något som ska firas, men självklart är jag tacksam iallafall =)


Jag älskar den här bilden för alla är så otroligt ofotogeniska men samtidigt otroligt fotogeniska på den. Mirjam ser ut att försöka få med Terés i en noga uttänkt konspirationsteori mot resten av gänget och Terés hör förväntansfullt på och Julia är beredd att lära Betty hur man plutar med läpparna. Fina ni <3


Sedan hade Thomas föreläsning för min lilla kusin Joel om en av hans dolkar och Joel var en mycket engagerad lyssnare.


Jag och Mirjam bakade som bekant 29 asstiligt garnerade cupcakes dagen innan, efter 1 timme fanns det 5 stycken kvar. Populära vart dom och många ville ha receptet :)


Jag trivs väldigt bra utan diskmaskin men när vi har sånna här tillställningar så skulle jag lätt kunna tänka mig att ha en diskmaskin. Vi ska kika på mellandagsrean om vi hittar en till ett bra pris, annars klara vi oss gott utan. Mirjam som tycker att diska är helt okej, oavsett sizen på diskberget, ställde upp och diskade all disk efter kalaset. En eloge till dig min älskade Symbiossyster <3


Sedan lagade vi vår nya favoriträtt - Jasmineris med stekta champinjoner, vitkål, morötter, broccoli och tomatsås med ost i. NAMI. Och Mirjam var mycket lik sin syster Maja. Fina du.


Kontrasterna.


Sedan kom den här mannen och hans fina flickvän på besök. Vi fikade, pratade om nyårsafton och lekte mangafigurer. Haha.


Och såhär såg jag ut mest hela dagen. Sedan stupade vi i soffan framför Sex In The City 2, jag och min man och vid ett kravlade vi oss in till sängkammaren och somnade som två stenar. Värd dag, tack alla som deltog :D

Mobilsvar
2010-12-19 08:29
Var god ring nummer **********

Far
2010-12-19 08:32
Maria o jag e på sjukan
Hjärnblödning
Ring mig direkt

Citatet som följt mig genom de senaste 8 månaderna som stämmer så väl in på min samtid.

På Måndag fyller jag 20 stora år, därför ska jag ha kalas för släkt och ett mycket litet antal vänner imorn och när man har kalas så måste man ha minst 3 olika saker att bjuda sina gäster på tycker jag så förutom schwartswaldts tårtan som mamma skulle köpa åt mej imorn och diverse småkakor så bestämde jag mig för att idag var det baka-en-miljon-cupcakes-dagen. Enjoy;

När jag vaknade i morse så kände jag mig för en gångsskull inte lika sjuk som annars när jag vaknar. Jag är sällan sjuk på riktigt men som jag skrev igår så  har jag drabbats av en ytterst obehaglig trötthet som gör att man känner sig influensa-sjuk de första timmarna i vaket tillstånd varje dag. Lurigt är vad det är och utsidan speglar insidan.


En sovmaddis och en del av vårt sovrum säger; Godmorgon världen!


Cupcakes-time, eller muffins-med-glasyr-på-time om man så vill. Vi har en fin skål man kan vispa fina ägg i.


Jag gillar kulören på kakao och florsocker tillsammans, smått odefinierbar.


Halvfärdig smet.


Almost there.


Den oskyldiga former på muffinen, som en mjuk kulle.


Att garnera.


Och som jag älskar att göra cupcakes, att få sitta och pilla i timmar med strössel etc. är så himla stimulerande för en konstnärlig själ som min.


NAMI!


Mitt och Mirjams verk. Vi gjorde 29 cupcakes och alla med olika garneringar, tappra!

Med bakningen pysslade vi från ett på förmiddagen till straxt efter fem, behöver jag inflikna att vi var rätt less på cupcaked sedan? Men det var det värt. Jag älskar att arbeta med händerna och mina gäster kommer nog bli väldigt glada imorn så :)

Och det är klart att jag vet att vi är sagan utan slut.
Och det är klart att du är den som får mitt hjärta gå från 0 - 100 och sedan tillbaka igen på mindre än en sekund.
Och det är klart att det är jag som ska få veta hela ditt liv och göra en bok av historian och att det är mig du någon gång kommer falla ned på knä för och jag som ska ska bära vårt framtida gemensamma liv och vi som om några år kommer göra allt vi planerar just nu.

Det är klart att du är "den rätta" i mitt liv såklart men trotts den vetskapen så slutar jag aldrig riktigt att förvånas över känslan av att "nu tuppar jag av för att vi skär i varandra som kristaller och får samtiden att gnistra"

Och nyss när jag satt och läste högt ur en av mina favoritbloggar som berör mej väldigt mycket och du sa "det är sättet du läser på som får mej att förstå en annars obegriplig text, du har fallenhet för de där" så förstod jag ännu en gång att du kan känna mej både innanpå och utanpå och ballerinapepparkaka, jag får inget samband i mina ord och det är så frustrerande MEN JAG ÄLSKAR JU DIG.

En gång symbiossystrar - alltid symbiossystrar, jag älskar dej Mymmlan Embronx!

Jag var som sagt på besök hos min far från igår till idag och där befann sig även min 11 år yngra lillasyster Evelina.

Jag och Evelina har under årens lopp haft en rätt sporadisk och distansier kontakt och rellation då vi "bara" delar samma pappa men i slutäden så vet vi nog alltid exakt vart vi har varandra, även fast hon är 9 och jag fyller 20 om bara några dagar.
På senare tid har jag kommit att förstå vad hon verkligen är för mig, och vad jag verkligen är för henne och det är en insikt som fått mig väldigt rörd. Jag älskar min lillasyster obeskrivligt mycket och skulle inte tveka en sekund att göra både det ena och det andra mot någon om den så mycket som krökte ett hårstrå på hennes huvud, missförstå mej rätt tack.
Jag har bara en lillasyster och hon har bara en storasyster (förvisso 3 bröder också som hon sällan träffar men dom räknas lika mycket för det) kort sagt så har vi bara varandra och dom banden vi har känns mer och mer för var dag som går och jag är så glad att du finns och en dag ska jag verkligen visa dej hela världen.

Min fina Evelina <3

Ja, jag tror jag skulle klara av det, att dömma av vad min kropp sysselsätter sig med just nu och har sysslat med i fler veckor nu. Det är en sak att vara trött för att man sovit för lite, en sak att vara trött för att man sovit för mycket, en sak att vara trött för att man har genomfört en thriathontävling, en sak att vara trött för att man varit eller är allvarligt sjuk, en sak att vara trött för att man har en bebis att anpassa sig efter, en sak att vara trött för att man rest till en annan kontinent med en helt annat tidsuppfattning, en sak att vara trött för att man druckit för mycket alkohol och en sak att vara trött för att man varit med om lite för många omställningar på kort tid.

Men jag har varken sovit för lite eller för mycket, aldrig ens tänkt tanken att medverka i en triahtontävling, förhoppningsvis är jag heller inte allvarligt sjuk, någon bebis har jag inte sett röken av på mycket länge, det var snart två år sedan jag var i usa, alkohol är inte vad jag föredrar mest och det där med omställningar, ja vad säger man?

Hur som helst så är det mycket påfrestande att gå omkring som en zoombie hela dagen och inte kunna bidra med 100% i det som sker för man skulle behöva sova ännu mer. Ett blodprov och en seriös utredning om vad som är i görningen - JATACK!

Nej jag är inte motiverad överhuvudtaget, men det kanske är bra.

Jag gjorde oss en dörrskylt här om dagen, för att vi är trötta på att få "Mikael Rova"s post och för att man måste ju se vilka som bor här. Min älskade blev så rörd av aktionen att han blev gråtig.
Sen så tror jag att den hjälpte också för i morse fick vi vårt första rättadresserade brev.

Det har sedan 22 timmar tillbaka varit 5 dagar kvar till min födelsedag. Det kommer det fortfarande vara i 1 timme och 59 minuter till men efter det så är det bara 4 dagar kvar. En dryg timme eller 4 dagar.
Det är så märkligt det här med tid va, tid, tidpunkt, tidsuppfattning, tidsbaserad, tidsbrist, tidigare, tidsnog, tidning. Det har jag alltid tyckt och kommer nog alltid tycka. Så mycket som rör sig och andas och lever tack vare tiden, allt? Eller. Jag själv har ju ingen aning i tiden, som aldrig annars.

Det är som sagt 5 dagar kvar till min födelsedag och den insikten slog mig idag när Lilla Vännen var förbi på lägenhetsinspektion och vi satt i min soffa och åt lussebullar och ballerina med smak av pepparkaka och pratade om en sparkdräkt i vuxensize som hennes syster hade införskaffat.

Sambandet mellan födelsedag och sparkdräkt vet jag inget om men jag vet att om detta hade varit 2 år sedan så hade jag nog haft dagsnedräkning vid det här laget men icke. Födelsedagen i år är inget som bekommer mej speciellet. Eller mer korrekt, födelsedagen i år var inget som bekom mej speciellt tills min älskade i natt uttryckte något i stil med "jag kan inte berätta nu men du fyller år snart" när jag slutligen lät hjärtat yttra sig till det yttersta.

Så nu längtar jag alltså omänskligt massa till min födelsedag.