hoppas jag inte.

Mamma ringer och säger att Lars Winnerbäck spelar på svt1 just nu. Jag blir STÅENDE i en timme med vår antenn i famnen och en miljard tårar forsandes ned för mina kinderna.

För att vårt hus har Södertäljes (varför stavar man ens Södertälje med stort S, det är det sista den här staden förtjänar) SÄMSTA jävla teve-mottagning. Och för att mitt hjärta gör så jävlajävlajävlajävla ont just nu.

Thomas sade lagom till Septembers första helgdag att "Det har blivit höst nu Madde, du får inte bli ledsen nu Madde".
För att jag alltid mår som mest skit när årstiderna förvandlas, går vidare och lämnar oss och blir nya. Jag blir ännu mer känslig, blödig, analyserande, funderande och ännu mer Madeleine Elisabet Johansson 901220-****.

Jag minns alla dagar i detalj och dagarnas exakta datum. Det kallas självbiografiskt minne och enligt de forskare från Karolinska Institutet, som jag hade kontakt med hösten 2009 (det var inte jag som kontakta dom, det var dom som kontaktade mig efter att min mattelärare hade fått nys om det hela och tyckte att det var värt att uppmärksamma), så kunde man räkna alla människor i världen men den här "förmågan" på en hand. Det är med andra ord ytterst ovanligt, fast för mig är det såklart inget konstigt alls eftersom att jag alltid har varit såhär. Eftersom att det för mig är helt naturligt att aldrig glömma saker.  Det ligger faktiskt på den nivån  att mina nära och kära kan säga "5 December 2006" och jag kan svara "Det var en tisdag, jag vaknade i ett Nykvarn och det var 11 plus ute fast det skulle föreställa vinter. Jag hade feber och vi höll på att kakla om vårat badrum på Örnstigen i Älta".

Och visst är det en himla ball grej kan man tycka som utomstående men som inomstående så är det hemskt jobbigt lika mycket som det är ballt. Särskilt jobbigt är det på dagar som fyller ett visst år ett år, jag behöver inte ens kolla i almenackan, jag bara vet i hela kroppen att just den här dagen för si och så många år sedan så skedde det här och det där. Och så är det idag och därför gör mitt hjärta extra ont.

För att det var jag och min älskadeälskadeälskade Symbiossyster som ikväll för ett år sedan drack öl i Södertälje med min dåvarande allra bästa killkompis och hans vänner och deras vänners vänner. Och det var ikväll för ett år sedan som jag mitt i alltihopa fann det dåvarande Felhjärtat (inte för att jag har ett nytt nu men eftersom att mitt hjärta inte slår fel för den människan längre så skulle det vara motsägelsefullt att fortsätta kalla honom för det) som efter 9 månader av tystnad plötsligt var 100% närvarande i livet, 100% mottaglig för umgänge och 100% intresserad av mina ord etc. Idag har älskadeälskadeälskade Symbiossyster flyttat 20 mil uppåt, allra bästa killkompisen vet jag inte vart han tog vägen och det dåvarande Felhjärtats plötsliga närvaro, mottaglighet och intresse försvann lika fort som den dök upp men det är inte det som är grejen.

Grejen är alla dessa ensamhetskänslor som jag är så ovan vid, trots att de väldigt odiskret smygit sig närmre och närmre det sista året. För att alla mina bästa vänner utom Julia Störstatrygghetenivärlden Gerdau flyttat härifrån. Först flyttade Malin till Lund. Sedan flyttade Frasse till London. Sedan flyttade Linnéa till Göteborg. Sedan flyttade Terés till London och för en månad sedan flyttade Mirjam till Österfärnebo. Och jag klandrar er inte som vidgar era vyer, inte alls, men jag kan inte heller känna "FAN VAD KUL!!" snarare "FAN VAD OVÄRT!!".  Och det är så jag känner en Lördag som idag. En lördag som förra lördagen. En lördag som förrförra lördagen. En lördag som förrförrförra lördagen. And so on. ENSAM och ointressant.

Men det hela blir dessto mer intressant om man ställer upp antalet vänner som har flyttat med antalet vänner som jag har kvar och sedan räknar ut hur många av dom som finns kvar som faktiskt hör av sig och agerar utifrån sett som att de skulle finnas någon mening i en social interaktion. Summan blir väldigt låg och lika så blir jag.
Utan att dra alla över den välkända kanten, men ändå dra ganska många: Någonstans trodde jag att alla hjärtan man någonsin har slitit för (och då menar jag SLITIT FÖR som i gett bort stora bitar av sig själv till) skulle ge tillbaka, men jag var väl för blåögd som vanligt eller så är jag faktiskt så stört jävla jobbig som jag känner mej, ni får gärna förklara OCH ni får gärna tolka mig rätt.

Och det är därför jag spenderar den här lördagen STÅENDES med vår teveantenn i famnen och en miljard tårar forsandes ned för mina kinder till Lars Winnerbäck's "Två ögonpar i tomhet från september till advent", för att jag vet att den verkligheten inte är långt bort nu och för att den vetskapen är allt annat än fin att leva med.

Hej mina fina!

Idag är det Fredag och imorn är det en vecka sedan jag skrev något här igen. Känner att en-gång-i-veckan tyvärr har blivit min grej. Skyller tidsbristen och prestationsångesten på det. Ni lär väl veta vid det här laget att skolan tar min tid och att jag tycker att spontanbloggning är jättejobbigt och svårt. Jag skulle precis till att publicera ett inlägg jag jobbat en stund med (för jo, jag måste ha en viss mening och struktur även i det här) men kom på att det skulle kännas märkligt att bara rusa dessa 6 dagar helt obemärkt förbi, inte för att det varit särskilt händelserika dagar (tvärt om) men iallafall.

Söndag, måndag och tisdag fortsatte jag min nya hobby som jag satte igång förra torsdagen - att ha för hög kroppstemperatur för mitt eget bästa och en överhängande matthet i hela kroppen (trots MASSA sömn, stillhet och väl utförda vanliga rutiner). Spenderade majoriteten av tiden i liggande position bortsett från  mamma&Lenabesök och lasangetillverkningen i söndags, Mirjam-bara-i-Stockholm-över-helgen i måndags och fortsättningen på mitt Julia Pott-projekt i tisdags. Mamma och Lena kom och köpte 4 stolar, tittade på mina fjärilar, åt lunch och glömde en söndagsbilaga på mitt köksbord. Mirjam  lagade massa mat och berättade om sitt nya liv och påminde mig undermedvetet om symbiosens värde. Julia Pott, min illustrationsidol, inspirerade till ännu en avmålning av de känslosamma oskyldiga djuren.





Men sedan på onsdagen och torsdagen var det hög tid att släpa sig till skolan och eftersom att färgläran tog slut förra veckan så var det nu dags för skulptur.
Skulptur ja som vid första intrycket verkade rätt tråkigt men sedan visade sig vara himla kul och här följer en text på uppgifterna som jag inte tror att nån orkar läsa egentligen:

Första uppgiften vi fick var att i lera forma ett huvud och sedan gjuta en form AV leran i gips och sedan hälla gips i den gjutna formen och sedan gjuta ett gipshuvud i gipsformen och sist hacka ut gipshuvudet ut gipsformen - var det någon som hängde med nu?  Det hela var en himla massa moment innan man var klar och det var INTE  alls svårt att göra fel så att säga.
Andra uppgiften var lite samma sak, fast nu skulle vi göra olika avtryck på en lerbit som var utkavlad som en liten kvadrat, med olika föremål och sedan hälla gips på det och när gipsets hade stelnat försiktigt dra loss den kvadratiska lerbiten och VOÍLA - alla tryckta avtryck ingjutna i gipsbiten. Väldigt lätt var det och väldigt fint blev det.
Tredje uppgiften var att  vi skulle tälja ut (eller på skulptörspråk; karva) valfritt föremål ur en gipsklump som vi tidigare gjutit i en gammal glassburk exempelvis. Hann dessvärre inte med den uppgiften men andra i klassen skapade de mest i ögonfallande små föremålen.
Fjärde uppgiften var att av hönsnät tillverka en ram som man sedan beklädde med nedgipsad gasväv och sedan smetade in i flytande gips för att återigen finna formerna etc. Jag gjorde ett hjärta som ska få bo i ett av våra fönster.

Det här är dessvärre det enda foto jag har men nästa vecka när vi fortsätter med det hela så!


Andra saker jag varit med om sista vecka:

• Brutit upp en redan skadad tå i söndags natt, igen. Vi har en grej att gå som ett tvåmannatåg om natten till och från toan, eftersom att jag är STÖRT mörkrädd, och den här natten råkade min vänstra "ring-tå" sprätta rakt in i Thomas häl (han är alltid loket) så det sa "knäpp" och sedan sakta men säkert intog den fina färgen lila.
  
  
• Trilla ned i ett ofrivilligt utfall på kvart-i-åtta-bussen igår som tillsammans med ovanstående bidragit till att jag inte kan stödja på högertassen knappt. Folk omkring mig drog efter andan högljutt och Thomas kastade sig fram helt omskakad "GICK DET BRA!?". Nej det gick inte bra, jag haltar.
• Köpit träningskort på Sydpoolen - vattegympa och yoga here i come.
• Lyssnat tills öronen nästan fallit av på Melissa Horn's nya platta som är väldigt bra och som jag INTE får lika mycket ångest av som hennes 2009-platta.
  
• Återupplivat min gamla kamera för att jag inte har råd att köpa macro-objektiv till min systemare och är i stort behov av att fota närbilder.
  
  
• Fastnat i Östertälje stationshus X antal gånger.
• Hittat min skanner i skrivaren!!!
• Börjat kolla på Star Wars och kommit fram till att det vore trevligt med en Jarjar Bings som inneboende.
• Bokat KLIPPTID (OBSOBS händer typ 1 gång per år i mitt liv) till mig själv imorn.
• Och slutligen - plockat höstens första kastanjer.
  
  

Spännande bildutbud.... nu....men.......SÅ! Nu kan jag fortsätta =D

Vad gör man om man har 62 nya bilder att lägga upp om helt olika saker? Jo man delar upp dem i olika kategorier.

Jag har fått höra att några av mina läsare tycker att mina bloggtexter är för långa, har för många ord och är för mycket. Väldigt ofta. Den vetskapen känns inte bra nånstans i mig då orden i mig är lika självklara som hjärtslagen i mig och far runt som blodet i mitt blodomlopp. I mig.

Anledningen till det är att jag kan inte begränsa mig i något - där har ni en av mina sämsta egenskaper, men också en av mina bästa.

Sämsta för att det medför att saker har en förmåga att ta lite för lång tid att slutföra och jag blir aldrig nöjd.
Bästa för att det medför att saker har en förmåga att ta lite för lång tid att slutföra och jag blir aldrig nöjd.
Men jag tror på att det kan vara bra med en viss perfektionism i sig  och jag tror att det kan vara bra att aldrig nöja sig För att man då aldrig gör något halvdant och alltid presterar till 200%. För att de båda uppmuntrar till ytterligare utveckling.

Därför tänker jag inte försöka ändra på den delen i mig och de långa bloggtexterna kommer fortsätta. Eller jag ska försöka iallafall, att ta vara på den lilla blogglust jag har kvar. Den huvudsakliga försvann rätt ordentligt efter vännernas åsikter.

En annan anledning till att jag försvunnit är skolan. Det här med att gå upp halv sju, komma hem halv sex och sedan ha max fyra timmars fritid är en himla omställning efter en sommar utan några rutiner alls. Säkerligen himla nyttigt fast krävande.
Men det vet ni säkert redan och nej jag är inte intresserad av hur många andra som ÄR med om samma sak dagligen eller hur många som har VART med om samma sak dagligen de senaste  fyrtio åren eller hur många som KOMMER vara med om samma sak i fyrtion år till. För den enda tröttheten och 0,0% fritiden som rör mig är min egen.
Utan att låta ego.

Iallafall. 62 bilder av mina 2 sista veckor var det ja. Kategorier var det ja.

Alltså nej det råder inte bloggtorka eller så det är bara en stor dos av tidsbrist som har flyttat in i mitt liv. Inte alls kul men om max 2 dagar så beräknad han tvångsflyttas, så nu vet ni det.

För övrigt så tecknade jag kroki idag för första gången i mitt liv.

Igår var det Fredag. Igår var sista dagen på lära-känna-varandra-veckan. Igår var jag lycklig och igår tog jag ett foto vid samma tidpunkt varje timme hela dagen. Here it goes. OBS! iphonekamera...

07:30
GODMORGON (som jag hatar det konstlade uttrycket!!!) VÄRLDEN. Nyvaken och stilig men tacksam över sovmorgonen. Min normala uppstigningstid i sommar har legat mellan 11-13 så att plötsligt vara tvungen att älga upp klockan halv sju på morgonen har inte varit en särskilt lätt match så att nu kunna sova en timme extra - LOVELY. Älska mitt barr förresten - Julia brukar alltid retas med mig för att det alltid blir helt stört stort och ruffsigt efter en natts sömn..


08:30
Redo att kliva ut till bussen. Kan ju dra en sånn där hemsk "Dagens-outfit" medan jag ändå är igång fast mer i min stil. Dvs. berätta om klädernas ursprung och historia, ok? Bra!

Först och främst halsduk(arna). Jag är ett freak vad det gället halsdukar. För att dom dels döljer ett område jag inte alls tycker om på mej själv, dels för att dom är en himla fin grej i klädväg och för att dom är fruktansvärt funktionella.
Jag känner seriöst en slags kärlek för alla mina halsdukar, en sådan där kärlek som många damer känner för skor, och tycker inte alls om när man behöver lägga av sig dom 3 månader om året.
Min översta halsduk har varit min bejbis sedan 2 år tillbaka. Jag köpte honom i London på American Apparel när jag var där med Johannie sommaren 2009. Han är sydd som en tunnel och har alltså inga ändar utan ska bara vikas dubbel vid användning. Tunnelkonstruktionen är mycket på gott och ondt då han tenderar att se tämligen klen ut.
Min understa halsduk är egentligen två ihopsydda halsdukar. En i silvergrått och en i svart. Den silvergråa fick jag av min älskade farmor i julklapp 2005 och den svarta bara dök upp i min halsduksamlig en dag. Dessa två används mest för att få min översta halsduk att inte se så klen ut men också för att 3 halsdukar håller värmen bättre än 1.
Min kavaj var min mammas från början och överdelen av ett snoffsigt klädarragemang med tillhörande kostymbyxor avsedd för kontorsbruk (tänk att min lilla mor jobbat på kontor!!!). Jag tvångövertog denna för 3 sommrar sedan och det var ren och skär ångest från min mammas sida haha, men jag har aldrig ångrat den handlingen då denna kavaj har varit med om ALLT. Önskar dessvärre dagligen att axelarna var mindre markanta men man kan ju inte få allt.
Min bruna axelremsskinnväska med 9 fack från den största marknaden på Kreta är nog den finaste väskan jag har. En väska som jag föll som en fura för och är himla stolt över att ha i min ägo. Allt får plats och den är så himla ren i sin design. Minus att den är så himla tung i sig själv, då hela väskan (inte bandet) är i skinn..
Mina lila kängor från London som är lika fina som dom är obekväma, tyvärr. Hösten 2008, innan käng-trenden föll in, var det jag som letade land och rike runt efter ett par lila Dr. Martens kängor helt utan resultat. Jag sökte på nätet, gick loss på alla skoaffärer jag kunde hitta och hade till och med som mål med Florida-resan (Januari 2009) att finna ett par men icke. För att kängor inte hade blivit jätte inne då. För att kängor i lila knappt existerade. Det skulle dröja hela 2,5 år innan jag fann dessa. Därför väger obekvämheten upp det hela.
Min svarta klänning i tunn bomull som jag fick av min mamma i Februari. 100 på Lindex. Formlös och slapp, precis som jag vill ha det.
Mina svarta strumpbyxor jag hittade på City Gross (?!?!) där dom säljer 70 den's strumpbyxor 3 för 99. Behöver jag säga att jag älskar City Gross? Nej trodde väl det med. Kan däremot säga att jag alltid köper strumpbyxor där nu.


09:30
Har precis klarat av dagens första pendeltågsresa från Östertälje till Stockholm C med min fina dam Nathalie och bestigit tunnelbanan till Rådmansgatan där skolan ligger. Jag säger som så att det märks himla väl om man är ute klockan halv nio, som vi är i vanliga fall, och om man är ute klockan halv tio som vi var idag, rusningen har precis avtagit = SKÖNT!!!


10:30
Samlas med alla elver på Konstskola i Observatorielunden och får i uppdrag att lägga allt vårt medtagna skräp (uppgiften till idag - jag hade med mig en ljusrosa oanvänd engångsrakhyvel) i färgordning inför dagens lära-känna-varandra-uppgift. Intressant förresten vad vissa klassar som skräp, som en annan skulle kunna ta med sig hem.


11:30
Dagens lära-känna-varandra-uppgift går ut på att vi i våra klasser (konstskolan består av 80 elever delade på 3 klasser - 1 & 2 & 3, jag tillhör klass 2) delade på 2 grupper blir tilldelade en färg, i vårt fall grönt, och ska göra en installation av allt grönt skräp. Vi gör en mobil av en lång gren och massa saker upphängdasom jag tycker blir häpnandsväckande fin. Jag gillar verkligen sånn här ojämn och oväntad konst.


12:30
Uppgiften avslutas med rundvandring för inspektion av alla andras konstverk. Spännande hur alla tänker. Bilden föreställer ett fjärilsrike - installationen jag fastnade för mest. Kissdålig bild tyvärr.


13:30
Äter en seeeeeen lunch med fina damen bestående av en tonfisksallad (hemmagjord såklart) och hummus, som jag fått en hype för, ja hummus alltså. Lärara bjuder dessutom på tilltugg idag som avslutning på lära-känna-varandra-veckan bestående av körsbärstomater, räddisor, päron, äpplen, kex, bröd, brieost, chips och kakor. Himla generöst. Himla gott. Planerar förövrigt att göra en stor satts hemmagjord hummus i dagarna, är det svårt??


14:30
På tåget hem. Fick till min stora lättnad sluta efter lunchen, underbar start på helgen med andra ord!!!


15:30
Hemkommen till en överhettad Drake som efter att ha fallit i mina armar suckar "jag tror jag håller på att bli sjuk". (OH NOES!!! INTE NU!! INTE DU!! JAG HAR JU PRECIS BÖRJAT SKOLAN!!) Tvingar i personen i fråga en skvätt Kan Jang och hoppas på att det ska motverka det hela lite. Visst får han vara sjuk om han vill men jag vill inte börja skolåret med en fet förkyldning.


16:30
Ramar in en av 3 oinramade återstående fåglar som vi fick av Thomas farmor för 2 veckor sedan och det blir himla fint.  Tänk att en ram kan göra så mycket!!! Sprang en snabbis till myrorna bakom skolan på lunchen och införskaffade denna ram för 5 kronor, bäst. Begagnade ramar efterlyses förresten stenhårt. Jag har en idé i huvudet med alla fåglarna som ska fullföljas när alla 6 bilder har ramar.


17:30
Lagar middag med min man. Det blir tacos och jag provar en ny soyafärs jag aldrig prövat förr av märket VEGGI som man ska lägga i blöt i 3 minuter (för att den ska svälla), sedan skaka av i durkslag och sist steka. Spännande men tyvärr så smakar den prutt och jag blir fett besviken. Vegetariska köttsubstitut kostar normaltsett mellan 30-50 kr på påse så att jag fann dessa för ynka 17 kronor gjorde mig smått euforisk och jag köpte ett helt lager så att säga.. tyvärr


18:30
Dör tacos-döden i soffan. Åt Tonfisktacos istället för äcklig soyafärstacos, det var mycket värt. Tonfisk i mitt <3.



Resten av kvällen spenderades i soffan och runt tio fick jag nåt ryck och bakade en liten blåbärspaj och sedan däckade jag som en annan klubbad säl runt klockan ett, det tar på krafterna att gå i skolan alltså!

Och nu är jag väl värd en liten kommentar iallafall? ;)

När jag kom hem möttes jag av ett bohemiskt inslaget brev med skrivstilstext på som börjar "åh kära Symbiossyter!".

Älskade Mirjam alltså.

Jag som tidigare under dagen hade haft ont i hjärtat för att jag saknade kära vännen. Nu har jag förstått att hon inte bor här längre utan 20 mil uppåt i landet och det hela blir inte bättre av att det finns en tjej i min klass som är jättelik Mirjam både kroppsligt (lite och klen), utseendemässigt (blond ruffsig kalufs, rund näsa, stora ögon, mörka ögonbryn och en stor snäll mun) och klädmässigt (second hand).
Igår höll jag på att klappa tjejen på benet och utbrista nåt internt men kom på att "shit det är ju inte Mirjam!!!" precis innan tanken han bli handling. Något pinsamt. Hur förklarar man det liksom?!?

"Nej men eh.. när jag gick sista årskursen på gymnasiet och var olyckligast i världen så fick jag en symbiossyster som heter Mirjam som bodde hos mig fler dygn i veckan än vad hon bodde hemma som jag kom att utveckla ett systraskap med, baserat på våra plötsligt synkroniserade kroppar och en vänskaplig kärlek utan dess like... och nu är du så pass lik henne att jag trodde att du var hon"

Hur som helst så lyste brevet upp min dag oerhört och jag slogs återigen av insikten att snail-mail är fett underskattat. Ett mål med denna höst - att skriva minst 1 handskrivet brev i månaden, jag har en hel drös med människor att skriva till.

Och Syster Symbios - jag skriver tillbaka!



Hon hade dessutom skickat med en av mina favoritillustrationer föreställandes en ärta som det växer blommor ur som kommer från ett internskämt vi roades av väldigt mycket på gymansiet. Också blir det svart. Haha.


Tack, dig älskar jag!

Jag som inte längre har någon tid för det här, precis när jag börjat komma igång som bäst. Jag som tänker tvinga mig själv till tid för det här. Började skriva på det här inlägget igårkväll klockan 23:06 men kom på att sömnen måste gå före bloggen så här kommer det en dag i efterhand. Observera att alla iförrgår är i Onsdags och alla igår är igår.

---

Måste klockan gå så himla snabbt på kvällarna? Med mina olika bestyr varje kväll så flyger tiden iväg kan jag lova. Först ska man åka tåget hem i rusningstid och trängas jättemycket med en miljard människor som har samma slutdestination som en själv (på morgonen går det dock väldigt bra) eftersom att dom håller på med det där underbara underhållsarbetet i Södertälje hamn och ända fram till Oktober 2012 (fatta att det är 13 månader till?!?!) inte kommer låta pendeltåget gå längre än till Östertälje så är det fullständigt proppackat med folk, det är seriöst 20 meters kö från perongen och in när det är som värst. Dessutom riskerar man ju dagligen att springa på folk man inte vill träffa på eftersom att alla måste åka dit och byta buss etc.

Iallafall.

Sedan kommer man hem, utsvulten och agressiv (trots att man 60 minuter tidigare åt mellanmål nummer 2 för dagen) - allt pga. sista timmens äventyr på resande fot, och ska ställa sig och göra middag som numera tar iallafall 40 minuter. Sedan äter man maten på 20 minuter och fullkomligen kolapsar i soffhörnet. Där efter ska man laga mat en andra gång till matlådan dagen efter (ja man kan äta samma mat 2 ggr i rad men det fungerar inte just nu) och när man gjort det och diskat undan all disk från både första och andra omgången så har det gått minst 1 timme. Och när det är ordnat så blir det ompackning av skolväska, framplockning av morgondagen (div. skolmaterial, kläder, papper etc) och lite städning. Och den resterande tiden i vaket tillstånd är max 2 timmar, annars riskerar man att somna stående dagen där på.

Och där har ni mitt liv nu och därför klagar jag på att tiden är så knapp. Fast jag klagar inte på skolan, för den är hittils otroligt * valfritt superlativ* givande, jag klagar på rusningstiden. NÅVÄL.

I förrgår till igår sovde jag hos min mor, som vanligt på Onsdagar. Utnyttjade hennes badkar det första jag gjorde och det var bland det skönaste jag varit med om på lääääänge, jag som brukar hata att bada..
Sedan åt vi mat och gick över till Jann för att låna hans skrivare lite. Jag skrev ut alla skolpapper som vi har fått inlagda på schoolsoft (dataprogram för alla studerande) och stoppade in dom i en pärm jag fick av mor.
Drygt 30 papper men nu har jag koll iallafall och det känns betryggande. Nattas kontrollbehov har smittat av sig nämligen, ja inte helt och hållet men i en mildare grad så att säga, har kommit till insikt om att det kan vara rätt behagligt med någelunda koll på den lilla omvärld som man faktiskt kan kontrollera etc.
Natten spenderades på mor's soffa då jag vägrar att sova bredvid snarkisen något mer såvida hon inte slutar upp med sitt brölande. Som sagt - fascinerade att en sånn liten individ kan orsaka så brutala läten, omedvetet dessutom..

I skolan samma dag hade vi våra första timmar av skulptur. Materialet var ilandflutet träbråte (plockepinn-look-alike), ståltråd och kåda (limpistol), vi skulle nämligen utgå från att vi var fast på en öde ö och behövde bygga något funktionellt och underhållande. Detta byggde jag och Natta. Solstolen är hennes och utkiksgungan med flagga i toppen är mitt verk:



På eftermiddagen hade vi lektion med Conny och fick i uppgift att bygga ett bostadskvarter i papp. Jag byggde Gamleboväge, såklart, eftersom att det huset fortfarande har mitt hjärta i ett järngrepp. Resultat:



Och gårdagen spenderades på Söder med min basgrupp. Ännu en lära-känna-varandra-övning. Vi skulle skissa av 4 platser och beskriva varje plats med 3 ord. Det fick bli Södertornet, Bågen och installationen av "tårtbryggan" i Hammarby Sjöstad. Trevlig dag, trevlig grupp och sedan fick vi sluta tidigare också - ännu trevligare.
Skönt att slippa rusningstiden om inte annat. Har dessvärre bilderna i skolan, men de kan komma upp här vid ett senare tillfälle om någon skulle vara intresserad.

Kommer använda bloggen lite som en portfolio för kommande höst, vinter och vår, därför envisas jag med att visa upp mina "konstverk", i nuläget är det ju bara nybörjarkonst som inte ser mycket ut för världen men det blir bättre när vi kommit igång mer tror jag, ännu är vi bara  startgroparna.

Och det var lite av igår och iförrgår.