När vi åkte till Åbo. Och tillbaka.
I söndags hade vi sedan fyra dagar tillbaka bestämt att vi skulle åka till Åbo. Vi skulle kryssa. Det var jag, Thomas, Christian, Tedh och Natta, såklart. På dagen kvistade vi upp runt tolv och de fem timmar vi hade till godo innan bussen som skulle ta oss till tåget som skulle ta oss till tuben som skulle ta oss till gärdet ägnade vi åt hårfärgning, duvburstädning och studier för min egen del.
Hårfärgningen, som är ett ovanligt fenomen i vår "familj" då Thomasen tycker det är en lika stor prestation som att städa ungefär och drar sig minst 6 månader för att göra det, skulle jag vilja skriva avlöpte smärt och kladdfritt men självfallet inte när jag som kallas Maddiskladdis är i farten. Hej färg under högertofflan och stora svarta fläckar på det gula hallgolvet och hej färg 5 cm bortom hårfästets som säkert är jättebra att försöka gnugga bort med diverse kemiska lösningsmedel. Nu vet vi hur vi inte ska göra iallafall. Fin blev han iallafall, trots att han inte slutat fjälla i pannan ännu. Duvburstädningen och mina studier fjällar iallafall inte i pannan och gick med andra ord helt smärtfritt.
Klockan kvart över fem lämnade vi iallafall huset, halv sex östertälje station, kvart över sex T-centralen och sju fastlandet för vad som de kommande 23 timmarna skulle föreställa vara vårt hem. Jag skulle såklart kampera med dessa gossar som tvångsposerade framför vårt lilla crib. Notera Thomas outväxt och sminkögon. SÅ FINAST.
Efter utforskning av bostaden blev det buffé bestående av kokt potatis, ris, potatismos, panerad firre, köttbullar och kycklingbitar för 95 kronor. Låter ju onekligen inte mycket för världen men det satt fint efter 10 timmar på fastande mage. Hade fått bestämma hade vi ätit på den asstora buffén men både plånboken och pojkarna (Tedh och Natta hade redan ätit) protesterade högljutt så det blev det inget av. När maten iallafall låg där den skulle utforskade vi båten d.v.s. alla 3 våningar vi inte redan hade varit på. Fann en taxfreeshop, ett discodäck, en spelhörna, en scen, några barer och en himlans massa hytter och trappor. Ja sanningen att säga så känns det faktiskt som att 2,5/3:e delar bestod av de sistnämnda två tingen. Lite trist, man borde kunna fylla ut ytorna med diverse roligheter...
~ Lek i kvällssolen, iskalla vindar minst sagt.
~ Kvällssol och smygfoto.
~ Ja alltså, alla dessa oskarpa bilder.. hade på manuella funktionen på kameran och fotade över axeln för att vänja gossarna av med deras kameraskygghet. Gick sådär. Till slut ville dom dödas lite.
Efter utforskningen och taxfreeshoppingen hängde vi i vår hytt. Jag gjorde den trevliga upptäckten att Bacardi Breezer cranberry är väldigt god - alkoläsken alltså. Har ju ytterst svårt med alkoholhaltiga drycker överhuvudtaget sedan en lång tid och det kan man ju säga både bu och bä om men ibland kan det vara trevlig att också kunna förtära något så alltså - tummen upp för Bacardi Breezer Cranberry.
När klockan led mot elva ropades det ut i högtalarna att det var karaoke på däck 6 så dit bar det av. Jag är sedan tidigare skyldig samtliga i sällskapet 2 karaeokelåtar men eftersom att jag är fegast i världen och inte stått på en scen på snart 2 år så fick det utgå även den här gången. Att jag en gång i tiden ägt en superduper karaoke maskin, specialbeställd från mammans särbos företag visar sig inte någonstans. Istället agerade jag perfekt åhörare till Natta som klämde i 3 låtar. Duktig.
~ Gin-Teddy undersöker något.
~ Så jädrans fin!!!!
~ Läsa låtar.
När klockan hade blivit tolv var det dags för kvällens performance. Flamenco-inspirerad dans som pågick i 40 minuter och enligt min mening var sådär men enligt de andra var väldigt trevlig. När det var över nalkades det coverband och där efter galen dans på kryssningens ända dansgolv. Det var första gången på 6 månader som jag dansade ute och endorfinkicken var inte nådig så att säga. Jag ÄLSKAR att dansa. Så himla befriande. Sedan att jag ser smått indiansk ut är en annan femma. YTTERST nice att min man och Christian också vågade sig upp på dansgolvet, om än bara för någon minut, det trodde jag INTE.
~ Mer hud än ohud.
~ Som sagt.
~ Mina fina svettisar<3
Sedan avslutade vi kvällen i Tedh och Nattas hytt utövandes aktiviteten att försöka le nedåt. För er som inte vet det så har jag rätt flexibla mungipor åt fel håll så att säga och mitt standardleende går tyvärr mer ned än upp. Jag ler alltså nedåt. INTE SNYGGT. Inte heller möjligt att kontrollera och än mindre vanligt vad jag har förstått det som för alls dom försöker sig på det misslyckas nåt enormt och börjar alltid gråtskratta för att det känns så fel. Haha video kommer. Sömnen infann sig iallafall runt fyra, efter ett djupt samtal om himlakroppar och jättebläckfiskar, för samtligen förutom Christian som tydligen låg vaken till åtta, stackaren.
Klockan tolv kom Natta och bankade på vår dörr och en timme senare befann vi oss på samma buffé som vi hade ätit middag på kvällen innan. Det lilla utbudet var det ja. Dagen förblev mycket lugn och vi underhöll oss med att shoppa parfymer på taxfreen, titta på en latinospelning, spankulera på däck, fota fåglar och jag passade på att plugga lite.
~ SNYGGVE som tyvärr inte förstår det själv...
~ Sedan stod vi på däck i en evighet och enades om att spåret bak efter båten kunde liknad med ett enormt snigelslemspår. Och enades om att det vore ju ett jädrans otrevligt sätt att dö på - att bli överåkt av en snigel och sönderfräten av snigelslem. Vi ska nog vara glada att vi klarat oss från den naturkatastrofen iallafall haha.
Sedan klev vi i land och snipp snapp snut så var den kryssningen slut!
Storstädning, sommarstudier och spontanäventyr.
Hejhej!
Nej jag har inte lagt ned. Och Ja jag ska fortsätta med mitt regelbundna bloggande. Det var bara det att det kom en lång helg och en tenta emellan. Men vi tar det från början som vanligt då.
Det var fredag när jag skrev sist och jag laddade upp för en storstädning. Asstäda i sju timmar, utan överdrift alltså. Kan i efterhand inte riktigt förstå vad som faktiskt tog SÅ lång tid men troligtvis var det för att jag dammtorkade allt 2 omgångar och gjorde det blåa rummet beboligt igen. Sedan så tenderar städning och liknande sysslor ta dubbelt så lång tid om man heter Madeleine Elisabet Johansson så inget under några omständigheter får bli gjort bra utan måste bli gjort perfekt. Att inte kunna begränsa sig var det ja. Det finns ingen hejd på mig i vissa situationer. Nåväl. Blåa rummet blev iallafall såhär;
Och resten av lägenheten ser ut som den brukar, positiv bemärkelse. Mitt i alltihopa så plingade min mobil till och sa att antagningsbeskedet för mina sökta sommarkurser hade kommit. Här är resultatet och jag har ännu inte bestämt mig men det lutar åt dinosarna. ILLA att jag bara blev reserv på mitt förstahandsval alltså.
Efter asstädningen rastade jag Jasper en stund och sedan kom papputen i mitt liv och hämtade mig. Slutdestinationen var Oaxen men innan dess behövdes hungriga magar mättas och sötsugna system styra upp. När vi halv åtta anlände på papputens ö satte jag mig och skapade doppresent och blev så sittandes till klockan var halv tre på natten. Glömde dessvärre att fota den.
På lördagen var jag som skrivet var bjuden på dop. Vaknade okristligt tidigt p.g.a. papputen i sällskapet som har för ovana att älga upp senast klockan åtta helgmornar. Det är bara en tidsfråga innan han gör som farmorn som vaknar av sig själv runt femdraget. Lagom festligt tycker jag, speciellt eftersom att hans lägenhet är en 2a med relativt öppen planlösning á la kunna ta ett stafettlopp runt köket, ut i vardagsrummet, runda tevebänken, förbi toan, snubbla vidare ut i hallen och slutligen vara tillbaka där man började stafetta och eftersom som att jag sover i vardagsrummet. Hur som helst så blev det uppälgning, frukostätning, ramspikning och tillfixning innan vi klockan 10:20 packade in oss i Saaben och åkte den korta biten till Mörkö kyrka.
Det var iallafall Kattens skrutt Loke (som verkligen var en skrutt) som var huvudpersonen i ceremonin och jag fick agera dopfotograf (med en ytterst trevlig kamera som jag smidde ondskefulla planer på att "råka glömma i min väska" men tyvärr misslyckades med haha, skämt åsido - jag stjäl inte.) och visst blev det gråtkalas men vad annars väntas då solisten klämmer i och sjunger Utan Dina Andetag utan vidare förvarning. Jodå. Kände för övrigt när vi satt där att ett bröllop inte skulle sitta helt fel, att gifta sig själv eller kika på någon annan går lika bra - bara jag får gå på bröllop, är det ingen som ska gifta sig snart?
Efter kyrkan styrdes det vidare mot Hölö församlingshem där jag varit en gång tidigare i livet. 2006 närmare bestämt när någon agerade rockstjärna och hej och hå. Det vankades brunch och fika och presentöppning och sedan när klockan slog halv tre samåkte jag med ett par hemåt. Skjuts ända fram till dörren var det ja. Totaldäckning på sängen i 2 timmar var det ja...
På kvällen åkte jag på spontanäventyr hemma hos Carro och hennes karl där 3 okändingar + Carro + karln + Yvonne + Micke befann sig. Så jädrans värd kväll. Så jädrans fint sällskap. Hon är allt bra fin den där Caroline Öhlén<3 Hennes hatt med för den delen.
