Alltså nej det råder inte bloggtorka eller så det är bara en stor dos av tidsbrist som har flyttat in i mitt liv. Inte alls kul men om max 2 dagar så beräknad han tvångsflyttas, så nu vet ni det.

För övrigt så tecknade jag kroki idag för första gången i mitt liv.

Igår var det Fredag. Igår var sista dagen på lära-känna-varandra-veckan. Igår var jag lycklig och igår tog jag ett foto vid samma tidpunkt varje timme hela dagen. Here it goes. OBS! iphonekamera...

07:30
GODMORGON (som jag hatar det konstlade uttrycket!!!) VÄRLDEN. Nyvaken och stilig men tacksam över sovmorgonen. Min normala uppstigningstid i sommar har legat mellan 11-13 så att plötsligt vara tvungen att älga upp klockan halv sju på morgonen har inte varit en särskilt lätt match så att nu kunna sova en timme extra - LOVELY. Älska mitt barr förresten - Julia brukar alltid retas med mig för att det alltid blir helt stört stort och ruffsigt efter en natts sömn..


08:30
Redo att kliva ut till bussen. Kan ju dra en sånn där hemsk "Dagens-outfit" medan jag ändå är igång fast mer i min stil. Dvs. berätta om klädernas ursprung och historia, ok? Bra!

Först och främst halsduk(arna). Jag är ett freak vad det gället halsdukar. För att dom dels döljer ett område jag inte alls tycker om på mej själv, dels för att dom är en himla fin grej i klädväg och för att dom är fruktansvärt funktionella.
Jag känner seriöst en slags kärlek för alla mina halsdukar, en sådan där kärlek som många damer känner för skor, och tycker inte alls om när man behöver lägga av sig dom 3 månader om året.
Min översta halsduk har varit min bejbis sedan 2 år tillbaka. Jag köpte honom i London på American Apparel när jag var där med Johannie sommaren 2009. Han är sydd som en tunnel och har alltså inga ändar utan ska bara vikas dubbel vid användning. Tunnelkonstruktionen är mycket på gott och ondt då han tenderar att se tämligen klen ut.
Min understa halsduk är egentligen två ihopsydda halsdukar. En i silvergrått och en i svart. Den silvergråa fick jag av min älskade farmor i julklapp 2005 och den svarta bara dök upp i min halsduksamlig en dag. Dessa två används mest för att få min översta halsduk att inte se så klen ut men också för att 3 halsdukar håller värmen bättre än 1.
Min kavaj var min mammas från början och överdelen av ett snoffsigt klädarragemang med tillhörande kostymbyxor avsedd för kontorsbruk (tänk att min lilla mor jobbat på kontor!!!). Jag tvångövertog denna för 3 sommrar sedan och det var ren och skär ångest från min mammas sida haha, men jag har aldrig ångrat den handlingen då denna kavaj har varit med om ALLT. Önskar dessvärre dagligen att axelarna var mindre markanta men man kan ju inte få allt.
Min bruna axelremsskinnväska med 9 fack från den största marknaden på Kreta är nog den finaste väskan jag har. En väska som jag föll som en fura för och är himla stolt över att ha i min ägo. Allt får plats och den är så himla ren i sin design. Minus att den är så himla tung i sig själv, då hela väskan (inte bandet) är i skinn..
Mina lila kängor från London som är lika fina som dom är obekväma, tyvärr. Hösten 2008, innan käng-trenden föll in, var det jag som letade land och rike runt efter ett par lila Dr. Martens kängor helt utan resultat. Jag sökte på nätet, gick loss på alla skoaffärer jag kunde hitta och hade till och med som mål med Florida-resan (Januari 2009) att finna ett par men icke. För att kängor inte hade blivit jätte inne då. För att kängor i lila knappt existerade. Det skulle dröja hela 2,5 år innan jag fann dessa. Därför väger obekvämheten upp det hela.
Min svarta klänning i tunn bomull som jag fick av min mamma i Februari. 100 på Lindex. Formlös och slapp, precis som jag vill ha det.
Mina svarta strumpbyxor jag hittade på City Gross (?!?!) där dom säljer 70 den's strumpbyxor 3 för 99. Behöver jag säga att jag älskar City Gross? Nej trodde väl det med. Kan däremot säga att jag alltid köper strumpbyxor där nu.


09:30
Har precis klarat av dagens första pendeltågsresa från Östertälje till Stockholm C med min fina dam Nathalie och bestigit tunnelbanan till Rådmansgatan där skolan ligger. Jag säger som så att det märks himla väl om man är ute klockan halv nio, som vi är i vanliga fall, och om man är ute klockan halv tio som vi var idag, rusningen har precis avtagit = SKÖNT!!!


10:30
Samlas med alla elver på Konstskola i Observatorielunden och får i uppdrag att lägga allt vårt medtagna skräp (uppgiften till idag - jag hade med mig en ljusrosa oanvänd engångsrakhyvel) i färgordning inför dagens lära-känna-varandra-uppgift. Intressant förresten vad vissa klassar som skräp, som en annan skulle kunna ta med sig hem.


11:30
Dagens lära-känna-varandra-uppgift går ut på att vi i våra klasser (konstskolan består av 80 elever delade på 3 klasser - 1 & 2 & 3, jag tillhör klass 2) delade på 2 grupper blir tilldelade en färg, i vårt fall grönt, och ska göra en installation av allt grönt skräp. Vi gör en mobil av en lång gren och massa saker upphängdasom jag tycker blir häpnandsväckande fin. Jag gillar verkligen sånn här ojämn och oväntad konst.


12:30
Uppgiften avslutas med rundvandring för inspektion av alla andras konstverk. Spännande hur alla tänker. Bilden föreställer ett fjärilsrike - installationen jag fastnade för mest. Kissdålig bild tyvärr.


13:30
Äter en seeeeeen lunch med fina damen bestående av en tonfisksallad (hemmagjord såklart) och hummus, som jag fått en hype för, ja hummus alltså. Lärara bjuder dessutom på tilltugg idag som avslutning på lära-känna-varandra-veckan bestående av körsbärstomater, räddisor, päron, äpplen, kex, bröd, brieost, chips och kakor. Himla generöst. Himla gott. Planerar förövrigt att göra en stor satts hemmagjord hummus i dagarna, är det svårt??


14:30
På tåget hem. Fick till min stora lättnad sluta efter lunchen, underbar start på helgen med andra ord!!!


15:30
Hemkommen till en överhettad Drake som efter att ha fallit i mina armar suckar "jag tror jag håller på att bli sjuk". (OH NOES!!! INTE NU!! INTE DU!! JAG HAR JU PRECIS BÖRJAT SKOLAN!!) Tvingar i personen i fråga en skvätt Kan Jang och hoppas på att det ska motverka det hela lite. Visst får han vara sjuk om han vill men jag vill inte börja skolåret med en fet förkyldning.


16:30
Ramar in en av 3 oinramade återstående fåglar som vi fick av Thomas farmor för 2 veckor sedan och det blir himla fint.  Tänk att en ram kan göra så mycket!!! Sprang en snabbis till myrorna bakom skolan på lunchen och införskaffade denna ram för 5 kronor, bäst. Begagnade ramar efterlyses förresten stenhårt. Jag har en idé i huvudet med alla fåglarna som ska fullföljas när alla 6 bilder har ramar.


17:30
Lagar middag med min man. Det blir tacos och jag provar en ny soyafärs jag aldrig prövat förr av märket VEGGI som man ska lägga i blöt i 3 minuter (för att den ska svälla), sedan skaka av i durkslag och sist steka. Spännande men tyvärr så smakar den prutt och jag blir fett besviken. Vegetariska köttsubstitut kostar normaltsett mellan 30-50 kr på påse så att jag fann dessa för ynka 17 kronor gjorde mig smått euforisk och jag köpte ett helt lager så att säga.. tyvärr


18:30
Dör tacos-döden i soffan. Åt Tonfisktacos istället för äcklig soyafärstacos, det var mycket värt. Tonfisk i mitt <3.



Resten av kvällen spenderades i soffan och runt tio fick jag nåt ryck och bakade en liten blåbärspaj och sedan däckade jag som en annan klubbad säl runt klockan ett, det tar på krafterna att gå i skolan alltså!

Och nu är jag väl värd en liten kommentar iallafall? ;)

När jag kom hem möttes jag av ett bohemiskt inslaget brev med skrivstilstext på som börjar "åh kära Symbiossyter!".

Älskade Mirjam alltså.

Jag som tidigare under dagen hade haft ont i hjärtat för att jag saknade kära vännen. Nu har jag förstått att hon inte bor här längre utan 20 mil uppåt i landet och det hela blir inte bättre av att det finns en tjej i min klass som är jättelik Mirjam både kroppsligt (lite och klen), utseendemässigt (blond ruffsig kalufs, rund näsa, stora ögon, mörka ögonbryn och en stor snäll mun) och klädmässigt (second hand).
Igår höll jag på att klappa tjejen på benet och utbrista nåt internt men kom på att "shit det är ju inte Mirjam!!!" precis innan tanken han bli handling. Något pinsamt. Hur förklarar man det liksom?!?

"Nej men eh.. när jag gick sista årskursen på gymnasiet och var olyckligast i världen så fick jag en symbiossyster som heter Mirjam som bodde hos mig fler dygn i veckan än vad hon bodde hemma som jag kom att utveckla ett systraskap med, baserat på våra plötsligt synkroniserade kroppar och en vänskaplig kärlek utan dess like... och nu är du så pass lik henne att jag trodde att du var hon"

Hur som helst så lyste brevet upp min dag oerhört och jag slogs återigen av insikten att snail-mail är fett underskattat. Ett mål med denna höst - att skriva minst 1 handskrivet brev i månaden, jag har en hel drös med människor att skriva till.

Och Syster Symbios - jag skriver tillbaka!



Hon hade dessutom skickat med en av mina favoritillustrationer föreställandes en ärta som det växer blommor ur som kommer från ett internskämt vi roades av väldigt mycket på gymansiet. Också blir det svart. Haha.


Tack, dig älskar jag!

Jag som inte längre har någon tid för det här, precis när jag börjat komma igång som bäst. Jag som tänker tvinga mig själv till tid för det här. Började skriva på det här inlägget igårkväll klockan 23:06 men kom på att sömnen måste gå före bloggen så här kommer det en dag i efterhand. Observera att alla iförrgår är i Onsdags och alla igår är igår.

---

Måste klockan gå så himla snabbt på kvällarna? Med mina olika bestyr varje kväll så flyger tiden iväg kan jag lova. Först ska man åka tåget hem i rusningstid och trängas jättemycket med en miljard människor som har samma slutdestination som en själv (på morgonen går det dock väldigt bra) eftersom att dom håller på med det där underbara underhållsarbetet i Södertälje hamn och ända fram till Oktober 2012 (fatta att det är 13 månader till?!?!) inte kommer låta pendeltåget gå längre än till Östertälje så är det fullständigt proppackat med folk, det är seriöst 20 meters kö från perongen och in när det är som värst. Dessutom riskerar man ju dagligen att springa på folk man inte vill träffa på eftersom att alla måste åka dit och byta buss etc.

Iallafall.

Sedan kommer man hem, utsvulten och agressiv (trots att man 60 minuter tidigare åt mellanmål nummer 2 för dagen) - allt pga. sista timmens äventyr på resande fot, och ska ställa sig och göra middag som numera tar iallafall 40 minuter. Sedan äter man maten på 20 minuter och fullkomligen kolapsar i soffhörnet. Där efter ska man laga mat en andra gång till matlådan dagen efter (ja man kan äta samma mat 2 ggr i rad men det fungerar inte just nu) och när man gjort det och diskat undan all disk från både första och andra omgången så har det gått minst 1 timme. Och när det är ordnat så blir det ompackning av skolväska, framplockning av morgondagen (div. skolmaterial, kläder, papper etc) och lite städning. Och den resterande tiden i vaket tillstånd är max 2 timmar, annars riskerar man att somna stående dagen där på.

Och där har ni mitt liv nu och därför klagar jag på att tiden är så knapp. Fast jag klagar inte på skolan, för den är hittils otroligt * valfritt superlativ* givande, jag klagar på rusningstiden. NÅVÄL.

I förrgår till igår sovde jag hos min mor, som vanligt på Onsdagar. Utnyttjade hennes badkar det första jag gjorde och det var bland det skönaste jag varit med om på lääääänge, jag som brukar hata att bada..
Sedan åt vi mat och gick över till Jann för att låna hans skrivare lite. Jag skrev ut alla skolpapper som vi har fått inlagda på schoolsoft (dataprogram för alla studerande) och stoppade in dom i en pärm jag fick av mor.
Drygt 30 papper men nu har jag koll iallafall och det känns betryggande. Nattas kontrollbehov har smittat av sig nämligen, ja inte helt och hållet men i en mildare grad så att säga, har kommit till insikt om att det kan vara rätt behagligt med någelunda koll på den lilla omvärld som man faktiskt kan kontrollera etc.
Natten spenderades på mor's soffa då jag vägrar att sova bredvid snarkisen något mer såvida hon inte slutar upp med sitt brölande. Som sagt - fascinerade att en sånn liten individ kan orsaka så brutala läten, omedvetet dessutom..

I skolan samma dag hade vi våra första timmar av skulptur. Materialet var ilandflutet träbråte (plockepinn-look-alike), ståltråd och kåda (limpistol), vi skulle nämligen utgå från att vi var fast på en öde ö och behövde bygga något funktionellt och underhållande. Detta byggde jag och Natta. Solstolen är hennes och utkiksgungan med flagga i toppen är mitt verk:



På eftermiddagen hade vi lektion med Conny och fick i uppgift att bygga ett bostadskvarter i papp. Jag byggde Gamleboväge, såklart, eftersom att det huset fortfarande har mitt hjärta i ett järngrepp. Resultat:



Och gårdagen spenderades på Söder med min basgrupp. Ännu en lära-känna-varandra-övning. Vi skulle skissa av 4 platser och beskriva varje plats med 3 ord. Det fick bli Södertornet, Bågen och installationen av "tårtbryggan" i Hammarby Sjöstad. Trevlig dag, trevlig grupp och sedan fick vi sluta tidigare också - ännu trevligare.
Skönt att slippa rusningstiden om inte annat. Har dessvärre bilderna i skolan, men de kan komma upp här vid ett senare tillfälle om någon skulle vara intresserad.

Kommer använda bloggen lite som en portfolio för kommande höst, vinter och vår, därför envisas jag med att visa upp mina "konstverk", i nuläget är det ju bara nybörjarkonst som inte ser mycket ut för världen men det blir bättre när vi kommit igång mer tror jag, ännu är vi bara  startgroparna.

Och det var lite av igår och iförrgår.

Som jag tycker om att mina börja blogginlägg med. NU har jag börjat skolan. Igår närmare bestämt. Och det känns helt okej. Inte så sprudlande som jag tänkte mig innan kanske men heller inte någon besvikelse, en överhängande seghet dock. För att de 80 nya ansiktena som bildar konst och formlinjen på Konstskolan nu är menade att bekanta sig med  varandra på bästa möjliga sätt och sånt tycker jag bara är slöseri med tid då jag med åren blivit rätt anti lära-känna-varandra-lekar och dylikt, fast att jag vet att dom inte är helt fel men inte i en vecka kanske. Tror jag blev smått skadad när jag började på fryshuset 2006 (och var betydligt mer tillbakadragen och blyg än vad jag är i dag) och alla 90 elever som tillhörde samma profil skulle hävda sig på en och samma gång. Det äventyret slutade med att jag fick 30% frånvaro sista månaden, något sådant tänker jag dessvärre inte låta ske nu.

Hur som helst så började det i en stor föreläsningssal igår och där vi blev upplysta av rektorn på Folkuniversitetet om vårt framtida skolår, deras visioner om skolan och förhållningsregler etc.
Sedan travades det 6 trappor upp till planet vi kommer hålla oss på mest och vi delades in i 3 klasser.
Klass 1, klass 2 och klass 3.
Till min stora lättnad så kom jag och bästa Natta i samma klass, annars hade det kännts ännu läskigare..
Dagen gick ut på att vi skulle bekanta oss med varandra, byggnaden och alla lärare vi kommer få. Det delades ut en bunt papper och innan lunchen fick vi i uppdrag att måla av 5 pers och bli avmålade av de samma och på lunchrasten satt vi ute i vackra Obeservatorieparken och försökte ta in alla intryck. Svårt.




När skolan var slut så bar det av mot Clas Ohlssons för införskaffning av följande:
1. En portoflio avsedd för A3papper, ett A3 skissblock och ett A4 ritblock


2. Ett kilo bär från Hötorget. NÅGOT skräckinjagande men ack så prisvärt...



och resten av kvällen gick i 100km/h, jag ringde min älskade farmor och pratade en lång stund. Min norrlandstarm skriker och jag saknar min farmor som alltid. Sedan så satte jag och min älskade man rekord för i år och somnade innan elva - sa jag inte att det skulle bli svårt att vända på dygnet? Jotack.

Idag klev jag upp klockan halv sju (!!!!) helt utvilad och kände att jag kanske visst överlever den här veckan, trots lära-känna-varandra-aktiviteterna och visst var det betydligt mer givande idag. Första tre timmarna gick ut på att vi uppdelade i 9 grupper (2-3 pers i varje grupp) fick en bild, stor som ett frimärke som vi skulle rita upp på ett A3papper. Färglära. Vid lektionens slut sammanställdes alla bilder och visade sig vara ett sönderklippt kort med samma motiv, bara att alla hade fått olika delar av bilden. Det var kul och jag ser framemot framtida lektioner med vår mentor Conny. Efter lunchen, som bestod av en stört god sallad av tonfisk, svartabönor, färsk basilika, soltorkade tomater, körsbärstomater och zucchini, hade vi teckning med en annan lärare och underhöll oss med att återigen jobba i par fast den här gången på beskrivning rita upp ett vykort som partnern beskrev - utan att titta på vykortet. Det gick sådär.

1.Fina vän<3

2. Namnamnam

3. Ritade av min vykortspartner istället


Sedan skolan slutade idag har jag kommit hem, lagat mat 3 gånger (1:a till mej själv, 2:a i sympati för Thomas vars första måltid vid ätandes skede visade sig vara rutten och 3:e till morgondagens matlåda), diskat en brutaldisk, packat väskan och lagt fram kläder till imorn och nu tror jag att det blir sängen.

Inte okej att timmarna med älskade blir så himla ransonerade nu och att man är stendöd dom timmarna, jag vill inte ens tänka på hur få de är för då får jag bara panik men jag kanske vänjer mig. Imorn ska jag sova hos mor min dessutom, nog för att det är fett värt i sig men det är ändå en stor omställning att under 3 månaders tid kunnat hänga 24/7 och nu plötsligt... ja ni förstår. Inte tänka så var det.

Natti!

HEPPHEPPHEPPHEPP HEPÅRE!

Idag har det varit Lördag hela dagen (nähä...?) och min första tanke när jag slog upp ögonen var "Är det Söndag idag?! Börjar jag skolan imorn?!" så var det ju dessvärre inte. Då blev jag fett morrig och stängde jag ögonen igen och öppnade dom inte förän klockan var närmare tolv. Det här med att ställa om dygnet har ju inte gått bra kan jag säga, men men det blir till att lära den hårda vägen helt enkelt nu i veckan som kommer. Bröl för det. Skulle gärna föredra att vara kvällstrött och morgonpigg men riktigt så funkar ju inte jag. Tidiga mornar är inte min grej, hur gärna jag än vill det.

Idag har jag brutal bloggtorka men tänker ge de ett försök iallafall.

Jag har iallafall spenderat dagen med min pappa och hans flock i staden jag lever i. Det var den årliga Kringelfestivalen och då både pappsen och pappsens dam Annika (som förövrigt är en bra dam) har döttrar på 10 år så fick det bli ett besök där. "Dom små" tyckte nog att det var rätt festligt medan jag gick omkring och led mer eller mindre hela tiden. Jag klarar verkligen inte av den här staden och alla äckliga människor den kryllar av. Idag var det extremt mycket sånt folk ute. Sedan att vädret plötsligt fått för sig att slå om, det är en annan femma. Mys med sommarvärme, vi svenskar bör vara tacksamma åt all värme vi får, mindre mys att det är helt omöjligt att bilda sig en uppfattning om vad vi har för klimat egentligen. Jaja.
Efter några varv på marknadsgatorna, brutala korvar för flocken och ett stycke glasspaus och karusellåkning begav jag mig tillbaka till hemmet och slocknade på sängen en timme. Efter en stund kom även Thomas och deltog i det hela. Jag älskar samsovning mitt på dagen.

Ikväll planerar jag att ta med mig min Nathalie och Tedh och möta upp Linnéa och hennes man, som av en ytterst olycklig anledning är i staden över helgen men likväl så är jag lika lycklig som olyckligheten är olycklig att dom faktiskt är här iallafall, på samma stad som jag redan hängt i idag och dricka en öl eller två. I nuläget känns det inte så lockande men peppen kanske infinner sig så småning om.

Knasflocken <3

~Här har du en del av min sanning~

Jag har aldrig förstått mig på det riktigt. Konsten att vara långsint. Att i veckor, månader ja kanske till och med ÅR gå runt och vara arg/ledsen/besviken över något som hände en gång i tiden men som i nuläget egentligen är helt orelevant, men ändå envisas med att klamra fast hela sitt jag vid det som hände DÅ. Jag vet inte om det handlar om stolhet eller om det faktiskt är en äkthet i det hela men jag vet att det är en konst att helhjärtat klara av att klamra sig fast i det förgånga så till den grad att man nästan går sönder en andra gång.

Och jag önskar ibland att jag var mer kapabel till det hela, för det är inte bara en positiv sak, att jag inte klarar av att leva i långsintheten. För tänk alla människor som ärrat en inpå märgen, som man i det ögonblicket det händer svär att hata resten av livet för att man inte på några vilkor kan förstå deras rätt att ta sig in sådär, deras rätt att ta sönder sådär i förhållade till deras position i förhållande till sina världar.
Tänk på dom.
Dom som verkligen aldrig i hela livet förtjänat att bli ihågkomna i tanken ens men på något mystiskt vis tycks nästla sig tillbaka igen, kanske inte till den position de hade innan men iallafall tillbaka in.
Dom som får återkomma gång på gång på gång trots skadan de orsakat och trots all energi som de fått oss att spilla. Tänk på dom Madeleine. Fast nej jag kan inte tänka så och det är där min obekvämhet i att inte kunna vara långsint kommer in i bilden igen.

För att plötsligt sluta vara hatisk och morrig med största sannolikhet ger intryck om att man ska ha gått vidare och förlåtit vad som har skett och släppt allt vad man stod för och tar tillbaka allt man tycket och tänkt. "ger intryck av" ja,  INTE "är ett faktum". Men hur ska en person kunna förstå att det fortfarande inte är okej om man inte fortsätter sin väg på krigsstigen? Det sker oftast inte. Därför tycker jag inte att det enbart är en positiv egenskap att inte kunna känna långsinthet, för att man tillslut inte tas seriöst.

Mitt exempel på det;
Att ha en bästa killkompis som man gör allt för i mångt och mycket och som man trots felklappande hjärta behåller i sitt liv och lovar att inte släppa (och gör det inte heller) oavsett vad som händer. Som man alltid räknar med, sympatiserar med, hjälper och stöttar, finns för 24/7 och som man värnar om så mycket att det slutligen går ut över ens riktiga förhållande, men man slutar inte för det. Som plötsligt förvänds och blir elak när denna någon hittar en kärlek och i ett naffs så har denna någon glömt ens värde och allt som cirkulerar i denna någons hjärnkontor är spydighetet och orättvisor och denna någon gör en så pass illa att man kokar inombords och gråter okontrollerat men förstår inte ändå. Och sedan går man omkring i natten och svär just på sånt här som jag nämnt ovan - att aldrig sluta hatas men tro det eller ej, nu 3 månader i efterhand så har det avatagit. Fast att jag fortfarande tycker att du förtjänar ett öde värre än värst så kan jag inte fortsätta vara dödsförbannad och det är där skon klämmer.

För att plötsligt lägga ned garden betyder i mångas ögon indirekt att allt är preskiberat och glömt. Men så är det inte. Inte på långa vägar.

((Men ett mynt har ju också tvåsidor. Och här nedan beskrev jag den andra sidan av det hela - en ordentlig långsinthet, men efter ett ytterst oväntad telefonsamtal i morse så känner jag inte kan eller behöver skriva ut det. För det känns som att jag kan andas i den situationen för första gången på två år och det är helt obeskrivligt.))

Och det var mina ord om långsinhet.

Hallå i natten. Nu är klockan alldeles för mycket igen men på natten går den ju som bekant mycket snabbare också.

Idag storhandlade jag som sagt med min mor. Eller kanske mer korrekt så storhandlade hon med mig. I TVÅ timmar så rände vi runt som två stafettlöpare (nåja..) inne på City Gross och handlade allt som stod i min nya GI-bok. Och nu är det väl ni som skakar på huvudet och tänker "men ge upp nångång då" eftersom att jag försökt angripa min kropp på ett antal sätt hittils men NU är NU och det är vad som räknas. Jag har storslagna planer.

Det hela var väldigt tidskrävande iallafall men nu har jag NÄSTAN allt inför vad som komma skall nästa vecka, endast ett fåtal varor saknas men dom ska jag ta reda på senare idag. Det blev 8 fulla kassar och jag trodde att vi skulle ruineras (nej det var defenitivt inte mor min som payade, det var jag - såklart) men eftersom att City Gross är City Gross så gick det hela bara på en tusenlapp och några hudralappar och jag är fett nöjd. Känner dessvärre oro för framtida veckoshoppingar av olika anledningar men det tar vi då.

Det här var allt jag investerade:



Här är iallafall en liten del av det jag investerade i idag(som jag HATAR iphonekameran ibland) och min kryddhylla;



Det blir ju bara finare och finare här nu alltså ^^ tänka att några kryddburkar och två krukor koriander och basilika kan bidra med så mycket....

För övrigt så glömde jag mina två astmainhalatorer och mina allergipiller (och resten av min necessär) hos mor min och det känns just nu kan jag meddela, också därför jag sitter uppe - för att det är småläskigt att sova med lungor som piper...

Och såhär ser min iphone ut för tillfället;

"I loved you first". Så sant som det är sagt.

Jaja. Godnatt mina kära!

Här kommer de plaggen som inte blivit tingade ännu. Om det mot alla odds skulle finnas okända läsare på den här bloggen som ser ett plagg de vill ha och inte bor här i krokarna så kan jag naturligtvis skicka dem via post. Inte för att jag tror det men iallafall:



Två identiska korta svarta jeanskjolar i stretsch som jag mer eller mindre levde i mellan 16-19års ålder.
Storlek 40.
Köpare bestämmer priset.


Spettsbeklädd vit tubtopp.
Storlek 40.
Köparen bestämmer priset.


Leopardmönstrad vintageskjorta.
Storlek 38-40.
Köparen bestämmer priset.


Lila kort tygkjol.
Storlek 40.
Köparen bestämmer priset.


Min älskade ljusgråa bohemklänning i grovt tyg som jag bodde i hela höstterminen i ettan på gymnasiet.
Storlek 36.
Köparen bestämmer priset.


Svartgråa jeansleggins-inspirerade byxor.
Storlek M.
Köparen bestämmer priset.


Mitt 14årslinne i halterneckmodell som kostade MULTUM och i princip aldrig blivit användt.
Storlek 38-40.
Köparen bestämmer priset.


Min svarta korta tubklänning som bara blivit använd 3 gånger.
Storlek 40.
Köparen bestämmer priset.


3 radigt nitskärp.
Storlek M-L.
Köparen bestämmer priset.


Litelite utsvängda GUL&BLÅ-jeans.
Storlek 31-34.
Köparen bestämmer priset. (999:- i ursprungspris)


Stuprörsjeans från Vila, defenitivt inte lika opropertionella som de ser ut.
Storlek 30-34.
Köparen bestämmer priset.


Stuprörsjeans köpta i USA och knappt använda, defenitivt inte lika opropertionella som de ser ut.
Storlek 30-34.
Köparen bestämmer priset.

Jag är hos min mamma. Och har varit det sedan igårkväll. Onsdagar och Torsdagar har blivit lite av våra lekdagar. Dagarna jag packar min väska och beger mig mot Mosshagestigen och spenderar all min vakna tid med min mor.
Tja, min icke-vakna tid också för den delen, men det brukar alltid gå fruktansvärt dåligt på just den fronten tyvärr, eftersom att min mor som sagt låter som en överviktig överförfriskad lastbilschauför när hon sover - HÖGT med andra ord. Fascinerande och irriterande inte minst, hur den lilla människan (hon är MYCKET mindre än jag, min mor) får till sånna öronbedövande bröl och snarkningar när hon sover. Jag har flera gånger övervägt att stoppa upp något i hennes näsa för att få stopp på elländet men god som jag är så skulle jag aldrig fullfölja de planerna.

Gårdagen innan jag gav mig av hit spenderades i min soffa som vanligt, med min dator som vanligt, himla slappt som vanligt. Men jag låter det vara så nu precis innan jag ska till att börja skolan igen (jag har absolut INTE tillbringat hela min sommar så!!) för snart kommer jag följa flera strikta scheman och sådan där egentid och slapptid kommer vara högt eftertraktat och svåråtkomligt, så man får passa på helt enkelt.
Det jag gjorde på datorn igår var att välja ut 5 fotografier på mig själv alla tagna vid samma tidpunkt fast med ett års mellanrum - dvs September 2006, September 2007, September 2008 osv, till mina framtida målarplaner, redigera diverse bilder på datorn (tar dom aldrig slut?!?) och utöver det så passade jag även på att fotografera alla mina kläder jag rensade ut efter Tisdagens röj och lägga upp dem på facebook. Det är alltså sammanlagt 18 plagg jag har rensat ut varutav majoriteten av dem är i ytterst fint skick och knappt använda alls. Planen från början var att lägga upp dem här, på facebook och på tradera, till försäljning. Men efter 1 timme på facebook så var flera plagg redan tingade och nu kvarstår en rätt krass samling kläder så någon bloppis eller nåt traderande blir det inte tal om, då de kläder som består är för få för att lägga ned annonspengar på, men här ska dom nog få plats iallafall. Ett senare projekt.

Kvällen igår hos mor var en fin kväll, som vanligt. Åh vad jag älskar min lilla mamma<3
Mammas Jann och Lena kom på besök och jag passade på att dra med mig Natta som har blivit lite av mitt släptåg sista tiden = bra. Det blev en salig blanding föda och sedan fika och massa prat såklart.
Idag vaknade jag alldeles för sent för mitt eget bästa, med tanke på att jag försöker med det stööööört jobbiga projektet att ställa tillbaka dygnet. Jag kommer ju vara en zoombie lagom till skolstarten... Snart ska vi åka och hämta en fåtölj lilla mor beställt och sedan storhandla på mitt älskade City Gross, får passa på när det finns en bil tillgänglig *överexalterande information*.

En annan sak som inträffade igår var att jag fick följande brev i min brevlåda:


Och innehöll detta:


Samt ett papper på beviljat studielån för min tid på Konstskolan! Lyckan och lättnaden är brutal :D Jag har blivit godkänd av CSN och nu finns det inget som kan kugga mitt hjul, såvida inget ytterst märkligt inträffar och det gör det inte! Och nu är det bara 4 dagar kvar och det är ingenting!!!

NEMEN DET VAR SOM KATTEN! Att det har varit 20 olika människor här inne.
Fråga ett; vilka är ni egentligen? Jag har ju mina små aningar såklart men säker kan man aldrig vara.
Fråga två; varför kommenterar ni aldrig? Så tråkigt skriver jag väl ändå inte?

Denna dagen - ett liv, som Farbror Melker i Vi på Saltkråkan uttrykte sig. Dagen idag började som en tämligen händelselös dag, jag mådde lite sådär vid uppvaknandet och Thomasen skulle iväg och jobba vid fyra och till råga på allt så pågår projekt vända-tillbaka-dygnet och det är INTE enkelt ska jag säga er.
Efter en ytterst märklig frukostkomb (jag är så äcklig ibland) så blev det horisontellt läge i soffan för att komma tillbaka till jorden lite och sedan så skulle Thomasen iväg. Lagom till att jag fick leka räddningspatrull, IGEN. Att somliga aldrig lär sig. Att somliga inte bara kan beté sig?!? Agressionerna var ett faktum.

Hade från början bestämt date med Johannie men det blev ju inget av pga. mitt tillstånd. Istället tänkte jag att jag i godan ro skulle måla 5 bilder och ta itu med tvättberget som huserat i våran hall sista två dagarna (tvättad tvätt) och jovisst gjore jag det, tog i tu med tvättberget alltså, bara det att mitt i sorterandet och vikandet så kom jag på en briljanta idén att kanske rensa ut alla kläder jag inte använder längre och sådär.
Det hela resulterade i att jag inledde ett äventyr (som skulle ta mig 3 timmar) som gick ut på att först rensade ut alla kläder, och skoja inte att det vart säkert 10 kilo kläder som jag inte använder, sedan möblerade om i alla lådorna och slutligen flyttade om alla galgplagg i garderoben och sist lät jag alla mina skor (faktiskt inte så många) och väskor flytta från blåarummet till sovrummet och det blev heeeeeelt awsome. Bildbevis på garderoberna;



Lyckades förresten med att få en av luckorna att falla ned i huvudet på mig när jag monterade loss dörrarna och det gjorde så stört ont kan jag meddela. Så ont att jag behövde skrika ashögt så att Thomasen kom rusandes och så att jag numera har 3 bulor. De föll ju ändå en bit och jag hade inget att ta emot dem med. Morr.

För övrigt så har jag på senare tid kommit på mej själv med att omedvetet boa in mig mer och mer i den här lägenheten. I sommar har jag målat om hela badrummet, städat upp hela blåarummet, sattit upp diverse väggprydnader på väggarna och nu detta. Väldigt märkligt måste jag säga, då det också är nu som jag är som mest aktiv vad det gäller lägenhetsletandet och mest troligen borde agera helt motsatt? Eller vad vet jag. Det jag vet är att det här är en väldigt fin lägenhet iallafall och det enda jag inte trivs med är läget. Södertälje. Jag hatar Södertälje, har jag sagt det?

Nu är klockan sent och jag svamlar mest så nu är det dags för sängen, men innan dess måste jag visa tavlan jag berättade om tidigare som jag ropade in på auktionen i Hoting tidigare i sommar:


Godnatt!

Kan inte bara sluta på något. Jag menar spontanbloggningen först och främst, men sedan också Mars-experimentet om någon kommer ihåg det. Men en sak i taget. Nu ska jag låta er veta vad jag har pysslat med sista 48 timmarna.

Igår Lördag kände jag mig lite bättre i min förkyldning som jag först trodde skulle blomma ut till nåt långt och jobbigt och väntade mig att bli sängliggandes iallafall 2 dygn, men ICKE! Tack för det lite. Men samtidigt så hade det vart bra att klara av några baciller innan skolstarten så de inte attackerar mitt i terminen. Nåväl.
Kände mig iallafall bättre och kapabel att vistas utanför hemmets väggar så jag och min man blev medbjudna till mannens farföräldrar i Gustavsberg på liten kräftskiva.

Klockan tre packade vi in oss i Thomas pappas lilla volvo (lilla för att jag hade en rätt rejäl crush på den förra JÄTTESTORA chevrolet:en som man behövde hoppa ut ifrån för att den var så hög.. eller så var det jag som gjorde en grej av det) med fadern och Isse (faderns fru) i framsätet och valpen, som numera drar samma nacksize som Thomas, i baksätet och började vår färd. Jag kan säga som så att jag tycker att det var väldigt fint att träffa dem igen. Det händer FÖR sällan och jag som har ett särskilt stort behov för familje-umgänge men stundtals drabbas av en brutal blyghet har aldrig modet att föreslå en date uppskattar sådana här tillfällen extra mycket.

Hos farmodern hade jag varit en gång tidigare och hon och farfadern var lika hjärtliga som tidigare. Kräftor intogs men för min egen del blev det sill och potatis då jag är en krångelkrov som varken tål skaldjur eller äter kött. Finner det ytterst jobbigt då andra besväras av det hela då jag själv är ytterst flexibel med födan och INTE tar illa upp av att någon glömmer bort det hela. Det är mina val (tja inte allergierna kanske) och det är JAG som ska anpassa mig - inte ni. Efter maten började hon visa sina senaste bilder som hon hade målat och snart hade jag hasplat ut mig att om hon av en händelse skulle ha några bilder föreställandes fåglar som bara ligger och samlar damm som hon inte vill ha kvar så fanns vi och våra väggar till hands. Följden av det blev 6 jättefina akvarell fåglar. Helt rörd. Tack mest i världen Kristina Österlund!






Efter farmor-och-farfar-besöket så fick vi förfrågan att följa med Thomas flock på bio och så fick det bli. En snabbsväng i Sibble, som jag saknar så himla mycket ibland, och sedan packade vi in oss i samma lilla volvo igen i släptåg av Isse, plastbrodern, plastsystern och plastbroderns flickvän och pappan såklart och styrde mot Heron City och "Mr Popper's Penguins". Kändes himla familjärt, som det ska vara, och jag är på god väg att börja räkna dem som min familj. Jag som har så svårt för att erkänna mig tillhöra någon eller några. Men fint är vad det är och jag skulle gärna hänga mer med alla så min FALSKA tunghäfta gav sig av för gott. Jag hatar den med hela mitt hjärta, för den är inte jag någonstans...





Efter bion fick vi skjuts hem och idag har vi sovit aslänge och sedan inledde jag en hyperstädning, meaning städa fort-som-katten-för att få det gjort. Jag tog på mig uppdraget att städa upp hela vårt blåa rum som sedan inflyttningen bara fungerat lite som ett förråd eftersom att vi inte har den blekaste om vad vi ska göra av det. Såhär blev iallafall resultatet efter 2 timmars städning på egen hand:



Kvällen har vi spenderat med vår tvättstuga och morgondagen ser ut att bli lekdag med olika vänner på skiljda håll!


Hur var DIN helg?

Jag tittar på "Utoya, en liten ö i världe" och gråter. En hittils okänd gråt som jag misstänker kan komma att återvända vid riktigt obeskrivrigt obefogade olyckor och orättvisor. Jag blir så himla rörd av detta. Jag kan inte ens komma ihåg fragment från en annan gång jag kan ha påverkats såhär av en offenlig sammandrabbning och då ska man ha i åtake att jag aldrig besuttit makten att kontrollera mina egna känslor.
Det gör så himla ont i mig och jag var och är inte ens i närheten av det hela och kommer förhoppningsvis aldrig bli det heller. Men för att förstå det bättre besöker jag manifestationer och minnesstunder, tänder ljus och ber.
Folk i min närhet har ryckt på axlarna och beklagat det hela i ett ögonblick för att sedan fortsätta konversationen om något helt annat. Jag klandrar er absolut INTE men måste fråga mig gång på gång kan ni vara så till synes opåverkade av det hela? Och just det scenariot att vara fast på en ö är nog det som fått mig att reagera mest. Att inte ha någon som helst möjlighet till flykt. Att verkligen gå en säker död till mötes såvida man inte överväger att kasta sig ut i det svarta okända, som också kan komma innebära samma öde, vilken jävla situation. svart möter svart. Vilken jävla jättepanik.

Imorn är det på datumet 1 månad sedan det skedde. Vilket innebär att idag för en månad sedan fanns dom som försvann fortfarande kvar. Bara den tanken får ju en annan att skälva inombords. Och nu i dagarna erbjuds de drabbades familjer och närhet att återvända till platsen där det skedde, vilket också är helt otroligt. Jag är för den idén (i början ville även jag fara dit för att förstå) men det måste vara en sådan absurd upplevelse att som mamma eller pappa eller syster eller bror eller mormor eller morfar eller farmor eller farfar eller moster eller morbror eller faste eller farbror, besöka platsen där deras älskade ungdom försvann helt harmlöst för 30 dagar sedan. Att ströva omrking på platsen där 77 liv togs på bara 72 minuter. Det är nästan 1 liv i minuten.

I natt hade jag en dröm att jag, Malin och Jas var på just en sådan där resa tillbaka till ön. Drömde att vi följdes i en stor skara och besökte plats efter plats där avrättningarna hade skett. Drömde att vi öppnade dörr efter dörr i huvdbyggnaden för att mötas av de hemskaste synerna. Drömde att vi grät och tröstade gråtande. Drömde om hur vi tog vägen ned mot bergslutingen på andra sidan ön och hur Jas plötsligt tappar hela sej själv och blir iväg dragen av något som finns men inte syns. Vaknade i panik.

Och det är kanske därför det känns så tydligt idag, kanske därför jag en månad senare måste spekulera öppet i det här. Men oavsett dag eller handling så är en sak säker:


Jag önskar att du utsätt för all jordens smärta både psykiskt och fysiskt, ditt offer till människa Anders Behring Breivik, din ondsinta JÄVUL!

Började mina 3 timmar av detta dygn med att ha nys och snor-maraton med mig själv. Som de flesta i min omgivning vet så är jag jävulusiskt allergisk mot en biljard ting bla. damm. Men för en gångsskull så var det inte alls våra inneboender under sängen som jag hade att klandra för detta. Min kropp höll på att utlösa en influensalik sjuka och vill inte på några vilkor låta sig hindras med nässpray och allergitabeltter, såklart, eftersom att det inte var allergi. Nåja. Det var de 3 första timmarna. De följande 10 blev mindre dramatiska så att säga.

Jag har sedan en tid tillbaka haft aningen svårt att somna på nätterna och vad det beror på går att diskuteras men jag skulle nog säga som så att det är min framtida skolgång som håller mig vaken, för att jag längtar så stört mycket. Men i natt så lyckades jag iallafall somna på mindre än 1 timme och det är rekord för den här veckan.
Igår exempelvis, när jag sov hos min kära mor så tilläts John Blund först klockan halv fyra på morgonen och skrämdes ständigt iväg av diverse hundar med magproblem, snarkande mödrar (shit asså.. min mamma låter som en överviktig lastbilschaufför som druckit aningen för många pilsner innan sängåendet, när hon sover... hoppas det INTE är genetiskt) och en mängd andra störningsmoment...  men i natt somnade jag alltså snabbt och sov relativt ostört hela natten!

Så idag när posten trillade ned på vårt hallgolv runt tolv så var det jag som sprätte upp snabbt som sjutton. Jag har fått en grej på senare tiden att jag tycker att posten är himla spännande. Dels så är det kul att spionera på brevinkastet när brevbäraren kommer för han/hon trycker verkligen in hela handen när han/hon ska leverera posten. Dels så väntar jag flera viktiga brev. Dels så finner jag det ytterst harmoniskt att sortera upp all post. Och dels så tar jag igen all post som jag aldrig fick när jag var yngre.

Idag kom iallafall min efterlängtade skatteåterbäring som jag väntat på i 3 veckor. Och summan var helt OK. Så trots diverse hals ont och förhöjd kroppstemperatur blev dagens äventyr att gå ned på "stan" dvs Södertälje och hämta ut den (jag som ständigt glömmer att ange kontonummer tillhör den skara människor som får skatten sist av alla) samt köpa hårinpackning (mina stackars toppar lider verkligen, om de är nån med frisörskills som vill ta sig ann mitt barr så kan ni ju skriva en rad) och mat inför helgen. Och så fick det bli. Innan dess hann jag fixa en sk. Kassabok för att jag ska kunna hålla koll på höstens inkomster och utgifter då det kan vara soft att ha nåra kronor över när vi åker till London i November. Skulle även ordnat ett sparkonto på banken idag, som förresten var smockfull, men det glömde jag såklart. Sedan åkte vi bussen hem och nyss betalade jag anmälningsavgiften till skolan och fylldes genaste av ännu ett lyckorus trots att det handlar om tusentals kronor som dras från mitt kort haha. Det lär ju vara första och sista gången som jag känner inre tillfredställelse av att betala en utgift.

För närvarande så sysselsättet sig Thomas med att springa omkring som en annan glaning i huset med hårda hälar mot golvet och utbrista mindre fina ord då hans kära TIBIA inte är samarbetsvilligt öht. Jag fnissar ondsint tillbaka och ska snart ta mig ann The Sims 3 som jag fått för mig ska vara JÄTTEkul igen, men som i själva verket mest gör mig irriterad... Eh


Och det är ungefär allt som skett idag. Hon som aldrig kan fatta sig kort? SVAR JA!

Åååå hej!

Ja alltså. Idag tänkte jag 1, ta upp något som jag har svårt med och 2, göra det svåra. Så alltså;

1, Något jag har svårt med.
Att blogga utan syfte. Att skriva lite vad som helst helt utan mål och mening. Att bara blogga för bloggandets skull.
Det hela måste klinga fruktansvärt pretto i mångas öron men jag tycker det är så himla jobbigt att bara "Hej bloggen idag har jag.. det var.. imorn ska jag.. jag tycker att.. hejdå". Hela mitt jag hamnar i ett psykiskt krampartad tillstånd och en släng av jag-tänker-vägra-sjukan sätter i. Förr om åren gick det hur lätt som helst och jag ska ju erkänna att jag läser sånna bloggar dagligen, om en lite motvilligt (såvida det inte handlar om mina vänners bloggar för där får det gärna stå vad som helst bara ni ger mig ett livtecken), men JAG har ytterst svårt för det.
För att; jag skriver för att utvecklas ytterligare, inte minst i mitt skrivande. Jag skriver för att jag har en otrolig berättarlust och vill förmedla mina historier till resten av världen. Jag skriver för att hålla er som jag inte träffar uppdaterade om mitt liv. Också skriver jag för att jag riskerar att implodera om jag inte skriver. Därför skriver jag och därför har jag så svårt att spontanskriva.

2, Göra det svåra.
Men så är det ju också som så att jag under mina senaste år börjat utmana mig själv dagligen att göra sånt som jag normaltsätt aldrig i livet skulle göra oavsett om jag blev mutad en kvarts miljon, sovmorgon resten av livet eller en egen vit schäfer. Det handlar för det mesta inte om räddlsa utan snarare principer. Och att överträffa sig själv. Och mitt nästa steg i den här processen är helt enkelt att bli bättre på att spontanblogga. Jag tror knappast det kommer ske varje dag men någon gång i sänder kommer inte göra mer skada än nytta. Så.. vänta er ett inlägg eller två i den snaraste framtiden.

Jag har något att berätta. Något stort som får mig att flyga lite. Nämligen att jag ska börja skolan om 12 dagar.
Konstskolan i Stockholm. Det kom sig nämligen att jag i Lördags var inne på en blogg som vanligt när jag fick syn på en annons där det stod "Framtidens kreatör - sök nu". Klickade mig in på sidan och förstod snabbt vad det hela handlade om - en grundläggande förberedande konstnärlig heltidsutbildning mitt i Stockholm på 1 år som behandlar ämnena teckning, måleri, färglära, skulptur, design och kommunikation, foto, konsthistoria, samtida konst och design, konstnärlig gestaltning, illustration, digitalt skapande, betong och många fler ämnen.

Jag tänkte att det var en alldeles för stor summa pengar som skulle betalas och att jag inte skulle ha en chans bland alla sökande men efter att ha konverserat med Thomas ett ögonblick så var vi överens om att jag visst skulle söka.
Det kallas studiebidrag, stuidelån och merkostnadslån och är en förutsättning för att komma vidare (rektorn på skolan sa att majoriteten av Konstskolans sökande kommer in på Konstfack efter avslutad utbildning hos dem). Så jag skickade in en ansökan och en hemsk motivering varför jag ville gå där och i Månags, 2 dagar efter bara, så hade jag fått ett mail där det stod följande:



Och nu kan jag inte göra annat än att le. Jag är övertygad om att det här är absolut rätt för mig just nu. Jag har fortarande mina präst-planer i hjärtat men dom passar inte in just nu i det här skedet i mitt liv, kanske senare, kanske inte alls, det får vi se då, det huvudsakliga nu är detta. Att jag börjar skolan snart igen och under 10 månader kommer ägna min tid, energi och fokus åt något som jag älskar och brinner för. Åh. Jag är så nöjd.

Här kommer del två på min sommarsummering, för att det skulle bli ett så ruskigt långt inlägg om jag tog allt i ett!

---

---

Den 14:e Juli packade jag mig lila stora resväska och for till farmor i Norr. Där väntade far, farbrorn, farföräldrarna och systerystern, precis som när man var liten. Bilderna som togs där uppe är ett hundratal dvs alldeles för många för att visas här allihopa, därför har jag valt ut ett par stycken bara.

Första kvällen - grillning på altanen. PÅ altanen. Pappas påfund. Det Rovianska släktet alltså... Skåda den underbara bakgrunden förresten.


I Åsele på g till den årliga marknaden. Jag leker arg strutstant eller nåt.


Hittade de minsta foppatofflorna jag någonsin skådat. Storlek 18!!! Vill.ha.bebis.nu.


Blev fullständigt grundlurad av pappa som sa att jag skulle älga fram till Norrlanslegenden Vilt-Hasse och be att få ta ett kort. Sagt och gjort. Bara det att legenden i fråga blir så exalterad över det hela att han först börjar poetryslam:a högt och fort om hur magisk marknaden var och sedan drar ut HELA sin vagn med en stor klaviatur mitt i marknadsgången och brölar vidare och tutar i alla tutor och för ett himla liv och där står jag som ett fån med min kamera... eh... skämsis som Johannie hade uttryckt det. Men tack Vilt-Hasse, du är ju trots allt legend!


Min första auktion på säkert 10 år. STÖRT kul. Har numera modet att ropa in saker själv och det gör ju sitt till. Sedan att pappsen finner det hela väldigt jobbigt och skräckinjagande och helst skulle vilja göra sig osynlig när jag och farfar kommer igång - det är en annan femma. Ropade förresten in en väldigt fin tavla till mig som numera bor på vår byrå i sovrummet, bildbevis kan komma.


Tillfredställde bad-abstinensen i Avaträsksjön som blivit ASäcklig tyvärr =/ men syster var glad.


Hittade farmors fina fågelbad och måste nog säga att den här bilden nominerar sig till sommarens finaste.


Besökte en sjö och kastade kastspö med Magnus, min farbror, väldigt kul bortsett från att jag kastade bort 3 drag....


Gick loss på alla secon hand butiker jag kunde hitta för det är faktiskt så som jag alltid har hävdat att utbudet där uppe är så stört mycket bättre eftersom att det inte är lika utplockat som i Stockholm. Värt. Köpte mej ett par asfula jeans som jag tillverkade ännu ett par shorts av. Dom vänstra i bilden är de nya och de till höger är de gamla.


Besökte en matplats uppe på ett väldigt högt berg vars personal bestod av EN enda man och serverade pulvermos.. speciellt men gemytligt att ha hela flocken samlad.


Sedan hade en fin norrlandsvecka gått och jag och systeryster tog tåget hem och jag var lite alvisk!

---

När vi åkte hem så var det den 21 Juli. Dagen före det fruktansvärda som hände i Norge. Jag vill skriva så mycket om det för det är en av de händelsera utanför mitt liv som har berört mig mest trots att jag absolut inte har någon koppling till det hela men jag har verkligen inga ord till övers. Det hela är så ofattbart och när det precis hade hänt så lusläste jag varenda tidning jag fick tag på och gick in i något slags vakum och behövde prata om det med alla jag träffade för att kunna förstå. Men jag kan fortfarande inte förstå. Jag kan inte på några vilkor föreställa mig skräcken och paniken och det känns ännu mer overkligt när jag tänker på vad jag gjorde precis när det skedde - badade med min syster på Oaxen och tävlade i vem som vågade hoppa från hopptornet. 

Men ni har hela min sympati och hela mitt hjärta, ni som behöver det.

---

---

Åt världens godaste tacos med Thomas typ. Förstår inte hur en så simpel maträtt kan vara så god och hur mycket smaken varierar beroende på ordningen av fyllningen.. eh.. ah...


+

Hängde på Oaxen ovanligt mycket - 3 gånger på 2 veckor! Och vad som pågår på mitt ben är myggbett, inte loppor.. har nämligen reagerat otroligt på myggor i år.


+

Var ute och firade Malin N's födelsedag på klubben Sommar och det var väldigt kul och med mig i natten hade jag förutom Nathalie och Mirjam även en liten engångskamera vars bilder kan komma att dyka upp här vid ett senare tillfälle, om jag får lov att låna Nattas skanner ;)


+

Drog ut och dansade på samma klubb som jag nämnt här ovan fast den här gången var även Tedh, Terés och Terés fina födelsedagsvän med. Vi kom hem klockan halv fem och det var väldigt fint att se att även Tedh kunde släppa loss lite och fann sig utan problem i miljön vi befann oss i. Mina fina vänner <3




+

Min älskade Drake <3


+

Åt en utsökt måltid med Johannie på en uteservering här i Södertälje.


+

Sedan hände nåt hemskt. Pappa ringde och berättade att min dator inte skulle bli helt återställd efter sitt senaste ryck. Den började med att sluta fungera utan laddaren i kopplad 24/7. Sedan började det ryka ur fläkten och slutligen kunde jag knappt använda den alls för att minnet var så litet och överbelastat oavsett hur mycket jag än överförde till externa hårddisken. När pappa ringde och meddelade det fick jag grov panik och langade gråten och dagen efter åkte jag och Jann och införskaffade en ny åt mig. En asus. Ett måste med tanke på kommande höst......
Såhär såg det ut vid uppackande, som var ett ytterst speciellt ögonblick för mig eftersom att jag aldrig tidigare ägt en sprillans sprojlans ny dator.






+

Fick JÄTTEMYCKET mamma-abstinens och var hennes svans i massa dagar. Följde bland annat med ut i en skog i Åkes Hov där Jann även var med och strosade runt en hel dag och lekte i skogen. Fin dag. Fin familj. Och det går ju inte att undvika att nämna att det ibland gör obeskrivligt ont i hjärtat att veta att allt som fanns för ett år sedan inte fanns kvar. Jag saknar att bo i tornet. Bo med mamma. Bo med Jann. Saknar.


+



+

Thomas och jag hade otroligt godissug och planerade in en speciell dag då vi skulle ta oss till filmkedjan och utforska godisutbudet, lite som när man var liten och längtade så efter lördagsgodis. Slutade med att vi köpte 1,3 kg godis och det finns fortfarande kvar.


+

Tappetserade Tumba med Lägenhetsbyteslappar. Vi har alltså en 3:a på 76 kvm som vi önskar byta mot en 2:a eller 3:a i Tumba, hojta vid intresse!


+

Fick personlighetskris och langade sneluggen ett tag, nu är den över och rakluggen är åter på plats.


+

AND THEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN:
Så ska vi åka på vår första utlandsresa tillsammans jag och min Thomas =D London blir det, den 1:a till 6:e November, födelsedagsresa kallas det och vi planerar att i första hand spana på människor och gå på olika äventyr. LÄNGTAR <3



Och det var väl det ungefär =)



FÖRÖVRIGT så tycker jag att ni är rätt dåliga på att kommentera, med undantag för Viveca..