September helt enkelt. Månaden då jag sökte över 100 jobb, månaden då jag lyckades sova i Hölö 2 gånger, månaden Frasse flyttade, månade jag grät lite för ofta och mycket och hade ångest varje söndag. Men också månaden som gjorden luften mer lätt att andas in.

"Vi ska ta en pussbild så att hela världen förstår att det är vi mot dom" sa min älskade som i vanliga fall avskyr kameror.


Jag och Jas genomförde slutligen vår plan att tattuera likadana hjärtan på varsin handled, för att vi är oskiljaktiga och varadras hjärtan. Det gjorde stört ont förresten.

Never apart.


Jag plockade höstens första löv på skogutflykten i Visättraskogarna.




Jag poserade i Julias hall.


Och Jas tyckte att jag skulle vara hennes fotograf, så vad gör man inte.




Ännu en skogspromenad med min älskade.




Vi bakade över 60 bullar.


Och jag umgicks i princip konstant med min älskade tvillingsjäl och hjärtsyster, för att hålla kvar tiden ett slag till, för att göra hennes flytt lite mindre verklig. Det gick sådär men någon gång måste studen man fruktat mest komma och det gjorde den för oss med. Urdrag från mitt privataste cyber-jag;

"Idag flyttade min tvillingsjäl och hjärtsyster till London och det känns så himla tomt. Saknaden har inte hunnit sätt in ännu men det är bara en tidsfråga. Som jag hatar när man vet att ”om en tid kommer jag nästan krevera av den här vetskapen” utan att veta när det ska ske. Ont. Jag har i alla fall satt upp din ljusslinga i hela mitt rum, tänt dina rökelser, smörjt in mig med din jordgubbslotion, sprayat håret med ditt balsamspray och lagt en ansiktsmask med din mud mask, för att intala mej att du inte är sååå långt bort och att det egentligen inte är någon panik. Vi får se hur länge det dröjer innan jag kommer efter dig."

Jag har aldrig gråtit så många tårar på så kort tid som tisdagen den 14:e September.


Jag fick följa med på äventyr i Hölö med min bästa Marcus.


Som även hjälpte mig att spontanmöblera om hela tornet.

Mirjam hjälpte till på sitt sätt.


Sedan kom vårt hyreskontrakt och allt blev väldigt verkligt.


Också hade jag en tillfällig fling på aloe vera produkter.


Och åt Pannacotta hos mina morföräldrar.

Juni. Månad nummer sex. Slutproduktionsmånad och studentmånad. Himla fin månad.

Ja klassen hade som sagt flyttat ned på Oktoberteatern och där höll vi till från nio till fyra varje dag och repeterade och repeterade och repeterade. Det var nu jag riktigt fick grepp om min roll och kom plötsligt att älska den och det var en oerhörd lättnad. Jag älskade den här veckan och kommer aldrig glömma våra äventyr inne och utanför scenen. Min fina klass.

Sedan hade vi premiär den 1 Juni klockan 19:00. Sex timmar tidigare var det tänkt att vi skulle haft genrepetition för musiklasserna men självklart så kom dom inte. Trots det så kan jag helt ärligt säga att vi gjorde ett väldigt bra jobb på själva premiären. Resten av veckan spelade vi tre kvällsföreställningar och två dagsföreställningar. Vissa gick bättre än andra. Sedan var det plötligt slut och jag vaknade på Lördagen med andan i halsen och utbrast "jag kommer försent till Oktoberteatern!!!!" och trodde att jag hade missat en föreställning. Nog för att det mesta vi drömmer har någon slags koppling till vår verklighet, så även detta, men så brutalt trodde jag inte att jag hade påverkats av det hela.. Ibland känner man nog inte riktigt sig själv.

Malin tog studenten den  3:e Juni och vi var på hennes slutskiva.


Min älskade morfar fyllde 70 och firades av hela släkten på Sundbygård med mat och kubbspel!



Jag var hemma hos Thomas för första gången sedan dom flyttade och träffade hela stora familjen och skämdes över att var den enda som inte käkade kyckling och utforskade området.


Dagen efter det fixade jag mitt hår väldigt ljust inför studenten.


Och fotade till vårt programblad.


Måndagen efter det så var det sistamåltiden för alla oss tredjeårselever på skolan, vår skolas motsvarighet till studentbal skulle jag tro. Den hölls på Torekällbergets värdshus. En kväll av smaklig mat, plötslig sammansvettsning (sitta i en soffa och komma ihåg våra tre år tillsammans, alla tillsammans), lärarupptåg, musikuppträdanden och dans som kan liknas med studentskivan. Det var fint och alla som var där kan nog enas om att det var en himlans lyckad kväll och att det kändes ända ut i fingertopparna att det snart var dags.


Och vår klass fick plötsligen den oerhörda sammanhållningen som uppstod ytterst sällan men som då också var sjukt stark, lite som i Grekland. Så när man kom tillbaka från toan så satt hela klassen samlad i ena hörnet av lokalen och vinkade för fulla muggar och ropade "här är vi". FINA NI.


Dagen efter det pyntade vi vårt studentflak, vi och dansklassen som vi läste alla kärnämnen med.


Och sedan var det dags. 9 Juni 2010. Ett datum jag ALDRIG glömmer.

Det hela började hemma hos mig klockan 00:34 på natten då jag, med en morrig symbiossystern sovandes i bakgrunden, slutligen fann King Of Leon - Sex Is On Fire, då gick det in att:
"Nu snartsnartsnart så tar vi studenten."

Sju och en halv timme senare droppade hela klassen in hemma hos mig på champangefrukost. Jag hade ordnat fint på baksidan i trädgården där vi befann oss kommande timme. Vi åt rostat bröd med marmelader och drack champange, eller jag drack mjölk. Sedan klockan nio drog vi iväg till skolan. Samtliga klassmedlemmar förutom jag, Viveca, Carro, Mirjam och Josen gick till tåget och vi andra åkte Impala med Elvis Presley.
Vi sjöng, skrek, sittdansade och sprudlade av insikte att "VI TAR STUDENTEN IDAG!!!". Smått underbart.

Väl framme vid skolan möttes vi upp av tågåkarna och dansarna. Sällan har jag blivit så lycklig att se vår danshalva. Märkligt vad separationer kan skapa gemenskap och glädje. Studentfotografering och studentlunch och ett otroligt väntande. Pappas ringde där någonstans och frågade om jag var full. Nej jag var inte full, inte alls på hela dagen faktiskt bara sjukt glad och stammade "men kan vi inte bara få ta studenten snart, det går ju så himlans långsamt!!".

Ack så fel jag hade och ack vad jag har kommit att ångra det jag sade. Plötsligt var vi påväg ned till kyrkan, vi flickor från EsTa3 2007-2010 sjungandes studentlåten (Tina; "BA-DAM-PAM") och plötsligt satt vi och lyssnade till enstaka utvalda Musik2ors sång och Ripans tal och SSCHHHH på Fofi och plötsligt var vi ute på torget igen med sambaorkestern och PLÖTSLIGT så stod vid i trappan längst fram mot maren och såg oss själva i yngre versioner sitta uppklistrade på plakat och stolta föräldrar i folkmängden och ett rus i kroppen som fick benen att okontrollerat studsta upp och ned hela tiden. Obeskrivligt.

Min mamma var där, min pappa var där, min lillasyster var där, min mammas sambo var där, min pappas exfru var där, min mormor var där, min morfar var där, min farmor var där, min farfar var där, min farbror var där, min emma var där, min Fras var där och min älskade Thomas var där. Också jag då, som plötsligt tappade alla kunskaper om hur man poserar framför kameran eller agerar i stora folksamlingar utan bara irrade runt och troligtvis verkade helt uppsnärjd i det blå. Sedan bar det iväg upp på flaket och iväg med klassen och såpbubblorna och visselpipan och stämmorna som skrek och skrattgrät och benen som dansade och lyckanlyckanlyckan. Vår ljudanläggning dog dessvärre efter ynka 40 minuter men ingen brydde sig, det var bara att hoppa av och åka tåget hem till Rönninge där hela min värld väntade.

Min mottagning höll på till tolv på natten då sista gästen gick. Vi åt mat, socialiserade, öppnade paket och det hela fortskred i en rasande takt. Jag fick många fina saker men 3 ting som jag blev särskilt glad åt var en systemkamera av pappasläkten, en klocka av familjen Gerdau och ett tal av min älskade finaste man (i hela världen). Jag gråter sällan glädjetårar men det sistnämnda var oslagbart och det bästa är, förutom att det var mej det var riktat till, att vi har det på band. Sen plötsligt var det natt och Thomas säger; "Jag tror precis jag upplevt den finaste studentmottagning någonsin." Och jag håller med.
Tack för allt mina älskade <3


EsDnTa3 2007 - 2010. Lyckan i oss.



Studentdagen var den finaste dagen i livet, kanske. Dagen efter var dessvärre inte lika fin, då var det dags för vår sista skolavslutning tillsammans.

Avsked har aldrig varit min grej.. Vemod i dess största bemärkelse och satan vad ont det gör. Vår klass var aldrig en typisk Wendela Hebbe-teaterklass men vi hade något speciellt. Något väldigt speciellt.

För vi var Vi och det är alltid lika smärtsamt att se sitt Vi splittras.
Aulanavslutningen missade jag med flit men och i vår teateraslutning i teatersalen var jag inte heller särskilt närvarande i heller. Det var så tvära kast från dagen där på. En stunden endorfiner och eufori utan dess like och andra stunden tårar från hjärtats innersta Inne.

Ettorna hade gjort en låt till oss, de hade skrivit om "Sommartider" och stod där i en så fin engagerad skara och bara sjöng till oss. Rakt in i hjärtat. Sedan var det dags för den traditionella lingången och våra lärares ord och tal och sedan var allt slut.
Jag tror inte jag grät för att vi tog slut utan för att allt som nu skulle gå förlorat.


Samma dag på eftermiddagen hade Linnéa sin studentmottagning och var himla fin och lycklig.


Helgen där på gifte sig tjejer som under 12 år av mitt liv var min platsyster, kanske än idag, det är lite oklart. Det var fint och mitt första bröllop och jag fällde en och annan tår i kyrkan.


Thaimat med mina fina<3


Thomas var ljudtekniker för ett evangemang i en park i staden och vi var där och kikade.


Midsommarafton firades med Moa och Jocke. Vi klättrade på tak, åt hallonpaj, grillade bananer med choklad i ett eldfat på marken och spelade sällskapsspel. Sedan var klockan plötsligt två på natten och solen började gå upp och vi körde hem genom ett yrvaket stockholm och morgonsoligt tumba. Det var fint och oförglömligt.


Sedan frågade Thomas mig om jag vill flytta ihop med honom och det villa jag såklart så jag köpte vår första gemensamma pryl - glödlampor i våra färger.


Och jag piercade mig på Evelinas födelsedag.

I Maj hade jag 5dagars veckor på Hornbach och med det trivdes jag som fisken i vattnet.


JÄTTEKÄR.


Pizzasöndagar.


Mitt och Mirjams toaprojekt som gick ut på att skicka mmsbild på varandra underifrån när vi satt på toan.



Jag köpte min studentklänning, märket var Lipsy Love och den kostade 899:-. Ett klipp!


Frassis kom på besök och vi smög runt i Rönninge och sniffade i oss våren.


I skolan jobbade vi enbart med slutproduktionen. Alla bitarna höll på att falla på plats.


Jag lekte med Moa och Julia i ett ljummet försommar Älta.


Sedan kom det vi alla i klass ESTA3 2007-2010 väntat på - flytten ned till Oktoberteatern där vi skulle spela vår slutproduktion.


Jag och Thomas tog långa kvällspromenader och älskade årstiden.


Vår affisch kom upp i hela Södertälje.



Och det blommade överallt.


Hittade gatukonst i Rönninge



Köpte mina studentskor - vita converse 799:-

Det blev April och den längsta och kallaste vintern som jag någonsin fått uppleva verkade ge sig av. Lyckan var stor när jag kunde använda nylonstrumpbyxor och boots igen utan att hålla på att förvandlas till istapp.


Jag blev väldigt sjuk. En sjuka som första artade sig i halsont och snuva. Men som kom att utveckla sig till hög feber och hosta som fick det att svartna för ögonen. En natt trodde jag seriöst att min sista stund var kommen så vi for till Huddingeakuten. Att hosta sig yr på både in och utandning. Det var jag och ett tjugotal snoriga barn som knappast hade nått 10års åldern. Så typiskt mig och; Nej det tänker jag inte göra om. Efter det blev det bestämt att jag skulle få sovsällskap väldigt snart. Av Thomas som jag på den tiden kallade för Energispridaren.

Vi förberedde hemmet för din lilla hundbebisen som skulle flytta in.


Malin och Jas kom med lite ny energi mitt uppe i sjukan då jag inte riktigt förmådde mig att kliva utanför huset. Perfekta medicinen<3


Så kom hon äntligen. Vår lilla pudelbebis som jag fick döpa till Betty. Världens minsta ungefär. Världens krulligaste med och världens ynkligaste. Hon som spenderade de första nätterna nedanför min säng gråtandes och på dagtid smygsovandes i den med mitt gamla favorit gossedjur Evelina. En riktig liten skrutt.


Thomas sov över för första gången hos mig och jag var fortfarande ovetandes om att hans hjärta slog lika hårt för mig som mitt gjorde för hans. Vi åt tacos, kollade på män som hatar kvinnor, åt brutalt med godis och fick samtiden att slå gnistor. Han som levde upp till sitt smeknamn - Energispridaren. Så himla magiskt.  Här följer ett utdrag från min skrivbok från den kvällen;

"Igår var finaste stunden på jorden. Igår var dagen, eller mer korrekt natten, då det som väntat i 5 år på att falla på plats, slutligen föll på plats. Det var vi som en gång i tiden älskade varandra mest i världen i mitt kolsvarta torn. Vi mörkret och alla känslorna. Känslorna som jag kommit att fascineras något oerhört av på sista tiden för att dom verkligen bevisat för mig att dom kan konsten att trollbinda som i kärleksfilmerna, kärleksromanerna och på diverse olika bloggar. Känslorna som jag aktar mig så noga för att inte falla in i, i rädslor för att komma till insikt att Dom.Inte.Finn.På.Riktigt. Dom finns på riktigt, dom är lika verkliga som vi"



Dagen efter dagen då Thomas sov hos mig för första gången så fick jag det här citatet av Julia och det var nog lite det som vågade få mig att fråga om han ville sova över ännu en dag, det som gav mej modet. Så sant.


"and then he kissed me". För så var det. Och jag kunde inte tro vad som hade hänt som jag behövde spara hans tandborste på mitt fönsterbläck.

Fann en stor störtad vit okänd fågel på Hornbach's bakgård en dag påväg från jobbet.


Och blev stört beroende av cola.


Jann fick hål i en lunga och behövdes läggas in på sjulhus i över en månad. Vid ett tillfälle frågade han min mamma "tror du att jag lever i höst?". Det var hemskt.

Linnéa hade studentskiva :)


Och jag levde bland molnen. Första bilden på "oss".


I skolan repade vi förfullt med "Tillståndet". Jag tyckte det var hemskt och grät en hel del.


Thomas band spelade på Emergenza och efter det var vi på heron och åt pizza och kollade på I Love You Philip Morris.


Malin hade studentskiva och alla var med :D


Sedan hade vi mösspåtagning.


Firade valborg i uttran med Mirjam och Thomas och en brasa som absolut inte ville tända sig.


Det var fina fyrverkerier.

Jag och Mirjam hängde en del med Johanna och en dag tyckte Johanna att det var dags att vi skulle få se hennes pappas värld också. Så vi drog till Sollentuna och på kvällen gick vi ut på en ganska pittoresk klubb som hette Another Disco Sound. Det var smockat med fullt och helt plötsligt hoppade några grabbar upp på den LILLALILLA bardisken och dansar utan tröja och röjer tills dom trillar ned i en enda hög och lagom till det skedde så tog plötsligt all cider slut där och sedan åkte vi nattbuss till Sollentuna som hade aircondition på och var ISkall.

I skolan hade vi performance. Vår grupp travade runt i skolan med kostymer, solglasögon och igentejpade munnar och en kundvagn med en bandspelare som det kom sexläten ifrån och stal saker från varje klassrum som vi drog igenom och slängde femtioöringar i gengäld för stölden. Den vita överklassen hade sagt sitt typ.



Jag fick jobb på Hornbach.

Och gick med på konstiga saker som att vandra i en kolsvart tumbaskog trots mina brutala mörker räddslor, men vad gör man inte för det som hjärtat klappade (klapppar) för. Vi hade "sportlov" och jag var stundtals väldigt lycklig då jag inte hade magkatarrsinspirerande IBS smärtor.


Hälsade på Betty när hon bara var 6 veckor.


Min klass + bildklassen hade studentskiva på Stanleys, temat var "Va är det fest?! Jag trodde det var...". Jag trodde det var mumindalen och var lilla my. Mina uråldringar kom och Mirjam trodde att det var katternas årliga sammankomst.




Jag började drömma konstiga drömmar och gick i sömnen när månen var full.


Malin firades i 2 dagar. Först på Babasonic på sin dag och dagarna efter det så langade hon en mycket trevlig hemmafest. Jag och Jas var kärleksfulla och fina.




Fick ovanan att inte borsta håret efter tvätt..


Jag tappade min dator på läppen...


Mars var Aprils förspel. Nu höll det på att hända saker, nu var mycket under mognads processen.

I början av Februari tog jag vara på min födelsedagspresent jag hade fått av Linnéa - en resa till hennes favoritstad Berlin. Vi kom en dag för sent pga. snöstormen i Sverige, bodde på rött hostel med underbar akustik som fick mig att konstanst gå och sjunga Håkan Hellström's 13 i korridorerna, rökte enbart cigaretter med smak av mango, gick inte och la oss förns solen gick upp och hängde med tyskar som använde frasen "what happens in Berlin stays in Berlin" och så fick det bli.




I skolan hade vi precis börjat repa slutproduktionen. Vi var pepp och tyckte det gick bra men det tycker inte lärarna. Och när lärarna var pepp och tyckte att det gick bra så tyckte inte vi det. Det var som det ska vara i början när man arbetar med en stor produktion med andra ord.




Jag var ute och dansade med Jas. Och vår rellation var inte riktigt som den brukar vara.




Det var fruktansvärt kallt. Så kallt att jag ibland behövde stanna hemma från skolan och sova, för vintern för alltid trötthet med sig. Hittade en liten bild i DN som jag tyckte stämde bra in på det hela..







Tågförseningarna var ett faktum.

Mammas vän Alena hade vernisage här i Rönninge.

Jag hade en biljett till KENT. EN biljett. Och ingen att gå med för när jag bokade den så levde jag i tron att det skulle lösa sig och att någon i sista stund skulle dyka upp och bara ”Här är jag”. Det skulle det bli också. Dock 3 timmar innan konserten. Jag fick med mig Linnéa tillslut och dom var faktiskt sämre än vanligt.


Våra studentmössor levererades och jag var jättenöjd med min!


Jag pratade med Thomas minst 5 kvällar i veckan på msn och våra konversationer blev bara varmare och varmare. Och lika ofta skrev jag om honom i mitt allra privataste cyber-jag. Här följer ett urdrag från när jag kom på att det var honom mitt hjärta klappade för;

"25 februari 2010

the prettiest thing

Februari var en mittimellan månad med ljusa framtidsplaner och alldeles för lite sömn. Ett tag gick jag hos en livschoach för att ta reda på varför jag sov mest hela tiden, hon hade inte svaret men ansåg att jag skulle skriva ned de tre tvingen i livet som gav mej energi och fokusera på dom.

Jag skrev;

1; Thomas

2; Vänner

3; Sömn

Jag gjorde sushi för första gången i mitt liv och hade familjemiddag med Linnéa. Väldigt lyckat!

Jag hängde mycket med Malin och Linnéa och en kväll var vi ute på Söders Hjärta och det var en av de finaste utgångar jag varit med om.



Det var stört kallt och så fort man behövde röra sig utanför husets väggar så såg man ut såhär.



Den årliga praktiken för årskurs 3 i teater och scenkonst linjen på min skolan föll in. Jag och Mirjam tog vårt pick och pack och åkte upp till min farmors brorsas kärlek May och praktiserade på hennes dotter Maria's jobb, nämligen Norrlandsoperan i Umeå. Under fem dagar fick vi ta del av arbetet utanför, under, ovanför och bakom av den kända musikalen West Side Story (som jag själv för övrigt deltog i när jag var 15). Vi brukade säga till varandra minst 1 gång per dag att "vi har ju lätt fått den bästa praktiken". Så sant som det var sagt. Bilden förestället oss två inne i kostymförrådet där vi lekte maskerad en eftermiddag. Underbart.






Efter praktiken bokade jag lite spontant en bussbiljett till min älskade farmor och spenderade helgen där. På bussen hem, mellan två okända ortet alldeles perfekt placerade i sverige, så ringde Josen och meddelade att vi hade fått våra roller till slutproduktionen i skolan. Slutproduktionen hetter Tillståndet och jag skulle vara terapeuten. Delade meningar om det. Hur som helst så var utsikten från bussen helt amazing!



Alla var väl smått uttråkade på livet så när Malin i slutet av Januari ställde till med fest så passade jag på att ta med 3 av mina finaste till henne. Alla fick sova hos Julia som också arrangerade värd för helgen.




I Övrigt så mådde jag lite upp och ned. Jag hade återhämtat mig efter höstens bravader men Lars Winnerbäck konserten den 14:e December spökade ännu i mig. Ibland trodde jag att världen höll på att rämna och ibland vägrade jag känna annat än lycka. Ibland hatade jag allt vad mänskligheten innebar men ändå hade hjärtat börjat klappa hårt för någon. Det var ett ostabilt men ändå rätt okej liv och i jämförelse med månaderna innan så var det iallafall ett liv. Jag började träffa Thomas efter djupa konversationer på msn och genast blev luften lite lättare att andas in....