FEBRUARI TVÅTUSENTIO
I början av Februari tog jag vara på min födelsedagspresent jag hade fått av Linnéa - en resa till hennes favoritstad Berlin. Vi kom en dag för sent pga. snöstormen i Sverige, bodde på rött hostel med underbar akustik som fick mig att konstanst gå och sjunga Håkan Hellström's 13 i korridorerna, rökte enbart cigaretter med smak av mango, gick inte och la oss förns solen gick upp och hängde med tyskar som använde frasen "what happens in Berlin stays in Berlin" och så fick det bli. 
I skolan hade vi precis börjat repa slutproduktionen. Vi var pepp och tyckte det gick bra men det tycker inte lärarna. Och när lärarna var pepp och tyckte att det gick bra så tyckte inte vi det. Det var som det ska vara i början när man arbetar med en stor produktion med andra ord.
Jag var ute och dansade med Jas. Och vår rellation var inte riktigt som den brukar vara.
Det var fruktansvärt kallt. Så kallt att jag ibland behövde stanna hemma från skolan och sova, för vintern för alltid trötthet med sig. Hittade en liten bild i DN som jag tyckte stämde bra in på det hela..
Tågförseningarna var ett faktum.
Mammas vän Alena hade vernisage här i Rönninge.
Jag hade en biljett till KENT. EN biljett. Och ingen att gå med för när jag bokade den så levde jag i tron att det skulle lösa sig och att någon i sista stund skulle dyka upp och bara ”Här är jag”. Det skulle det bli också. Dock 3 timmar innan konserten. Jag fick med mig Linnéa tillslut och dom var faktiskt sämre än vanligt.
Våra studentmössor levererades och jag var jättenöjd med min!
Jag pratade med Thomas minst 5 kvällar i veckan på msn och våra konversationer blev bara varmare och varmare. Och lika ofta skrev jag om honom i mitt allra privataste cyber-jag. Här följer ett urdrag från när jag kom på att det var honom mitt hjärta klappade för;
"25 februari 2010
the prettiest thing
Jag tycker om dig så himla himla mycket.
För en månad sedan var jag inte medveten om det, men så en dag, dagen efter att vi hade stått i ditt nedsläckta rum med alla värmeljus och hållit om varandra, så frågade mina närmaste i klassen om jag hade blivit lite kär. Och ja. Jag har blivit lite kär, men jag föredrar att säga att jag tycker om dig, istället för kär. För kär är så himla stort (det här är också stort..) och ett så himla läskigt ord.
Och jag vill att du ska veta vad jag känner, och jag vill att du ska känna samma sak, men jag är rädd att det absolut inte är så. För att du sa för 2 månader sedan att alla dina vänskaper med damer urartat för att dom blivit kär i dig. Jag hade inte svårt att tro dig då och jag har absolut inte svårt att tro dig nu heller. För du är fortfarande du. Samma person som för 5 år sedan men med lite fler insikter och erfarenheter. Och jag är också samma person som för 5 år sedan, men med ännu fler insikter och erfarenheter och ett hjärta som är totalt förlorat i dig. Igen.
Och jag vill inte vara en av dom som du först anförtrott så mycket till, som du sedan behöver ta ifrån alla anförtroelser för att du blir rädd för att visa dom för mycket och ge dom falska förhoppningar. Jag vill inte var en av dom. Jag vill vara lika betydelsefull som du säger att jag är för dig nu, lika värdefull som du säger men på ett annat plan. Och om det andra planet inte går så kan jag sitta kvar i på detta plan. Bara du inte förändras och tar ifrån oss allt. Ja, oss, för vi är ett oss. Vännerna säger att jag inte borde oroa mig för att det skulle vara så, för att mycket tyder på att det finns ett intresse från din sida med men även om jag känner av din energi så himla starkt så kan även du vara så himla svår att läsa av ibland och jag kanske tyder dig fel, och då får också de fel uppfattning om det hela och då är det genast inte alls så säkert att du tycker om mig... Jag blir så förvirrad.
Så nu sitter jag här med mig själv på min soffa med Norah Jones i högtalaren (av en slump lyssnar jag visst alltid på henne när jag tycker om nån) och en bunt galna fjärilar i min mage som leker kull med varandra och hatar mig själv för de där automatiska låset som sätter i så fort jag kommer till en sånn här insikt.
Vad ska jag göra?"
Februari var en mittimellan månad med ljusa framtidsplaner och alldeles för lite sömn. Ett tag gick jag hos en livschoach för att ta reda på varför jag sov mest hela tiden, hon hade inte svaret men ansåg att jag skulle skriva ned de tre tvingen i livet som gav mej energi och fokusera på dom.
Jag skrev;
1; Thomas
2; Vänner
3; Sömn
