Detta är första bilden jag tog år 2010. Föreställer mitt och Mirjams ambitiös försök till bakismat den 1 Januari 2010. Vi hade firat nyår med Malin och hennes vänner på söder och kom i säng först halv nio på morgonen. Mirjam envisades med att tjöpa vegansk pesto som smakade gräs och resten av kvällen låg vi däckade på mitt rum tills jag fick för mig att "vi måste gå ut och gå av oss bakfyllan". Då var klockan tio och det hjälpte inte ett dugg.

Jag hängde mycket med Malin och Linnéa och en kväll var vi ute på Söders Hjärta och det var en av de finaste utgångar jag varit med om.



Det var stört kallt och så fort man behövde röra sig utanför husets väggar så såg man ut såhär.



Den årliga praktiken för årskurs 3 i teater och scenkonst linjen på min skolan föll in. Jag och Mirjam tog vårt pick och pack och åkte upp till min farmors brorsas kärlek May och praktiserade på hennes dotter Maria's jobb, nämligen Norrlandsoperan i Umeå. Under fem dagar fick vi ta del av arbetet utanför, under, ovanför och bakom av den kända musikalen West Side Story (som jag själv för övrigt deltog i när jag var 15). Vi brukade säga till varandra minst 1 gång per dag att "vi har ju lätt fått den bästa praktiken". Så sant som det var sagt. Bilden förestället oss två inne i kostymförrådet där vi lekte maskerad en eftermiddag. Underbart.






Efter praktiken bokade jag lite spontant en bussbiljett till min älskade farmor och spenderade helgen där. På bussen hem, mellan två okända ortet alldeles perfekt placerade i sverige, så ringde Josen och meddelade att vi hade fått våra roller till slutproduktionen i skolan. Slutproduktionen hetter Tillståndet och jag skulle vara terapeuten. Delade meningar om det. Hur som helst så var utsikten från bussen helt amazing!



Alla var väl smått uttråkade på livet så när Malin i slutet av Januari ställde till med fest så passade jag på att ta med 3 av mina finaste till henne. Alla fick sova hos Julia som också arrangerade värd för helgen.




I Övrigt så mådde jag lite upp och ned. Jag hade återhämtat mig efter höstens bravader men Lars Winnerbäck konserten den 14:e December spökade ännu i mig. Ibland trodde jag att världen höll på att rämna och ibland vägrade jag känna annat än lycka. Ibland hatade jag allt vad mänskligheten innebar men ändå hade hjärtat börjat klappa hårt för någon. Det var ett ostabilt men ändå rätt okej liv och i jämförelse med månaderna innan så var det iallafall ett liv. Jag började träffa Thomas efter djupa konversationer på msn och genast blev luften lite lättare att andas in....