Som jag tycker om att mina börja blogginlägg med. NU har jag börjat skolan. Igår närmare bestämt. Och det känns helt okej. Inte så sprudlande som jag tänkte mig innan kanske men heller inte någon besvikelse, en överhängande seghet dock. För att de 80 nya ansiktena som bildar konst och formlinjen på Konstskolan nu är menade att bekanta sig med  varandra på bästa möjliga sätt och sånt tycker jag bara är slöseri med tid då jag med åren blivit rätt anti lära-känna-varandra-lekar och dylikt, fast att jag vet att dom inte är helt fel men inte i en vecka kanske. Tror jag blev smått skadad när jag började på fryshuset 2006 (och var betydligt mer tillbakadragen och blyg än vad jag är i dag) och alla 90 elever som tillhörde samma profil skulle hävda sig på en och samma gång. Det äventyret slutade med att jag fick 30% frånvaro sista månaden, något sådant tänker jag dessvärre inte låta ske nu.

Hur som helst så började det i en stor föreläsningssal igår och där vi blev upplysta av rektorn på Folkuniversitetet om vårt framtida skolår, deras visioner om skolan och förhållningsregler etc.
Sedan travades det 6 trappor upp till planet vi kommer hålla oss på mest och vi delades in i 3 klasser.
Klass 1, klass 2 och klass 3.
Till min stora lättnad så kom jag och bästa Natta i samma klass, annars hade det kännts ännu läskigare..
Dagen gick ut på att vi skulle bekanta oss med varandra, byggnaden och alla lärare vi kommer få. Det delades ut en bunt papper och innan lunchen fick vi i uppdrag att måla av 5 pers och bli avmålade av de samma och på lunchrasten satt vi ute i vackra Obeservatorieparken och försökte ta in alla intryck. Svårt.




När skolan var slut så bar det av mot Clas Ohlssons för införskaffning av följande:
1. En portoflio avsedd för A3papper, ett A3 skissblock och ett A4 ritblock


2. Ett kilo bär från Hötorget. NÅGOT skräckinjagande men ack så prisvärt...



och resten av kvällen gick i 100km/h, jag ringde min älskade farmor och pratade en lång stund. Min norrlandstarm skriker och jag saknar min farmor som alltid. Sedan så satte jag och min älskade man rekord för i år och somnade innan elva - sa jag inte att det skulle bli svårt att vända på dygnet? Jotack.

Idag klev jag upp klockan halv sju (!!!!) helt utvilad och kände att jag kanske visst överlever den här veckan, trots lära-känna-varandra-aktiviteterna och visst var det betydligt mer givande idag. Första tre timmarna gick ut på att vi uppdelade i 9 grupper (2-3 pers i varje grupp) fick en bild, stor som ett frimärke som vi skulle rita upp på ett A3papper. Färglära. Vid lektionens slut sammanställdes alla bilder och visade sig vara ett sönderklippt kort med samma motiv, bara att alla hade fått olika delar av bilden. Det var kul och jag ser framemot framtida lektioner med vår mentor Conny. Efter lunchen, som bestod av en stört god sallad av tonfisk, svartabönor, färsk basilika, soltorkade tomater, körsbärstomater och zucchini, hade vi teckning med en annan lärare och underhöll oss med att återigen jobba i par fast den här gången på beskrivning rita upp ett vykort som partnern beskrev - utan att titta på vykortet. Det gick sådär.

1.Fina vän<3

2. Namnamnam

3. Ritade av min vykortspartner istället


Sedan skolan slutade idag har jag kommit hem, lagat mat 3 gånger (1:a till mej själv, 2:a i sympati för Thomas vars första måltid vid ätandes skede visade sig vara rutten och 3:e till morgondagens matlåda), diskat en brutaldisk, packat väskan och lagt fram kläder till imorn och nu tror jag att det blir sängen.

Inte okej att timmarna med älskade blir så himla ransonerade nu och att man är stendöd dom timmarna, jag vill inte ens tänka på hur få de är för då får jag bara panik men jag kanske vänjer mig. Imorn ska jag sova hos mor min dessutom, nog för att det är fett värt i sig men det är ändå en stor omställning att under 3 månaders tid kunnat hänga 24/7 och nu plötsligt... ja ni förstår. Inte tänka så var det.

Natti!