En liten uppdatering, jag som vill helst av allt ha tiden i en ask

2015-02-20 11:21:30 Allmänt Kommentarer (0)
Som rubriken lyder.
 
Hej hej hallå!
Sedan sist har det hunnit vara både måndag, tisdag, onsdag och  nästan torsdag 2 gånger redan och en helg.
 
Början av förra veckan spenderade jag i ett ännu mer zoombieinspirerat tillstånd än vanligt, inledde nämligen processen få-Bonnie-matfri-nattetid. Varför? För att det är helt ohållbart att ungen ska ha välling i värsta fall 6 gånger per natt (mellan 19 och 05) och i bästa fall 2 gånger nattetid, förvisso inte hela flaskor men att det ändå ska krävas mat för att komma tillbaka in i sömnen, nej bara..
Processen gick ut på att ge vatten istället, för det ska dem tydligen tröttna på och ge upp efter ett par nätter, men inte Bonnie inte.. Första nätterna gick väl ann, eller typ - samma mönster som vanligt men vatten gick tydligen lika bra som välling att suga i sig och somna av, men sedan eskalerade det hela totalt och efter tre timmars krigande i onsdags natt och två timmar i torsdagsnatt gick jag med bestämda steg mot köksregionen och fixade utan att tveka en flaska välling som ungen somnade som en sten av. Omedelbart. Och typ här gav jag upp. Hellre en unge som vaknar flera gånger och somnar omedelbart med något än att kriga sig hjärndöd varje natt för att ungen ska somna utan något. Förhoppningen med det hela var att få henne att sova längre pass då  lilla madam aldrig sovit en hel natt sedan hon föddes och vi (jag) tänkte att maten kanske är ett störande inslag men får nog tänka om nu och lägga det på is, ett litet tag iallafall.
 
En mamma med sömnbrist och resultatet av att sömnkrångla/bli utsatt för sömnkrångel



 
Ja hur som haver så hade jag planer på att åka till Nacka och hänga med världens bästa bästis men efter att ha pysslat med 4-timmars-nätter i några dagar så var det inte att tänka på. Tråkigt nog. Istället hängde vi runt i hemmet, som vanligt, gick promenader, som vanligt och chillade i största mån, som vanligt i dessa sömnstörda tider. Lagade en himlans massa mat och gjorde matlådor, både till mig och till Bonnie, för att det har börjat kännas rätt värdelöst att slänga ut flera hundra på burkmat då det egentligen inte är avancerat alls att anpassa maten och på onsdagskvällen fick jag smita iväg till Veronica en sväng där även Åsa och hennes lillasyster befann sig för lite hårfix. Mycket trevligt att bo granne med en frisör säger jag bara. Ännu trevligare med liten egentid. Nöjd.
 
Bonniemat (torsk m. äggsås och spaghetti m. köttfärssås t.h).
 
Bonniemellis (frukpuré på jordgubbar, blåbär, banan, katrinplommon, äpple och päron).


 
På torsdagen kom Josen hit tidigt och sedan åkte vi in till Södertälje där jag skulle besöka min terapeut som varje torsdag och Josen skulle agera Bonnievakt. Sagt och gjort. Sedan hängde vi hela dagen tills hennes jobb kallade.
 
På fredagen träffade vi min lilla mamma som blir sig mer och mer lik efter avlägsnandet av hjärntumören, för varje tillfälle vi ses och på kvällen styrde vi kosan till Trosa där Marcus lillebror Melker och hans Hanna huserar. Planen från början var att hängan fredagkväll, åka hem och sova, komma tillbaka lördagförmiddag och sedan bli kvar till sena eftermiddagen för att sedan lämna Bonnie där då vi var bortbjudna på Åsas 25årsfest och för att Bonnie skulle få tid att vänja sig lite mer vid som farbror och faster (inte egentligen, men det blir ju lättare att benämna Hanna så). Men sedan insåg vi att det var smartare ur alla aspekter att sova där från början. Så vi intog sovrummet och de soffan. Fast innan dess åts det hamburgare, dracks det en skvätt vin, hundpromenerades det och nattugglades det till klockan två. Så himla tacksamt att ha en Hanna Janse i sitt liv. Lördagen spenderade vi bakandes och åstadkom följande.
 
 
Tjänster och gentjänster. Bakning mot barn. Extremt bra teamwork säger jag bara. Extremt tacksam för hjälpen med Bonnie också. Finaste Melker och Hanna.

Farbror Melker <3


Sedan gick vi på fest och jag var väldigt snygg (tack Veronica).


 
 
Söndagen var uppförsbacke men ändå fin med allahjärtansdag i efterskott. Fick sova till tio och sedan var ensam i 3 timmar, för att sedan bli en väska rikare och nästan föräta mig på plockmat. Fin dag. Fin Marcus. Fint avslut.

Marcus allahjärtansdagpresent från mig;
 
Min allahjärtansdagpresent från Marcus;
 


Nu i veckan hade vi tvättstuga som vanligt 6 timmar av måndagen. På med selen, i med ungen och ned för alla 7 trappor med tvättkorgar, tvättmedel och sköljmedel i högsta hugg. Det blev tacksamt nog bara 4 maskiner (brukar snitta på 7) men det kompenserade jag så bra själv genom att traska iväg till Willys, fortfarande med ungen fastselad på magen eftersom att Marcus bil körde omkring på vagnen. TUNGT säger jag bara. Och läskigt iom väglaget. På kvällen kom Josen och vi åt min första matpaj genom tiderna. Ost- och skink. Som var så brutalt god. Klapp på axeln till mig.




I tisdags kom min lilla mamma tidigt och åkte sent. Extremt skönt med sällskap.Och avlastning. Efter jobbet kom Marcus och jag fick smita iväg till Åsa och hänga lite. När jag kom hem vid nio så hittade jag Veronica i sitt fönster så vi körde rökhäng i 50 minuter. Så värt att ha en så vettig människa i porten bredvid. Peppad på livet.

Hon som står överallt numera.
 
Igår, onsdag, så kom Josen hit precis när Bonnie hade påbörjat första vilan, häng, lunch, promenad och utrens av överflödiga kläder (hos Josen), sedan tillbaka hit för pannkaksmiddag och sedan hejdå och övertrött bebis och sova vid tio.

Någon pysslar med matstrejk utan dess like för tillfället, mest troligen för att det är 3 (!) tänder på väg ut i överkäken, där av kladdet på bordet.. typ ät hur du vill, bara du äter och ungen äter mest om hon får plocka hur hon vill. Gårdagsfrukosten bestod av överbliven en litenliten bit pannkaka, en halv äggula, någon enstaka tugga kex och två ostskivor.. Här inspekterar hon fågellivet utanför fönstret som är mycket roligare än allt som börjar på m och slutar på -at.
 

Igår var det torsdag hela dagen och Josen var här igen. Jag var seg som en gammal geléråtta men det var värt ändå. Det är alltid värt med lite vuxet sällskap. När Josen drog till jobbet vid två så passade vi på att ta en LÅNG promenad till Willys i Weda. Allt för att få tiden att gå. En timme tog det, men så gick vi lite fel med. Handlade lite till middagen (broccoligratäng med fläskfilé) och tog sedan bussen tillbaka. Väl hemma igen så lagade jag en massa mat och Bonnie underhöll sig med sina påsklämmor och däckade ihop klockan sju. Sedan käkade jag en konstig middag, lyssnade på teve och sov i vaket tillstånd. Som de flesta kvällarna Trodde dessvärre att jag skulle slippa en till ensamkväll men Marcus passade på att få en släng av öroninflammation så icke.
 
Idag är det fredag och jag jublar av lycka inombords, för att jag ÄLSKAR helg för då slipper vi vara själva. Bonnie har precis åkt iväg på äventyr med sin farmor och om en stund kommer Frasse. Vi ska äta potatisbullar och chokladbollar och gosa. Som sig bör. Senare ska jag hänga med min pappa. Öronbarnet i sällskapet är fortfarande dålig men skulle hitta starkare smärtstillande så det ska nog gå. Lite oklart vad helgen kommer bjuda på mer än att jag ska få sova själv imorn iallafall, ett krav jag har några gånger i månaden för att inte go crazy av sömbristen. Mycket värdefullt. Tacksamheten.
 

Och så var det med det!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback