Samtiden nioende februari tvåtusentolv.

2012-02-09 22:06:30 Allmänt Kommentarer (1)
Det känns inte som att vi har någon riktig koll på varandra längre. Ni och vi. Nej jag och ni. Som att jag har missat att upplysa er om en massa, fast att många av er redan vet det mesta väsentliga, fast det är mycket ni inte vet också.
Kan berätta lite om mitt liv just nu. Såhär:

Dagarna jag inte agerar anteckningshjälp åt Mr.H på Tumbagymnasium brukar min ryggtavla kunna beskådas från vårt köksfönster närmast entrén till mellan klockan 10 och 17 varje dag med några korta pauser. Ja det är förståss inte bara min ryggtavla som sitter i köket mellan dom klockslagen, hela jag brukar faktiskt sitta där. Och plugga. Något obeskrivligt mycket faktiskt. Min fina Johannie, som jag för övrigt blev petad på av i måndags morse när jag var på väg till jobbet och fick 10 värdefulla minuter med, sade när hon började läsa på universitet att det absolut inte var att jämföra med gymnasiet och NEJ det är det verkligen inte. Jag fick ofta höra under gymnasietiden att jag var en riktig pluggis. Och ja det kan jag väl gå med på men ska det va så ska det väl va tänkte jag. Tänker jag. Sedan att jag inte kan begränsa mig i något jag gör, överhuvudtaget, bidrar kanske (läs: definitivt) till det hela. Pluggisandan.

Jag sitter seriöst minst 6 timmar om dagen där i köket med böckerna, datorn och understrykningspenorna och en hjärna som jobbar så att det knakar. Och helgerna är inget undantag. Det "låter" ju helt sinnessjukt nu när man skriver det så precist men det är så det är. Eller ibland sitter jag i mitt vardagsrum också. Det är himla mycket att göra med andra ord och någon fritid finns det inte tid för, fast det gör inget, för det jag studerar (Teolgi, för den som har glömt och just nu Kristendomens utveckling) är fruktansvärt intressant. Intressant men intensiv. Förhoppningsvis kommer jag in i det snart och kan avsätta en eller två timmar om dagen åt annat också eller iallafall sova ostört på natten utan att drömma om montanismen eller förföljersena eller häxjakterna. Det återstår att se men jag har svårt att tänka mig att det kommer vara såhär brutalt i 4 år haha och det där kommer jag säkert få äta upp.

I övrigt så är det mycket träning just nu. Eller det var fram till lördagen för snart 2 veckor sedan då min kropp plöstligt gav upp och sedan dess har envisats med djupt halsont, ett kraftigt tryck på bihålorna och hör och häpna - en konstant doft av lim eller annat kemiskt i näsan. Det suger men det kanske är en mening med det också. Tja inte limdoften kanske men det här att kroppen säger NEJ och så att jag bara har studierna att fokusera på. Kan så vara.
Och appropå välmående och sådär så sade jag vid årskiftet åt mej själv att låta 2012 bli ett år i hälsanstecken och nu menar jag inte äta ett ägg om dagen och springa 10 mil på det. Jag menar hälsa som i både insida och utsida. Som i psykiskt och fysiskt. Exempelvis inte umgås med folk som har anlag för energitjyveri eller att inte påfresta min känsliga IBS-mage i onödan eller att inte dricka alkohol eller att inte göra saker som hjärtat inte vill. En bra grej helt enkelt.

Sedan så kan jag upplysa er om att våra små fjäderbeklädda vänner lever och frodas som de ska. Dom blir mer handtama för var dag som går och några gånger i vecka får dom komma ut på äventyr utanför buren. Himla spännande förståss och himla läskigt för dom som har svårt med flygnavigeringen a.k.a Imogen. Jasper är däremot helt fenomenal på flygandet, modig är han också. Idag var det han som var på promenad på min vänsterarm, började vandringen från tummen, vidare över handleden, överarmen och slutligen axeln där han slog sig till ro och började undersöka min mouché-piercing och slutligen lade sin näbb på mina läppar. "Här ska jag vara" typ. Finaste fåglarna<3

Fast bäst av allt är nog ändå att min farmor kommer hit om 12 dagar. Så himla bra.

Och så har jag en undran till er - om det är någon som kan tänkas vilja besöka Peace & Love-festivalen i mitt sällskap till sommaren, jag har troligtvis husrum att erbjuda. Don't be shy - det vore bara spännande om en relativt obekant (ja kan ju vara fint att vi känner varandra lite) filur nappade ^^ Langa en kommentar i såfall.


Och det var nog allt för denna gången.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du skriver så härligt beskvivande Madde! Och din inlevelse i det gör att man nästan ser med egna ögon vad som sker. Du är bokstävernas kung!!

kramar mamma

2012-02-10 @ 19:23:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback