Häjhäj.

Klockan är  bara nio men då dygnets timmar är för få för mig just idag måste jag göra något för att eventuellt kunna påverka den liten, tiden.

Igår vaknade jag som tidigare nämnt på en urblåst luftmadrass på ett hårt kallt golv nedanför ett kylskåp som tillhör mor. Klockan var halv nio. Vi somnade säkert runt tre, babbelkvinnor som vi är min mor och jag. Så att stiga upp var inte riktigt okej ännu. Gastade på assistans och strax var luftmadrassen sitt vanliga jag (om än lite skev) och nästa uppvak skedde inte förrän runt elva haha. Jag och min mor alltså.

Mysigt att äta frukost med nån, gör det ju alltid själv annars. Mindre mysigt att hela mitt system - näsan, luftvägarna och slemhinnorna i översta regionen, i vanlig ordning fick för sig att bryta ihop fullständigt.
JAG HATAR ATT VARA ALLERGISK. Och för att slippa återkommande frågan så kan jag skriva att

Jag blir ytterst förklenad av följande; damm, kvalster, mögel, alla blommande ting (träd, buskar, blommor, växter etc.), björk, pollen, gråbo samt alla slags smärtstillande preparat som Ipren, Voltaren, ibumetin, Treo (kan bara ta Alvedon) och skaldjur och pälsdjur.

Nu när man skriver ut det så ser det ju inte jättebrutalt ut men ha då med i åtanken att iallafall 3 av faktorerna finnes nästan överallt och hur mycket man städar har föga påverkan. Surt och ovärt. De som känner mej väl vet att jag brukar börja mina mornar med att nysa ut halva hjärnan en bra stund och jag borde kanske vara van vid det här laget, då jag haft detta sedan jag var 12 och visst får jag inte panik längre när det sätter i men van vet jag aldrig om man kan bli vid saker som inte är som de ska. Kan ju däremot vara tacksam över att det bara är mot smärtstillandepreparat och skaldjuren som jag får riktigt farliga reaktioner av.
Ett tag var det tal om att jag skulle få en s.k. EpiPen - en stav med en kanyl fylld av adrenalin som man SLÅR in i låret på sig själv vid extrem allergisk reaktion, men det satte min nålräddsla stopp för, fast vid närmare eftertanke så borde jag nog ta tag i det iallafall.. Inte för att DOM reaktionerna är lika vanliga som de ovanstående men iallafall, vore ju onekligen betryggande för man är ju inte kaxig när dom väl kommer på besök, så att säga..


~ Jättelånad bild från Google.

Så planen att plugga några timmar uteblev efter en HEL toarulle. Istället gjorde jag slag i saken och fixade det jag ska återkomma till nästa vecka och slängde in mig själv i duschen. Vid tre tog vi den lilla gröna till mammas vän Emma vars ständiga följeslagerska är dottern Tyra på 1 år och 6 månader. Alltså;
SÅ JÄDRANS FIN. Jag hade ytterst svårt för småbarn fram tills i januari 2011 då jag plötsligt drömde att jag var asgravid och vid uppvaknandet var som frälst av allt vad stora putande magar och bebisar heter. Tyra är förvisso ingen bebis längre men nog räckte 2 timmar med henne för att återigen bli farlig för mig själv. Nej det blir såklart inget sådant nu men att jag längtar och ibland önskar att få snabbspola tiden - det är ett faktum. Lilla busungen<3

När vi hade fikat klart där mötte vi upp fröken Johanna Johnson - ja hon som jag skriver ut som Johannie, och knölade in oss i den lilla gröna igen och styrde iväg mot kungens kurva och City Gross. Det var storhandling på schemat men först måste jag köpa mig ett par nya skor och se och häpnas men dessa fick faktiskt följa med mig hem;



APRIKOSRÖDA. Hur tjusiga på en skala? 10 såklart. Också de första sneakersen för min del på 7 år. Kärlek vid första ögonkastet tror jag. Vet jag. Blev så trött på svarta tygskor á la kvalitétslöshet X100 = gå sönder på 1 månad och visa den hemska tåkonturen. Nej bara. Tycker dom är helt perfekta faktiskt hihi. Att jag plötsligt blivit en 38:a är en annan femma.

Sedan storhandlade vi iallafall. Jag och Johannie. Och förluffades över hur våra liv ser ut nu och såg ut för bara 3 år sedan. Det blev så uppenbart på nåt vis att "det här ÄR det verkliga vuxenlivet" när vi gick där med våra kundvagnar. För bara 3 år sedan bodde vi båda hemma, jag gick 2an på gymnasiet, Johannie hade inte ens börjat med sina universitetsstudier, vi hade båda förhållanden som tog mer än vad de gav (minst sagt) och inget att ansvara för mer än oss själva i princip. Nu har vi båda flytta hemifrån, jag studerar på universitetet, hon är snart klar, vi är 2 förhållanden ifrån vad som var då och ansvaret ska vi inte ens tala om. Men det som är viktigast är ändå hur lyckligt att blivit till slut. Tidens rätt att förändras, återigen.

Johannie lyckades plocka på sig 4 påsar mat och jag 10. Tycker verkligen INTE om att storhandla. Så himla tråkig grej att lägga pengarna på, men vad ska man göra och andra sidan - äta bör man annars..
När klockan var kvart i nio packade vi in den sista påsen och en halvtimme senare stod vi utanför Johannies port och ytterligare 10 hade vi lastat in allt i mitt kök. Nu har vi mat så att vi klarar oss, minst sagt.


 
Utmattningen var ett faktum och jag gick och lade mig redan vid tolv ("tidigt" om man går upp elva) och sovde fruktansvärt bra fram till för 2 timmar sedan. vaknade av att Thomasen sms-ade (?!?). Han skulle såklart till jobbet så jag passade på att gå upp också.

Förtuom att hoppas att Natta kommer förbi och leker så ska följande ting genomföras idag;

1) As-städa hela lägenheten - blåarummet (som både Christian och Julia utbrast "Men alltså.... ska det verkligen se ut såhär här inne...?" om - vilket säger en del om det rådande skiktet) och kakelväggen i badrummet inkluderat.

2) Presenten till Loke.

3) Plugga



Till råga på allt så skall jag med fadern till Oaxen i eftermiddag så nu är det hög tid att sätta igång.
Hoppas ni får en trevlig dag!