Det är så jag säger det.

2012-04-18 21:31:01 Allmänt Kommentarer (0)
Hej. Häj. Hei.

Har ett tämligen sällsynt (iallafall i dessa dagar) sug att skriva. Väldigt starkt sådant. Har förutom det en plan på att fullföja mitt Mars-experiment från förra året, om någon minns, fast i den här tiden. Anledningen till att jag tog upp Mars-experimentet består och skrivandet i mig kräver sitt, för att utvecklas frammåt och inte bakåt och skapelseberättelsen enligt Manu tillfredställer inte riktigt det behovet, den ådran. Måste fortsätta för att inte tappa alla orden.

Det har varit påsklov i skolorna vilket har bidragit med att min Thomas som nyligen fick anställning som musiklärare på en grundskola 3 pendeltågstationer bort (och tydligen redan vunnit dom små krypens hjärtan -  Tredjeklassare; "Du är den bästa musikläraren.... *tankepaus* någonsin." Thomas; "Vad kul att du tycker det och bättre ska det bli" Tredjeklassare; "Nej det går inte *klotstora ögon*) bara hade 1 arbetsdag på hela veckan. Fint tycker jag som är av den sorten som anser att tvåsamhet är att föredra 24/7 helst, före ensamhet. I vanliga fall är jag ensam 9 timmar om dagen, 5 vardag i veckan eftersom att jag studerar på distans och Thomas jobbar som vilken svensson som helst.
Hur som helst så tänkte berätta lite om mina senaste 11 dagar i livet. Fruktansvärd kvalitét på bilderna ja, men jag har inte fotat med systemaren på alldeles för lång tid.. shame on me.

OCH HALLÅ INSTAGRAM - kritvit__


Fredagen den 6.e April;
vaknade jag på ett blåsigt Oaxen där min, som jag tidigare nämt, far och hans föredetting huserar, inte under samma tak bör tilläggas. Jag hade dagen där på tagit bussen från staden-som-inte-ens-är-värd-en-versal-i-början för att umgås med Jeanette, föredettingen alltså och mamman till min lillasyster och också hon som agerade batterimor åt mig i 8 år och fortfarande har en, minst sagt, stor plats i mig.
Spenderade dagen med henne, systern, systerns arga kanin, en och annan tonfiskbiff och sedan var vi även på jakt efter Cristopher Robin som hade blivit kidnappad av Backsen. Vid sex återvände jag till staden-som-inte-ens-är-värd-en-versal-i-början för lek med Thomas bästis och min bästis i kombination med varandra. HIMLAFINT PÅFUND. Det var som vanligt en väldigt fin kväll med många skratt och diverse busiga upptåg. Natten fick dessvärre en väldigt tvär vändning. Ont i hjärtat och maktlöshet, med stort m, å andras vägnar. Hemskt, jag hoppas det blir bättre.


Lördagen den 7.e;
vaknade vi fyra under samma tak (haha, höll på att skriva "under samma säng" - utrymmet under vår säng är 4 cm på höjden, snacka om plattfiskar) och alla med en överhängande seghet vilket inte var allt för märkligt då klockan hade hunnit passera både två, tre och fyra innan vi kom i säng morgonen innan.
Vid tolv kom Thomas papi och hämtade oss alla då vi skulle agera hundvakt åt familjen Österlunds best Freddie. Julia och Christian dumpades i Tumba och vi styrde vidare mot Sibble City. Det lilla av Thomas flock som lever och frodas här i krokarna på heltid skulle åka på spa så vi hade hela huset för oss själva, uppskattat! Det var i det huset vi spenderade tidernas bästa höstlov och Thomas 21årsdag 2010. Fint och det är ju någor visst med att ha tillgång till ett helt hus. Mindre bra att längtan efter nåt som inte är Erik Dahlbergsvägen växte ytterligare. Nåja.
Vi spenderade majoriteten av tiden utslagna av föregående nattens äventyr, halvsovandes i varsin soffa med våra laptops på magen. Jag pluggandes och Thomas spelades, vad annars liksom. På kvällen åt vi sushi i Tumba och testade familjes överdimensionerade badkar som (om jag uppfattat det rätt) valts ut särskilt i hänsyn till Thomas pappas, som mäter nästan 2 meter på höjden. STORT med andra ord. Somnade utmattade med besten i fotänden.

Söndagen den 8.e;
blev vi väckta av att ovanstående individ, Freddie d.v.s. Thomas stod för morgonpromenaden och till familjen återkom fortsatte vi i samma tempo som kvällen innan. Inte alls jobbigt, men så är Sibblecity också en av de platser där man verkligen kan slappna av också och släppa allt vad stress och press heter.
Familjen återkom vid två och tre timmar senare dundrade resterande delen av den in. Det nalkades påskmiddag av det lite brutalare slaget och av det lite mer utmärkande konceptet. För det första så var det hela SEXTON pers där och för det andra så bjöds det på tacos och pannacotta. Jag klagar inte men om jag kunde vara mindre blyg inför stora folkmassor skulle det underlätta något otroligt. Jag är inte socialt handikappad egentligen...
På kvällen fick vi skjuts hem till våra fjäderbeklädda.


Måndagen den 9.e;
hade jag som plan att avverka ytterligare lite grand av min 40 cm höga stapel av kurslitteratur men till mitt stora förtret så befann sig koncentrationen och motivationen någon helt annan stans. Dagen ägnades istället i rastlöshetens harmlösa anda. Lekte med min kamera och ville fota "bokeh" men det var svårare än väntat.
Försökte även ändra min bloggdesign lite men eftersom att jag är HELT värdelös på webbdesig etc, så gav jag upp innan jag ens hade börjat. Att Thomas var ledig men lekte med sin vän D gjorde inte rastlösheten sävligare direkt. En tråkdag alltså.


Tisdagen den 10.e;
var koncentrationen och motivationen tillbaka och från klockan nio på morgonen till klockan sex på kvällen satt jag med snoken djupt begraven i en bok om Darsan, det heliga skådandet.

Onsdagen den 11.e;
hade jag bestämt lunchdate med min mor. Som de flesta av er redan vet så ÄLSKAR jag att sova men på sistonde har det dessvärre hänt något med mina sovvanor och jag har börjat vakna av mig själv runt åtta, nio-tiden oavsett när jag gått och lagt mig. Vad ska det vara bra för liksom? Att ha en normal naturlig dygnsrytm är jag väldigt tacksam för att jag slutligen belönats med men att somna klockan fyra (ja vi är fenomenala på att leva på natten jag och min man) och vakna 4 timmar senare - PIGG, är mindre trevligt. Visst hade det gått ann om man klarat sig på de timmarna men jag är tyvärr inte en sådan supermänniska. Så alltså - vaknade efter 4 timmars sömn onaturligt pigg och kunde inte under några omständigheter somna om. Inte förän klockan 10 ungefär och det var 1 timme till mitt alarm tänker ringa och jag vid alarmets slutliga ringande är lika klar i huvudet som jag förtjänar - inte alls med andra ord..
Hej mamman som för en gångs skull inte är 15 minuter försenad utan 30 minuter för tidig. Hej Madde endas iförd handduk. Men lunchdate blev det iallafall men innan dess tog jag mig själv i kragen och ringde 2 viktiga samtal.
Ett till Academic Work för att med svansen mellan benen säga upp min anställning jag precis fått som kundtjänstmedarbetare på postens huvudkontor i Tomteboda, Solna. Det var för långt helt enkelt och jag hade fått felaktig information om den obligatoriska introduktionen som under telefonintervjun skulle behöva 12timmar/veckan av mig men sedan på avtalsskrivningen visar sig kräva 20timmar/veckan av mig, något som under inga omständigheter alls är möjligt då det förutom minst 5 timmar per dag på plats också tar sammanlagt 2 timmar och 45 minuter i resväg. Mindre kul, men nu är det så. Mitt andra samtal gick till Manpower men jag tänker inte fördjupa mig i det förän det är aktuellt, om de nu blir det.
Lunchdate som sagt och sedan hem och slå in den brutalaste 2årspresenten ever och sedan storstädning. På kvällen kom Johannie hit och vi gjorde en ytterst delikat sallad och sedan kom även Christian hit igen också hängde vi 4, någor som också var helt asnice, om än lite oväntat då Johannie, Thomas och Christian är gamla classmates sedan begynnelsen och då för tiden knappt hejade på varandra. Hur tiden kan förändras var det va? Runt elva åkte Johannie hem medan Christian blev kvar och 3 timmar senare fick bevittna Thomas mottagande av den brutalaste 2årspresenten ever.

Torsdagen 12.e April 2012
Det var klockan 02:11 som Thomas exakt 2 år tidigare, i mitt torn på Gamlebovägen, efter flera timmar av den intensivaste intensiteten man kan föreställa sig och efter jasminepasta, bon iver på repeate, "men.... måste du åka hem..?" "nej egentligen inte", stjärnåskådning och en glömd men ersatt tandborste i rött och rosa, som han utan att riktigt förstå vad han gjorde kysste mig. Efter 4 år utan kontakt och 4 månader med sporadisk vänskap. Den finaste stunden i livet, utan överdrift. Därför tedde det sig naturligast att ge den brutalaste 2årspreseneten ever just det klockslaget. Så klockan 02:11 placerades följande paket på vårt köksbord;


Vars innehöll var detta;


För att det är du så jädrans värd. Känns dessutom rätt mycket trevligare att ge något som man verkligenverkligen vet att ens partner vill ha istället för nåt bara för att. Han storknade rätt mycket kan jag meddela. Resten av vår dag fortlöpte med tvångsmätning, 10 timmarssömn (+ tant-timmarnas uppehåll i vanlig ordning), misslyckade pannkakor - "vafan har du gjort med dem?! dom smakar gröööötl!!!", Håkan Hellström i hela vardagsrummet, vampyrdroppar, middag ute, godiskoma och efterlängtad sömn utav det bättre slaget.


Fredagen den 13.e;

hade jag i förväg utmärkt till pluggdag men nu var återigen koncentrationen och motivationen på villovägar så min främsta uppmärksamhet riktades åt pippisarna och flygträning av dem i vardagsrummet. På kvällen kom Christian igen och vi kikade på en väldigt ovärd film. När han envisades med att åka hem runt tre så kraschade vi hårt och omedelbart i sängen. Zzzz.


Lördagen den 14.e;

var vi bortbjudna till Tedh och Natta då den förstnämnde av dem fyllde år och det nalkades 23årskalas. Efter att ha stressat bort hela förmiddagen så begav vi oss mot Tullinge där de bor och passade på att hitta Christian på vägen. Det var en mycket trevlig tillställning, trots att jag återigen drabbades av folkskygghet. MYCKET fint att vara tillbaka i deras lya. Ännu finare att sammanstråla med Natta efter 4 månader på olika håll, fina du<3
Efter kalaset åkte vi hem och tog Christian med oss och efter att ha promenerat från Östertäljestation då bussarna oklaffar något GRÖNJÄVLIGT på helgerna, mötte vi upp Johannie och ägnade sedan kvällen åt asgod mat och en av de fyra enda actionfilmer jag gillar. När klockan var tolv behövde min ordningssamma vän ge sig av och ytterligare 3 timmar senare, efter ett mycket gemytligt samtal, begav sig även Christian och vi kraschade lika hårt som dagen innan.


Söndagen den 15.e;
var sista dagen på Thomas lov tyvärr. Jag tvingade mej själv att plugga dagen lång, trots att koncentrationen och motivationen fortfarande var någon helt annan stans, men så är det ibland och man ska egentligen inte vänta ut dem så nu fick det vara nog. Läste ett 50-tal sidor om Hinduismen medan Thomas spelade med D. På kvällen när det var dags att äta något passade jag på att laga världens trevligaste vegetariska sojafärssås. Nog för att jag tituleras Mästerkocken här hemma när det kommer till mat men den här såsen, som dessutom blev minst 5 kilo av då jag gjorde storkok, var sjutton i mig en av de bästa rätterna jag lagat. Jag är ju helt fantastisk, tänkte jag. Nöjd alltså.

Igår måndag satt jag med min uppsatts hela dagen tills Johannie drog med mig ut på powerwalk klockan sex. Jag hade inte tränat på 3 månader och höll på att dö stundtals kändes det som men ack så värt. Nu kan det bara bli bättre så att säga. När jag kom hem igen så satt Jasper, som på sista tiden blivit ännu mer social än tidigare, på sin favoritpinne i buren och hade sin nyfikna "HALLÅ TA UT MEJ"-uppsyn i ansiktet. Lilla vännen. En social kille är han allt, han som föredrar att spatsera mellan Thomas och mig och slutligen lägga sig till ro mellan våra axlar och smygsova lite framför att leka flygmaskin i hela vardagsrummet. Att älska ett fjäderfä<3. Sedan hade jag 1 timmes telefonjour med min lilla far och det var väldigt givande det med.


Igår fyllde min lilla kussin Joel 6 år och idag har jag skrivit klart min uppsatts, fascinationen över att det faktiskt går fast att det känns som att man aldrig kommer klara det 99% av tiden. Imorn tänker jag träffa min mor, vare sig hon vill eller ej ;)

Också var det det här med LÅNGA inlägg också, men det är ju jag.

Så nu hörs vi snart igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback