Såhär då.

Det har nu gått 2 månader sedan jag uppdaterade er om mitt liv sist. En FUL OTREVLIG DUM ovana. Att få prestationsångest över inlägg som inte innehåller starka känslor, disiga bilder, budskap eller har särskilt syfte är ett återkommande förekommande i min själ. Vardagsinlägg. Men det visste ni redan. Och jag verkar inte kunna bli av med den FULA OTREVLIGA DUMMA ovanan heller, det är nog något som vi får enas om helt enkelt och kanske istället "glädjas" när det väl gått 2 månader igen eller så.

Hur som helst - Here I am, once again. Here's my story, once again.

SKOLA
Sist jag skrev här var jag mitt uppe i Kristendomens utveckling. Min första kurs på universitetsnivå som jag visade mig vara så pass påläst till att jag kammade hem ett VG på tentan. LYCKA.
Nu har jag hunnit påbörja delkurs nummer tre i mitt studerande. Den heter Hinduismen och Buddismen, behandlar just vad det låter som och är hittills bara till belåtelse. Kursen innan den hette Systematisk teologi och var precis lika otroligt invecklad som den låter. Jag har seriöst aldrig känt mig så dum i hela mitt liv och jag tänker inte gå in på vad den egentligen handlade om då jag inte ens fått det klart för mig själv trots VG på inlämningsuppgiften etc. Så himla svår alltså. Att Adlibris dessutom slarvade bort mina böcker i 2 veckor gjorde sitt till kan jag ju säga. Och omtenta i slutet av Maj kan jag också säga, men just nu - Hinduismen och Buddismen alltså.

JOBB
Sist jag skrev var jag anställd för Tumba Gymnasium som anteckningshjälp. Det är jag fortfarande men inte jobbar jag där för det. Vill inte gå in i detalj på det men jag kan säga som så att som arbetstagare måste det finns en gränser och mina är överskridna för hur länge sedan som helst. Och detta är ett beslut som borde fattats för länge sedan men när det väl var fattat så var det inte ens svårt och då är mina bläckspår på en viktig rad inte så viktiga längre.

Jag började iallafall söka en massa jobb igen, gick in med inställningen att "det här blir svårt", efter hösten 2010 då jag utan överdrift sökte 70 jobb om dagen, men det skulle visa sig vara raka motsatsen. Redan efter 1 dygn blev jag uppring av ett bemanningsföretag och redan efter 1 vecka hade jag en anställning för 1,5 år framöver. Kombinationen studier och arbetssökanden är klockren. Att jag dessvärre tvingades ringa upp min arbetsgivare idag och säga "tack men nej tack" är förstås väldigt olyckligt. Självinsikt kallas det visst, hård mot hårt kallas det visst, men jag tänker hitta ett nytt jobb.

FRITID
Sist jag skrev så var det mest plugg och jag ska inte sticka under stolen med att det är så nu med men till skillnad från då så har jag nu funnit någon slags balans i mina studier och sitter absolut inte 8 timmar om dagen så vida det inte är panik. För det går inte att sitta 8 timmar, 7 dagar i veckan, 30 dagar i månaden om man vill bestå. Med undantag för inlämningsuppgiften förra månaden som stal 48 timmar av mig på 3 dygn... HURSOMHELST
Så har jag;

- besökt min farmor och farfar, tyvärr av mindre trevliga skäl.

- gjort mitt bästa för försöka att plocka ihop Johannie när hon legat i spillror, för hon får inte på några villkor vara ens lite trasig, min älskade vän.

- vart på 3 dagars utflykt till Linnéa i Göteborg; förälskade mig i Danny Saucedo, bakade stört goda morotskaksmuffins, försökte köpa mig en stork och drack mängder med chokladte med Håkan och Lasse i bakgrunden - Linnéa's och min bästa sysselsättning.

- hängt med Julia 3 gånger och återinsett den lilla individens värde som är så stort i mig att jag får ONT av att tänka på det. Att få ha henne som bästis är en ära. Jag älskar dej tills döden skiljer oss åt, på riktigt.

- försökt mig på att festa lite hos Malin på hennes och Lydias 22årsfest. Gick inte alls, jag har verkligen vuxit ifrån det där, på gott och ont - som med allt. Att däremot bli igenkänd av någon man en gång tyckte lite för mycket om kändes värt, väldigt värt. Plus för att Jas var där i alla fall.

- ätit potatismos, ugnsgratinerade rödbetor m. fetaost, rostade frön och svamp och pepparchips med filmen Kyss Mig och viktigast av allt; i återförening med Syster Symbios som ÄNTLIGEN är hemma efter 3 månader på andra sidan jorden. Fin afton i 2009:s anda.

- landstigit Oaxen, den lilla ön där min far och hans föredetting Jeanette huserar (inte tillsammans). Skrattgråt, porslinsplock och nakenbastu. Olika slags familjer <3

- orsakat mig själv outhärdligt ont i hjärtat och stundtals gråtit tills luften tagit slut.. Visst gör det ont när knoppar brister OSV men att äventyra det finaste man har - nej bara.

- haft en sovande duva sittandes tryckt mot bröstkorgen.

- varit på påskmiddag i Sibble och återigen blivit varm i hjärtat av insikten att det där också är min familj. Helt stort. Mindre trevligt att man ger intryck av att vara socialt handikappad stundtals.

- kommit på hur fin Thomas bästis är. Verkligen.

- köpit världens brutalaste 2års present åt Thomas.


Och idag, runt tretiden, vandrandes upp för kusens backe efter en ytterst trevlig liten stund i staden, som inte ens förtjänar att stavas med stor bokstav, med min mor vid min sida slog det mig;

Jag är så jädrans nöjd med mitt liv just nu. Så jädrans lycklig med det jag har.

(("Eufori är en stark känsla av lycka som kan förekomma vid samlag eller stark förälskelse och bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger, till exempel amfetamin eller ecstasy. Eufori förekommer vidare vid delirium, psykoser och manier."

Men jag var ju varken psykotisk, dilleris, manisk, hög, nyförälskad eller samlagsidkande.))

Det är så skönt att efter en lång tids psykisk andningskapacitet på sparlåge-nivå plötsligt kunna fylla sina lungor med nytt syre och kunna stå igen. Jag blir alltid, per automatik, väldigt ledsen vid varje årstidsbyte och våren (jo det ÄR vår nu) var inget undantag. Jag vet inte vad det beror på men jag antar att det har med förändringarna att göra. Det var nästan olidligt ett tag men nu är det över och jag finner inga ord för tacksamheten jag bär inom mig, att allt börjar ordna upp sig. Skolan rullar, jobben finns, fritiden lika så och framtiden är vår att göra vad vi vill till och det är inte längre omöjligt, allt det där vi drömmer om. Men nu är det bara 30 minuter kvar så nu måste jag avsluta.

Adjö mina vänner, vi hörs snart igen!