Sommarsummeringen. DEL 1
2011-08-16 13:03:28
Allmänt
Kommentarer (0)
Här kommer min sommarsummering. Nog för att sommaren ännu inte är slut men för att kunna fortsätta ostört (och för att ingen använder bilddagboken längre och det inte finns någon vettig bildbank att lagra sina bilder och historier på då facebook som jag sista månaderna försökt haka på är alldeles för ytligt och lättåtkomligt och en sådan plats behövs i mitt liv. Jag är uppriktigt ledsen över att bilddagboken blivit så passé.) så är detta en nödvändighet.
Jag har en grej att jag anser att varje årstid börjar och slutar det första och sista i ett kvartalsföljd, oavsett vad klimatet ute säger. Exempelvis så var det oerhört varmt i slutet av Maj men jag tänker ändå hålla fast vid att det var vår fortfarande, även fast temperaturen var över 25 en dag. Jag vet inte vad det beror på men det är mest troligen en försvarsmekanism mot tiden som jag aldrig slutas förskräckas av. Ett sätt att hålla kvar den. Nåväl. Here it goes.
Den första Juni i år, dagen då sommaren började (told you..) var en onsdag. Jag jobbade samma dag min sista dag av vårterminen på Tumba gymnasium, hade sedan 3 veckor tillbaka tränat enligt den allra intensivaste träningsmetoden jag någonsin prövat på - Beachbody Insanity workout (egendöpt Insanity-60days, som går ut på att man under 60 dagar tränar enligt Carl Daikeler och Jon Congdom's träningschema som till skillnad från de flesta träningsformer fokuserar på maximal intervallträning i 3-4 minuter följt av 30 sekunders vila och sedan 3-4 minuters maximal intervallträning igen, lite bakvänt alltså mot det man är van vid och så SJUKT mycket mer ansträngande.) och var SJUKT pepp på att gå ut och fira Baba Sonic's 10års jubileum som var kvällens plan.
Fina Terés, som räddade min tid på Parkhemskolan, och jag slöt upp i Tumba klockan åtta och klockan nio fann vi oss själva sittandes i en av sofforna på ovannämt ställe, smuttandes på varsin trevlig gratisdrink. Mirjam kom runt elva och däremellan passade jag på att få 3 kvasihjärtattacker av en och samma anledning.
[Det här med att alla människor som finns i cyberrymden faktiskt finns på riktigt också och stryker förbi i dörröppningar som om det inte vore nåt, vilket det i och för sig inte är längre heller, men just då så var tiden inte den samma som nu, eller åtminstonne inte i mig]
Det var otroligt mycket folk och otroligt mycket lycka och spänning och energi och sedan dansade vi, eller dansade, vi intog dansgolvet och eftersom att det som sagt var otroligt mycket folk så sveptes man bara med i musiken och folkmassan och fann sig själv svajjandes, farandes, tryckandes med i rytmen och om man hade velat så skulle man kunnat lyfta fötterna . Sjukt egentligen. Och tänk om det hade börjat brinna eller så. Sedan drog Terés och Tina kom och vi gick på äventyr på Söder och var framme i Tumba igen klockan halv fem på morgonen.. VÄRD kväll!
+
Några dagar senare hjälpte jag Syster Symbios inför en studentmottagning. Vi hade 2 dagar på oss och tanken var att vi skulle hjälpas åt båda dagarna men då Syster Symbios i sista stund fick besked från en skola hon sökt till och måste åka och besöka den. Så det blev som så att vi dag 1 agerade kokerskor och lagade kopiösa mängder med mat och att jag, helt ensammen, dag 2 började i rollen som kokerska (jag har aldrig i hela mitt liv sett så mycket persilja på en och samma gång!!!), fortsatte som servitör och slutade som diskare. Det hela var såklart ganska tröttsamt stundtals men också väldigt roligt och fint. Sedan att studentens moder höll ett tal som fick mig att resa ragg (gåshud) och uppmuntrade till diverse tårdropp som får en att behöva springa in och attackdiska.. det är en annan historia, fint var det iallafall.
Den 9:e Juni fyllde älsade Caroline 20 stora år och annornade födelsedagsmiddag i sin trädgård. Jag och Linnéa som jag har saknat HELA sommaren kom till efterminglet så att säga och förfestandet (hemskt uttryck det där..) och det var väldigt trevligt. Sedan åkte vi buss och det var väl den onyktraste bussfärden jag gjort i sommar men ACK så roligt! Men det är egentligen klart med tanke på att alla Carolines vänner är himla snälla och välkomnande.
+
Sedan började sommarlovet eller sommarjobbet för de flesta, även för min man och jag blev hemskt ledsen ett tag. Under våren hade jag återigen sökt många jobb (herregud, jag tror jag har sökt över 1000 jobb sista 12 månaderna) och även ett par sommarkurser helt utan resultat. I början trivdes jag med tanken att ha 10 veckors ledigt, jag menar - när var sista gången det inträffade på sommaren? Men ganska snart insåg jag att detta skulle komma att bli den ensammaste sommaren på länge. Den första sommaren på 5 år som jag inte jobbar och hur ljuvligt det än kan låta i vissas öron så var det riktigt jobbigt i början. Men när jag har spenderat 3 dagar i soffan tänkandes "fan vad onödigt liv" reste jag mig igen och så kom kreativiteten tillbaka som en tsunami.
Ett av alla projekt jag tog mig an - slakten av de annars så heliga terapeutenbyxorna!
Mycket nöjd tjej, dessa har jag bott i sedan jag slaktade dom.
+
Firade 1 år och 2 månader med en marängsviss utan dess like. Jag och min man <3
+
Fick ett par alldeles fantastiska byxor av min generösa mor och diggade dom STENHÅRT. Gör fortfarande.
+
Körde en bio-lördag för att vi hade så liten tid tillsammans, jag och Thomas och lyckades time:a det så pass bra att kära Julia och hennes man också rännde runt i staden och kom och sa hej när vi åt på Mongolian BBQ. Fem av fem toast får han den där Erik. Dom firade dessutom 6 månader tillsammans och det syntes i ögonen. Alla fjärilarna. <3
+
Och sedan så deltog vi i en begravning. En nära vän's pappa hade gått (skriver av respekt inte ut vännens namn). Det var himla fint men också obeskrivligt hemskt. Gick in i kapellet med inställningen att "äsch det här klara vi galant!" men redan på första låten var både jag och min man i krokodilisar. Såhär såg jag ut iallafall, som om det vore av mening.
+
Sedan blev det midsommar och första 6 timmarna i vaket tillstånd spenderades hos oss, på trädgårdstorp och i Natta och Tedhs lägenhet i Riksten. Vi hade bestämt oss för ett traditionsenligt midsommarfirande med ringdans, folkdräckter och midsommarbord och allt vad det hette och så fick det bli. Mycket gemytligt även om jag har svårt för det där att vi är så pass stora nu att vi själva kan arrangera diverse högtidsfirande utan våra mammor och pappors tillstånd eller deltagande. Jag saknar liksom alltid min mamma mer eller mindre. Nåväl.
De följande timmarna spenderades hos Malin i Älta på hennes midsommarfest och det var så obeskrivligt kul. Jag var där, Mirjam var där, Malin var där, Freja var där, Julia var där, Erik var där och Jasmin:en var där. Och en massa andra såklart. Vi åt en död tårta, blev bjudna på Malins livsfarliga drinkar, minglade med massa folk och dansade GALET. Midsommarafton slutade hemmahos Julia klockan 04:00 och dagen efter var vi bakishestar och på bussen från Älta när jag satt förlorad i min iphone (SOM JAG ÄLSKAR) hör jag plötsligt Mirjam börjar prata om det höga berget som reser sig mittemot vattnet vid Viking Linebåtarna
"Här Madeleine.. här till höger vad är det då? Ett skyddrum kanske? Ja så måste det förståss vara.. Madeleine lyssna då - det här är bra att veta om det blir krig. Ett skyddsrum alltså.. mmmm då får man skynda sig in där men om man inte hinner då får man hoppa in i en sånn där klyka (spricka i berget)"
Och jag skrattade ju så att jag höll på att kola.. vem säger nåt sånt?
Några dagar innan midsommar gjorde jag något som jag den här sommaren mer eller mindre hade förbjudit mig själv att göra. Jag köpte en Peace & Love-biljett. På blocket. För 3000 kronor.
Det hände sig nämligen att jag 7 dagar innan festivalen skulle gå av stapeln, mitt under ett av mina träningspass plötsligt slogs av insikt att "SHIT - jag ska inte på en enda festival i år?!?" och greps av ren och skär panik. Även om Storsjöyran i fjol absolut inte var att hänga i granen så kändes denna insikt så himla skrymmande och skrämmande och helt omöjlig att acceptera.. så 24 timmar senare, efter att ha blivit blåst på den första biljetten jag skulle köpit över nätet, så mötte jag upp en ytterst trevlig karlslok och betalade som sagt 3000 riksdaler för var som skulle komma att bli den märkligaste festival jag någonsin hade varit på.
På tisdagen köpte jag biljetten, på torsdagen handlade jag all utrustning och på måndagen veckan där på klev jag på den abonnerade bussen fina Ida's pappa hade fixat åt oss. Vi var 6 pers i en riktig turistbuss som visade Ett Småkryps Liv i taket. Och 100 kg pepp.
Egentligen så kände jag ingen särskilt väl som skulle på Peace & Love bortsett från Ida då som jag läst alla kärnämnen med på gymnasiet, men i samma stund som jag slogs av insikten så såg jag att Malin (Thomas fd. hjärta) lade upp en statusuppdatering på facebook något i stil med att hon äntligen hittat en biljett och att hon och en annan tjej som också heter Ida (som jag sedan 15års ålder haft lite sporadisk internet-kontakt med) skulle åka på festivalen. Det föll sig liksom naturligt att fråga henne om hur jag skulle gå till väga för att hitta en biljett på bästa sätt och det föll sig lika naturligt att sedan bli inbjuden att campa med de två. Så jag bodde alltså i mitt eget tält men i samma camp som Malin N och Ida.
Innan funderade jag på om det verkligen var en så bra och genomtänkt plan, men jag är ju också "känd" för att vara oerhört impulsiv och spontan så varför skulle inte det här vara möjligt då heller? Människan är det allra intressantaste som finns i mig och jag vill helst veta allt om alla på en gång och kan inte hålla min nyfikenhet inom mig så jag såg detta lite som ett socialtexperiment, fast känn er inte som försöksdjur nu kära Malin och Ida om ni av en händelse skulle hitta hit - nåt sånt var det inte tal om. Så summa sumarum så var det inte märkligt alls.
((Ibland önskar jag att min öron besatt nån slags inspelningsfunktion så jag kan spela in en vissa människors historia och sedan spela upp för mig själv i efterhand.))
"Känd" för att vara oerhört impulsiv var det ja. Jag kan meddela att i 9 fall av 10 så ter sig mina impulser väldigt väl och har oftast en fin effekt men ibland också inte. Att på impuls köpa sig en biljett vars pris är 1200 kronor dyrare än ursprungspriset, att på impuls åka på festival och bo ihop med några människor man inte alls känner i 1 vecka, att på impuls köpa utrustning för 2000 kronor. Att efter 3 timmat på campingen känna "jag överlever aldrig en vecka", "jag överlever aldrig en dag" Att ångra sig. Det här var alltså en av få misslyckade impulser.
Det borde vara så att man blir mer och mere härdad med åren som går men med just festivaler så är det HELT tvärtom. Iallafall för min egen del.
Jag ser inte det fina längre, med att sova i tält, somna till tältgrannarnas stönande (eftersom att det var 30.000 campare på ett område som motsvarar max 10 hektar så var alla tält tvångsplacerade med max 10 cm mellanrum och grannarnas kvällsaktiviteter gjorde så att även mitt tält började ruskas fram och till baka, frysa ihjäl på natten och dö av värmeslag på morgonen (det var seriöst 35 grader ute och då kan ni föreställa er hur det var i mitt tält som var placerad utan nån skugga som helst), att äta kall konserverad mat alternativt lägga ut pinsamt mycket pengar på snabbmat vars innehåll och smak inte ens är värd att nämna, att vara konstant klibbig, att leva i kiss, bajs, lera, skräp och gräs, att inte kunna duscha eller gå på vattentoa som man vill, att dricka alkohol som om det vore vatten, att hänga med människor som allt för oftast ger lika mycket som ett tomt mjölkpaket (OBS! MENAR INTE: Malin, Ida, Ida, Anna, Ioana, Axel) etc. Hur gärna jag än vill så ser jag inte det fina i det längre. Och det här ska jag komma ihåg till nästa år så jag inte gör om detta. Fast det är klart att det blir lättare om man väljer en festival som inte har 60.000 besökare och om man åker med några av sina nära vänner och om man har tak över huvudet, el i väggen och en riktig säng att sova på. Men aldrig mer camping. Iallafall inte Peace & Love.
Det slutade iallafall med att jag ringde gråtandes till min mor som hänvisade mig till våra släktingar som bor 10 minuter från festivalen och plötsligt så hade jag blivit deras inneboende veckan ut. Jag säger bara TACK Björn och Margareta för att ni räddade min festival. Det hela blev inte mycket sämre av att min högt älskade mor 2 dagar senare också kom upp till Borlänge och bodde hos dom. Jag kunde inte haft det bättre. På dagarna var jag hemma hos släktingarna och på kvällarna och nätterna dorg jag på konserter och hängde med min fd. campingfamilj. Det var fint.
Här fick jag flytta in, hos underbara Björn och Maggan.
Där åt man jordgubbar som om det vore mat. HIMLA FIN!!!
En Made som inte vill åka hem. Mor och jag enades om att vi nångång ska bo i Borlänge också.
När jag kom hem så hade jag blivit så inspirerad av Maggans ordning och redan och beslutade på en höft att jag skulle fixa till vårt badrum lite. Nog för att vi vill härifrån men ingen mår ju sämre av att vi höger rummet mysfaktor lite och jag som ändå inte haft nåt sommarjobb hade ju all tid i världen till övers. Resultatet blev såhär iallafall. Det jag gjorde var att måla våre pissvita väggar i en mer klarvit, målade vita hyllan lila, målade gula elementet svart och möblerade om och sorterade ut bland alla saker. Mycket nöjd.
+
Fick ett himla beroende av kebabfefferonis. Åt seriöst en burk i veckan...
+
Var och kikade på teatern som Thomas jobbade som ljus och ljudtekniker på och fick skådespelar-craving. Tänk att det nu är över 1 år sedan jag stod på scen?!
+
Firade min Symbiossyster på hennes 20årsdag i Mölnbo. Det bjöds på mat och dopp i sjön och det var väldigt mysigt!
Jag har en grej att jag anser att varje årstid börjar och slutar det första och sista i ett kvartalsföljd, oavsett vad klimatet ute säger. Exempelvis så var det oerhört varmt i slutet av Maj men jag tänker ändå hålla fast vid att det var vår fortfarande, även fast temperaturen var över 25 en dag. Jag vet inte vad det beror på men det är mest troligen en försvarsmekanism mot tiden som jag aldrig slutas förskräckas av. Ett sätt att hålla kvar den. Nåväl. Here it goes.
Den första Juni i år, dagen då sommaren började (told you..) var en onsdag. Jag jobbade samma dag min sista dag av vårterminen på Tumba gymnasium, hade sedan 3 veckor tillbaka tränat enligt den allra intensivaste träningsmetoden jag någonsin prövat på - Beachbody Insanity workout (egendöpt Insanity-60days, som går ut på att man under 60 dagar tränar enligt Carl Daikeler och Jon Congdom's träningschema som till skillnad från de flesta träningsformer fokuserar på maximal intervallträning i 3-4 minuter följt av 30 sekunders vila och sedan 3-4 minuters maximal intervallträning igen, lite bakvänt alltså mot det man är van vid och så SJUKT mycket mer ansträngande.) och var SJUKT pepp på att gå ut och fira Baba Sonic's 10års jubileum som var kvällens plan.
Fina Terés, som räddade min tid på Parkhemskolan, och jag slöt upp i Tumba klockan åtta och klockan nio fann vi oss själva sittandes i en av sofforna på ovannämt ställe, smuttandes på varsin trevlig gratisdrink. Mirjam kom runt elva och däremellan passade jag på att få 3 kvasihjärtattacker av en och samma anledning.
[Det här med att alla människor som finns i cyberrymden faktiskt finns på riktigt också och stryker förbi i dörröppningar som om det inte vore nåt, vilket det i och för sig inte är längre heller, men just då så var tiden inte den samma som nu, eller åtminstonne inte i mig]
Det var otroligt mycket folk och otroligt mycket lycka och spänning och energi och sedan dansade vi, eller dansade, vi intog dansgolvet och eftersom att det som sagt var otroligt mycket folk så sveptes man bara med i musiken och folkmassan och fann sig själv svajjandes, farandes, tryckandes med i rytmen och om man hade velat så skulle man kunnat lyfta fötterna . Sjukt egentligen. Och tänk om det hade börjat brinna eller så. Sedan drog Terés och Tina kom och vi gick på äventyr på Söder och var framme i Tumba igen klockan halv fem på morgonen.. VÄRD kväll!
+
Några dagar senare hjälpte jag Syster Symbios inför en studentmottagning. Vi hade 2 dagar på oss och tanken var att vi skulle hjälpas åt båda dagarna men då Syster Symbios i sista stund fick besked från en skola hon sökt till och måste åka och besöka den. Så det blev som så att vi dag 1 agerade kokerskor och lagade kopiösa mängder med mat och att jag, helt ensammen, dag 2 började i rollen som kokerska (jag har aldrig i hela mitt liv sett så mycket persilja på en och samma gång!!!), fortsatte som servitör och slutade som diskare. Det hela var såklart ganska tröttsamt stundtals men också väldigt roligt och fint. Sedan att studentens moder höll ett tal som fick mig att resa ragg (gåshud) och uppmuntrade till diverse tårdropp som får en att behöva springa in och attackdiska.. det är en annan historia, fint var det iallafall.
Den 9:e Juni fyllde älsade Caroline 20 stora år och annornade födelsedagsmiddag i sin trädgård. Jag och Linnéa som jag har saknat HELA sommaren kom till efterminglet så att säga och förfestandet (hemskt uttryck det där..) och det var väldigt trevligt. Sedan åkte vi buss och det var väl den onyktraste bussfärden jag gjort i sommar men ACK så roligt! Men det är egentligen klart med tanke på att alla Carolines vänner är himla snälla och välkomnande.
+
Sedan började sommarlovet eller sommarjobbet för de flesta, även för min man och jag blev hemskt ledsen ett tag. Under våren hade jag återigen sökt många jobb (herregud, jag tror jag har sökt över 1000 jobb sista 12 månaderna) och även ett par sommarkurser helt utan resultat. I början trivdes jag med tanken att ha 10 veckors ledigt, jag menar - när var sista gången det inträffade på sommaren? Men ganska snart insåg jag att detta skulle komma att bli den ensammaste sommaren på länge. Den första sommaren på 5 år som jag inte jobbar och hur ljuvligt det än kan låta i vissas öron så var det riktigt jobbigt i början. Men när jag har spenderat 3 dagar i soffan tänkandes "fan vad onödigt liv" reste jag mig igen och så kom kreativiteten tillbaka som en tsunami.
Ett av alla projekt jag tog mig an - slakten av de annars så heliga terapeutenbyxorna!
Mycket nöjd tjej, dessa har jag bott i sedan jag slaktade dom.
+
Firade 1 år och 2 månader med en marängsviss utan dess like. Jag och min man <3
+
Fick ett par alldeles fantastiska byxor av min generösa mor och diggade dom STENHÅRT. Gör fortfarande.
+
Körde en bio-lördag för att vi hade så liten tid tillsammans, jag och Thomas och lyckades time:a det så pass bra att kära Julia och hennes man också rännde runt i staden och kom och sa hej när vi åt på Mongolian BBQ. Fem av fem toast får han den där Erik. Dom firade dessutom 6 månader tillsammans och det syntes i ögonen. Alla fjärilarna. <3
+
Och sedan så deltog vi i en begravning. En nära vän's pappa hade gått (skriver av respekt inte ut vännens namn). Det var himla fint men också obeskrivligt hemskt. Gick in i kapellet med inställningen att "äsch det här klara vi galant!" men redan på första låten var både jag och min man i krokodilisar. Såhär såg jag ut iallafall, som om det vore av mening.
+
Sedan blev det midsommar och första 6 timmarna i vaket tillstånd spenderades hos oss, på trädgårdstorp och i Natta och Tedhs lägenhet i Riksten. Vi hade bestämt oss för ett traditionsenligt midsommarfirande med ringdans, folkdräckter och midsommarbord och allt vad det hette och så fick det bli. Mycket gemytligt även om jag har svårt för det där att vi är så pass stora nu att vi själva kan arrangera diverse högtidsfirande utan våra mammor och pappors tillstånd eller deltagande. Jag saknar liksom alltid min mamma mer eller mindre. Nåväl.
De följande timmarna spenderades hos Malin i Älta på hennes midsommarfest och det var så obeskrivligt kul. Jag var där, Mirjam var där, Malin var där, Freja var där, Julia var där, Erik var där och Jasmin:en var där. Och en massa andra såklart. Vi åt en död tårta, blev bjudna på Malins livsfarliga drinkar, minglade med massa folk och dansade GALET. Midsommarafton slutade hemmahos Julia klockan 04:00 och dagen efter var vi bakishestar och på bussen från Älta när jag satt förlorad i min iphone (SOM JAG ÄLSKAR) hör jag plötsligt Mirjam börjar prata om det höga berget som reser sig mittemot vattnet vid Viking Linebåtarna
"Här Madeleine.. här till höger vad är det då? Ett skyddrum kanske? Ja så måste det förståss vara.. Madeleine lyssna då - det här är bra att veta om det blir krig. Ett skyddsrum alltså.. mmmm då får man skynda sig in där men om man inte hinner då får man hoppa in i en sånn där klyka (spricka i berget)"
Och jag skrattade ju så att jag höll på att kola.. vem säger nåt sånt?
Några dagar innan midsommar gjorde jag något som jag den här sommaren mer eller mindre hade förbjudit mig själv att göra. Jag köpte en Peace & Love-biljett. På blocket. För 3000 kronor.
Det hände sig nämligen att jag 7 dagar innan festivalen skulle gå av stapeln, mitt under ett av mina träningspass plötsligt slogs av insikt att "SHIT - jag ska inte på en enda festival i år?!?" och greps av ren och skär panik. Även om Storsjöyran i fjol absolut inte var att hänga i granen så kändes denna insikt så himla skrymmande och skrämmande och helt omöjlig att acceptera.. så 24 timmar senare, efter att ha blivit blåst på den första biljetten jag skulle köpit över nätet, så mötte jag upp en ytterst trevlig karlslok och betalade som sagt 3000 riksdaler för var som skulle komma att bli den märkligaste festival jag någonsin hade varit på.
På tisdagen köpte jag biljetten, på torsdagen handlade jag all utrustning och på måndagen veckan där på klev jag på den abonnerade bussen fina Ida's pappa hade fixat åt oss. Vi var 6 pers i en riktig turistbuss som visade Ett Småkryps Liv i taket. Och 100 kg pepp.
Egentligen så kände jag ingen särskilt väl som skulle på Peace & Love bortsett från Ida då som jag läst alla kärnämnen med på gymnasiet, men i samma stund som jag slogs av insikten så såg jag att Malin (Thomas fd. hjärta) lade upp en statusuppdatering på facebook något i stil med att hon äntligen hittat en biljett och att hon och en annan tjej som också heter Ida (som jag sedan 15års ålder haft lite sporadisk internet-kontakt med) skulle åka på festivalen. Det föll sig liksom naturligt att fråga henne om hur jag skulle gå till väga för att hitta en biljett på bästa sätt och det föll sig lika naturligt att sedan bli inbjuden att campa med de två. Så jag bodde alltså i mitt eget tält men i samma camp som Malin N och Ida.
Innan funderade jag på om det verkligen var en så bra och genomtänkt plan, men jag är ju också "känd" för att vara oerhört impulsiv och spontan så varför skulle inte det här vara möjligt då heller? Människan är det allra intressantaste som finns i mig och jag vill helst veta allt om alla på en gång och kan inte hålla min nyfikenhet inom mig så jag såg detta lite som ett socialtexperiment, fast känn er inte som försöksdjur nu kära Malin och Ida om ni av en händelse skulle hitta hit - nåt sånt var det inte tal om. Så summa sumarum så var det inte märkligt alls.
((Ibland önskar jag att min öron besatt nån slags inspelningsfunktion så jag kan spela in en vissa människors historia och sedan spela upp för mig själv i efterhand.))
"Känd" för att vara oerhört impulsiv var det ja. Jag kan meddela att i 9 fall av 10 så ter sig mina impulser väldigt väl och har oftast en fin effekt men ibland också inte. Att på impuls köpa sig en biljett vars pris är 1200 kronor dyrare än ursprungspriset, att på impuls åka på festival och bo ihop med några människor man inte alls känner i 1 vecka, att på impuls köpa utrustning för 2000 kronor. Att efter 3 timmat på campingen känna "jag överlever aldrig en vecka", "jag överlever aldrig en dag" Att ångra sig. Det här var alltså en av få misslyckade impulser.
Det borde vara så att man blir mer och mere härdad med åren som går men med just festivaler så är det HELT tvärtom. Iallafall för min egen del.
Jag ser inte det fina längre, med att sova i tält, somna till tältgrannarnas stönande (eftersom att det var 30.000 campare på ett område som motsvarar max 10 hektar så var alla tält tvångsplacerade med max 10 cm mellanrum och grannarnas kvällsaktiviteter gjorde så att även mitt tält började ruskas fram och till baka, frysa ihjäl på natten och dö av värmeslag på morgonen (det var seriöst 35 grader ute och då kan ni föreställa er hur det var i mitt tält som var placerad utan nån skugga som helst), att äta kall konserverad mat alternativt lägga ut pinsamt mycket pengar på snabbmat vars innehåll och smak inte ens är värd att nämna, att vara konstant klibbig, att leva i kiss, bajs, lera, skräp och gräs, att inte kunna duscha eller gå på vattentoa som man vill, att dricka alkohol som om det vore vatten, att hänga med människor som allt för oftast ger lika mycket som ett tomt mjölkpaket (OBS! MENAR INTE: Malin, Ida, Ida, Anna, Ioana, Axel) etc. Hur gärna jag än vill så ser jag inte det fina i det längre. Och det här ska jag komma ihåg till nästa år så jag inte gör om detta. Fast det är klart att det blir lättare om man väljer en festival som inte har 60.000 besökare och om man åker med några av sina nära vänner och om man har tak över huvudet, el i väggen och en riktig säng att sova på. Men aldrig mer camping. Iallafall inte Peace & Love.
Det slutade iallafall med att jag ringde gråtandes till min mor som hänvisade mig till våra släktingar som bor 10 minuter från festivalen och plötsligt så hade jag blivit deras inneboende veckan ut. Jag säger bara TACK Björn och Margareta för att ni räddade min festival. Det hela blev inte mycket sämre av att min högt älskade mor 2 dagar senare också kom upp till Borlänge och bodde hos dom. Jag kunde inte haft det bättre. På dagarna var jag hemma hos släktingarna och på kvällarna och nätterna dorg jag på konserter och hängde med min fd. campingfamilj. Det var fint.
Här fick jag flytta in, hos underbara Björn och Maggan.
Där åt man jordgubbar som om det vore mat. HIMLA FIN!!!
En Made som inte vill åka hem. Mor och jag enades om att vi nångång ska bo i Borlänge också.
När jag kom hem så hade jag blivit så inspirerad av Maggans ordning och redan och beslutade på en höft att jag skulle fixa till vårt badrum lite. Nog för att vi vill härifrån men ingen mår ju sämre av att vi höger rummet mysfaktor lite och jag som ändå inte haft nåt sommarjobb hade ju all tid i världen till övers. Resultatet blev såhär iallafall. Det jag gjorde var att måla våre pissvita väggar i en mer klarvit, målade vita hyllan lila, målade gula elementet svart och möblerade om och sorterade ut bland alla saker. Mycket nöjd.
+
Fick ett himla beroende av kebabfefferonis. Åt seriöst en burk i veckan...
+
Var och kikade på teatern som Thomas jobbade som ljus och ljudtekniker på och fick skådespelar-craving. Tänk att det nu är över 1 år sedan jag stod på scen?!
+
Firade min Symbiossyster på hennes 20årsdag i Mölnbo. Det bjöds på mat och dopp i sjön och det var väldigt mysigt!
Kommentarer
Trackback
