Dag 15 - Att möta någons läppar en första gång
Om att bli kysst för första gången i hela sitt liv av någon, vars hjärta slår lika hårt som det egna, och förloras så i det hela att man tappar allt vad verklighetsuppfattning och handlingskapacitet innebär, så är det att bli kysst för första gången i livet om det är den första kärleken som kysser.
Och det är det förhoppningsvis också för tänka sig vad hemskt att ge bort sina läppar, som aldrig tidigare vart med och skapat historia, till någon som man om en vecka ska tycka är ful eller luktar konstigt eller är bara felfelfel. Jag hade turen att slippa det sistnämnda utan det var samma hjärta som får mig att flyga idag som fick mig då. Min Thomas alltså.
Ni som har läst Sagan Om Oss har också läst följande;
”Dag ett kramades vi länge. Dag två kramades vi länge. Dag tre kysste han mig och dag fyra så var vi tillsammans.”
Det var 3:e gången jag var hemma hos pojken och vi hade inlett dagen med att sitta på hans 90-säng i det blåtapetserade tonårsrummet med EXTREME ZOOMBIES på väggarna och fnissa åt första raden i Good Charlottes låt The Truth. Jag bar mina första stuprörsjeans i hela världen och en tjocktröja med trycket ”More than just a pretty face” och han sina nya svarta byxor från dressman som man absolut inte kunde spela trummor i enligt honom själv. Efter en stunds fnissande och iakttagande av omvärlden, fast allra mest varandra såklart, så kom vi till det att vi inte riktigt ville nöja oss med att sitta stelt upprätta bredvid varandra längre utan la oss ned som vi hade legat kvällen innan, helt oskyldigt på sidan mot varandra och så förblev vi liggandes i jag vet inte hur länge, men desto mer klockan tickade desto närmare vågade vi oss varandra och med närhet kommer värme och med värme svettningar så att jag absolut måste ta av mig min röda tjocktröja och helt plötsligt på vägen ned i liggande ställning så har han kommit 10 centimeter närmare mig och innan jag ens hinner tänka så möts våra läppar och jag får min första kyss. Värme och trygghet och som jag skrev här ovan – noll komma noll verklighetsuppfattning och en brutal handlingsförlamning. Helt otroligt.
Sedan när jag kom hem på eftermiddagen så skrev jag följande i min dagbok;
”Jag brukar egentligen inte skriva i dagbok på dagtid men nu måste jag. Jag har varit med Thomas från ett till halv fem, nu. Först låg vi i 1 timme och 45 minuter och kramades på sängen, sedan så satt vi och pratade lite och sedan så la vi oss igen och jag kände hur mycket vi gillar varandra och sen så…
FICK HAN MIN FÖRSTA KYSS. Jag har alltså blivit kysst av en pojke jag gillar. UNDERBART!”
Det var så det var. Mitt på dagen den 29:e Mars 2005 mötte mina jag någons läppar en första gång. En annan gång ska jag berätta om när de möttes en andra gång, natten 12 April 2010, men bara om någon finner det intressant.
Alltså, Madeleine Johansson. Här sitter jag med ett leende på läpparna. För det första skriver du så bra (du borde bli författare) För det andra beskriver du dig och din man med en stor eftertanke och vad kärlek är för dig och för er. Det är otroligt vackert måste jag säga. Och jag förstår att ni två har en helt speciell relation, som är svår för oss dödliga att förstå. Jag gillar att läsa din blogg för att du skriver så bra. Och jag är så lycklig för din skull att du hittat din själsfrände och hjärtevän. Det har du verkligen förtjänat, om man kan säga så. Kärlek till dig <3