Jag vet inte vad jag vill med mina ord men jag vet att i nuläget så är dom inte på långa vägar tillräckliga för att jag ska känna mig tillfreds med mig själv (i mig själv). Att leta dagligen efter ting och syssesättningar som kanske kan bidra med det jag saknar mest i livet nu - inspiration. Inspiration att skriva. Inspiration att fota. Inspiration att måla. Inspiration att sjunga. INSPIRATION ATT SKAPA.  Att vara den jag är ut i fingerspettsarna. Top of my fingertips.

Jag undviker sådant som jag inte tror ger mej något just nu och det resulterar i att jag inte träffar så många. Kanske är det bra, så jag förstår människors värde. Kanske är det dåligt av samma orsak. Jag lyssnar på låtar som fick mig att skälva (som jag älskar det ordet) oerhört för 5 år sedan exakt, i hopp om att komma en liten bit längre på vägen och utvecklas ännu mer, jag vill ju så gärna kunna mer än vad jag kan och tjocka diplinersvängar ger mej har återigen fått mig.

Att få sin linsvätska levererad MED någon man är förlovad med, AV någon man under flera år trodde var ens allt, en ytterst märklig situation och inte blev jag något klokare på av det.

Vi lever i ett slags mörker och går inte ut förns klockan slagit för många gånger, om vi överhuvudtaget går ut och mormors ord "en promenad om dagen i dagsljus" ekar i mitt huvud och gnager lite på mitt samvete. Jag får det att låta depressivt men det är det inte alls, bara för lite D-vitamin. Man bleknar. Vi bleknar. Eller så är det bara jag som bleknar för du har ju knappt några pigment och jag klandrar dej inte för det.

Egentligen är det ett trivsamt liv och 2010 som snart är förbi har varit det finaste i mitt liv. Och  då kommer ett nytt år komma med massa nya känslor och upplevelser och människor och äventyr och tårar och skratt och hjärtan men just nu, i dessa dagar, känner jag mig understimulerad på det plan som jag främjar allra helst att många saker som ska hända inom kort är för långt bort. Men det kanske kommer en förändring som Jocke Berg sjunger.