I Onsdags köpte vi oss en grön vän, som sig bör i juletid. Det hela blev lite som ett äventyr och en tävling mot tiden då vi var ute i himla ogod tid. Först besökte vi våra grannar Plantagen och möttes av ett 30 tal kungsgranar till salu redan ute på parkeringen men då jag på senare år utvecklat en slags psykiskallergi mot kungsgranar så var dom inte att tänka på (just då). Därför tog vi oss till uteväxthuset i samma butik i jakt på "vanlig"-gran som luktar mycket, sticks otroligt och barrar ännu mer.

Jomenvisst.

Det är säkert jättebra att ge sig ut i för det första; arton minus och för det andra två dagar före julafton och för det tredje på en väldigt stor trädgårdsmarknad där granarna säkerligen behandlas som om de vore precis vad de är - bara träd (som jag dessvärre finner väldans värdefulla). På uteväxthuset var det väldigt glest på dom vi letade efter och de stackarna som faktiskt fanns var var antingen begravda i brutala snömassor eller väldigt märklig passform på eller så såg dom bara väldigt onda ut, och en ond gran är inget vi vill ha i vårt hem.

Vad gör vi nudå?

Willys granförsäljning nästa. STÄNGT. Kylan biter hårt i tårna och ännu hårdare i ryggraden och orsakar sk. köldskälvningar som börjar i svanken och strecker sej ända upp mot hårfästet. BRR. Men man kan väl inte åka hem om man argumenterat för en gran halva dagen? Nej kommer inte på frågan. Klockan var 19:51 och vi inser att "Nej vi får nog helt enkelt nöja oss med en kungsgran som inte luktar överhuvudtaget, har barr som viker sig istället för sticker och är så gott som barrfri". Missbelåten Made som sväljer sin psykiskakungsgransallergi med hull och hår. Vi åker mot plantagen igen och möts av en snorig väldigt otålig och mannhaftig granförsäljare som säger viktigpetter-igt

Ahmene då får ni skynda er för vi stänger om 3 minuter.

Vi köper en kungsgran och krigar sedan med både varandra, vår nyinköpta vän och bilen för att kunna komma iväg. Varför väljer vi alltid helt fel dagar för aktiviteter som dessa? I somras var vi på Gröna Lund när termometern visade 32+. Nåväl. Vi kom hem och nu nu står det är 2,70 hög gran i vårt svarta vardagsrum.


Sedan fick jag vara ensam hemma med den och klä av den nätet och skrattade i smyg åt hur fånig den såg ut.


Mannen fick i uppgift att trassla loss beslyningen.


TA-DAAA!