Det har sedan 22 timmar tillbaka varit 5 dagar kvar till min födelsedag. Det kommer det fortfarande vara i 1 timme och 59 minuter till men efter det så är det bara 4 dagar kvar. En dryg timme eller 4 dagar.
Det är så märkligt det här med tid va, tid, tidpunkt, tidsuppfattning, tidsbaserad, tidsbrist, tidigare, tidsnog, tidning. Det har jag alltid tyckt och kommer nog alltid tycka. Så mycket som rör sig och andas och lever tack vare tiden, allt? Eller. Jag själv har ju ingen aning i tiden, som aldrig annars.

Det är som sagt 5 dagar kvar till min födelsedag och den insikten slog mig idag när Lilla Vännen var förbi på lägenhetsinspektion och vi satt i min soffa och åt lussebullar och ballerina med smak av pepparkaka och pratade om en sparkdräkt i vuxensize som hennes syster hade införskaffat.

Sambandet mellan födelsedag och sparkdräkt vet jag inget om men jag vet att om detta hade varit 2 år sedan så hade jag nog haft dagsnedräkning vid det här laget men icke. Födelsedagen i år är inget som bekommer mej speciellet. Eller mer korrekt, födelsedagen i år var inget som bekom mej speciellt tills min älskade i natt uttryckte något i stil med "jag kan inte berätta nu men du fyller år snart" när jag slutligen lät hjärtat yttra sig till det yttersta.

Så nu längtar jag alltså omänskligt massa till min födelsedag.