Sen så måste jag få tillägga att jag ska åka till London snart.

Helt plötsligt så slog det mig att min älskade hjärtsyster och tvillingsjäl och jag inte kommer klara oss utan varandra ytterligare två månader och vips så var en flygbiljett bokad och nu sitter jag här med en miljard fjärilar i magen och en ännu starkare längtan till ovan nämnda person än tidigare. Det kommer bli helt fantastisk, jag bara vet det <3

21.03
- Blööööö vad spelar det för roll om jag uppdaterar idag eller imorn, egentligen? De är väl ändå ingen som kan tänkas intressera sig av all smörja jag skriver här..

21.04
- OMG JAG HAR 7 FLER LÄSARE ÄN VANLIGT!!!

Vad lite det ska krävas ibland för att ett beslut eller en inställning till något/någon ska vända fascinerade med skrämmande. Anyways..

Idag har det varit sista dagen av februari 2011 (någonsin) och några timmar så inträder första vårmånaden - Mars.
Mitt februari 2011 har varit mycket utvecklande. Först kom vi hem från Järvsö med Moa och Jocke. Sedan hittade jag den perfekta utbildningen för mig (som jag ännu sliter med arbetsproverna till då jag sett helt fel på sista inlämningsdagen som INTE är 1 Mars utan 15 Mars) och sedan fick jag äntligen ett jobb som jag trivs med till 110% procent också har vi börjat träna igen.
Nu är det sportlov på kidsen så jag jobbar inte alls den här veckan men jag ska däremot sysselsätta mig med att hjälpa mamman och mammans Jann med att fixa iordning älskade gamlebovägen 22. Det är nämligen så hemskt att de båda måste flytta. Jag är glad att jag redan flugit så att säga, för att lämna det huset som är det finaste jag varit med om i husväg och också platsen som det hänt mest (i mig) på skulle göra lite för ont att lämna för att kunna accepteras eftersom att jag har lite svårt att tänka på det nu med.

Idag började dagen alldeles förtidigt i förhållande till när föregående dag slutade för våran del. Två mosiga zoombies iförda träningkläder gästade Tumba Gymnasium för inlämning av timrapporten för månad 2 och fortsatte sedan vidare till gymmet för att svettas och andas högljutt i 1,5 timme, ekonomisk shopping på älskade lidl, för att slutligen hamna  i Rönninge (inte mannen min, bara jag) där ett stycke lång trappa väntade på att tvättas med målartvätt, slipas med slippapper 120 och målas med vit grundfärg i 4 timmar. Jag kände mig som en riktig karl där ett tag alltså.
Sedan åkte jag hem och åt pasta med pesto och mozarella och duschade av mig trappan och gymmet och hamnade där jag oftast burkar avsluta mina kvällar - nedkrypen i la sofa med världens mjukaste vitaste filt. Inte allt för jobbigt.
Jag gjorde just något som jag i princip aldrig gör annars nyss - laddade ned en film till mig själv enbart som snart ska tittas på, tror inte mannen kommer vara särskilt förtjust i det hela så det blir nog ensamkväll här i soffan haha.


Jag tänkte inleda Marsmånad med ett litet experiment om mig själv. Det hela kommer att presenteras imorn - tillsvidare alla 14 läsare - stay where you are :D

När jag var fjortonfemton så var jag en ytterst hormonstint unga dam som inte drog mig för att visa mitt misstycke oavsett vem eller vad det gällde.
Sedan fyllde jag sexton, belv en toffel, bytte skola, tappade vänner och där med mycket trygghet och plötsligt var det inte lika självklart att stampa hårt med tassen i golvet eller skrika sig hes i kudden eller måla miserabla bilder på mina sovrumsväggar när något skavde där inne.

Tur för mina tassar, stämband och sovrumsväggar men ack så illa för min egen del.

För bara för att man fyller sexton, ger iväg sitt hjärta åt någon (bokstavligt talat), väljer att lämna förstahands valet och slutar att prioritera de finaste i världen så slutar man inte att känna.

Inte en chans på hela jorden att det är möjligt.

Ni brukar kalla mej brutalt ärlig, men vad vet ni om det egentligen? Vad vet ni om vad jag känner och inte känner och tycker och inte tycker EGENTLIGEN?
Det är absolut inte så att jag är en människa utav falsk karaktär som går runt och låtsas att jag har emetofobi, gråter av hundar som sitter bundna utanför konsum, hatar hårstrån, spindlar, keramik krukor och dricker samarin som att det vore var vatten men någonstans slog det mig nyss att jag numera kanske bara ger 50% av mitt innerst explosivaste jag i räddsla för att  "känna fel", "vara för mycket" och klandras för att vara den som är den.
Den som stampar hårt i golvet, skriker sej hes i kudden och målar miserabla bilder på sovrumsväggarna kanske. Men i mer utvecklad term: den som känner så himla hårt och så himla mycket. Den som i det här faller råkar vara jag.

Madeleine Elisabet Johansson 19901220.

Jag tror att med åldern kommer också begränsningarna. Begränsningen av den egentliga individen och det klaraste av våra jag. Det är en hemsk hypotes som ni gärna får motbevisa om ni kan men hittils så tror jag inte att någon av er klara av det och jag klandrar er inte, bara just nu. Vi låser in oss i rutor vi inte vågar gå ut ifrån, som Andreas Grega sjunger.

Och sen då? Vi ska uppenbarligen ta varandras hjärtas i gisslan på obestämd tid och trampa omkring på det bäst vi vill.

Fast det är inte så det ska fungera. Inte så det får fungera.
Lika lite som du får sitta i din fd. soffa och hävda ditt egna ego genom att förnedra mitt, lika lite som du har rätt att ta min tid och ge mej skuldkänslor i gengäld, lika lite som du får såra min akilleshäl, lika lite som du får använda vårt gemensamma hjärta i skadesyfte. Lika lite som det fungera det. Det vill säga inte alls.

Trevlig Helg :D

JAG FATTAR INTE VAD I HELVETTE DU HÅLLER PÅ MED MEN EN SAK ÄR SÄKER OCH DET ÄR ATT DET INTE ÄR OKEJ.

Dagen innan vi åkte till Järvsö så hade jag en dröm om att jag slog upp ordet Illustratör på wikipedia men inte fick några träffar överhuvudtaget. När jag vaknade så hade jag en känsla i mig som sa att jag absolut måste kolla upp vad illustratöryrket innebär.

" En illustratör är en person som ritar och målar illustrationer till böcker, tidskrifter, reklam- och informationsmaterial, animerad film och till andra produkter. Illustrationens uppgift är ofta att vara ett komplement till en text."

1, I samma ögonblick som jag hade läst klart den meningen så slog jag av insikten att "Det här är precis det här jag vill syssla med" och sedan en otrolig lättnad. Jag har faktiskt kommit på vad jag ska sträva efter vid sidan av mina författardrömmar.

2, Sedan jag blev tillsammans med Thomas har mina drömmar blivit tydligare, intensivare och oftast så verkar de vilja förmedla något. Drömmar tror jag är vårt undermedvetna som talar till oss och att vi ska vara ytterst försiktiga med att ta dem med en "nypa salt".

3, Efter insikten behövde jag såklart genast söka reda på utbildningar som kan ta mig dit jag vill, jag vägrar vänta ännu längre med att vidareutbilda mig nu när jag vet vad jag vill. Främst vill jag bli barnboksillustratör men konkurrensen är så pass hård att jag inte ens har övervägt att skicka in diverse bilder jag har gjort till bokförlag (som jag blivit tipsad att göra) för dem skulle mest troligen bara läggas på hög och damma bort. 

Det första som dök upp när jag googlade på "Illustratörutbildning" vad KF, dvs. Konstfack. Sveriges största konstnärliga högskola. Skolan som alla troligtvis alla som är en gnutta estetiskt lagda någongång under sin skoltid måste hört om och kanske suktat efter. Jag hade (läs: har) yttest lite kunskap om konstfack. Jag visste (läs: vet) nästan ingenting men hittade snart ett program som inte kunde klicka mer i mig.

Grafisk design och Illustration.
3 år.
180hp.

Utbildningen som får upp emot 700 ansökningar per år och endast tar in ett tiotal (?) per år och vars inträdesprov består av 6 uppgifter med mellan 1-3 delmoment i sig och ska vara inne senaste den 1 Mars + en motivering på varförvarförvarför jag ska gå där. Jag vet att jag har tagit mig vatten över huvudet nu och att jag riskerar att drunka hundra gånger om men jag vill verkligen, tänker verkligen, ska verkligen klara det här.
Jag har precis avslutat uppgift ett och håller på med delmoment 1 i uppgift två och har minst 7 stora projekt i det hela kvar att göra innan 1 Mara. Tiden är väldigt dyrbar alltså och jag bör göra minst en halv upppgift om dagen.
 
Därför är blogguppdateringen otroligt låg, men jag tänkte att ni kanske ville veta iallafall.

Jag skulle vilja visa er här hur det går i skapandeprocessen men är ytterst skeptisk till att lägga ut mina bilder  då det är en alldeles för offentlig sida, det vore så lätt för andra sökande att kopiera av mina idéer då, även om risken för att det händer är ytterst liten..

Förresten - om det är någon som har eller vet vart man kan få tag i en scanner som kan scanna A3papper TELL ME!!!

JAG ÄLSKAR MIN FARMOR SÅ BRUTALT HIMLA MYCKET ATT JAG BLIR HELT ENDORFORISK AV ETT 27 MINUTERS TELEFONSAMTAL <3





(psst... en ordentlig uppdatering är på väg)

Det är mycket trevligt att ni fortfarande vågar er in här men jag måste ursäkta min kassa uppdatering. I Torsdags, påväg upp till Järvsö (bilderna kommer snart), så sa jag att "man har levt som i ett slags vakum ett tag nu men jag tror att det håller på att lösa upp sig, jag känner det på mig". Och plötsligt stod jag där med ett jobb, en framtidsplan och en livsgnista som nästan kunde tända eld på sig själv. Det är helt otroligt vad det stämmet - när en sak händer så händer allt, här kommer livet som jag väntat på i flera månader. Men iallafall - låg uppdatering, det kommer inte alltid vara så med ett tag framöver då jag befinner mig i startfasen för allt och behöver all tid jag kan få.

Håll till godo :)