HEJHEJHEJHEJHEJ....

2011-08-30 21:59:04 Allmänt Kommentarer (0)

Som jag tycker om att mina börja blogginlägg med. NU har jag börjat skolan. Igår närmare bestämt. Och det känns helt okej. Inte så sprudlande som jag tänkte mig innan kanske men heller inte någon besvikelse, en överhängande seghet dock. För att de 80 nya ansiktena som bildar konst och formlinjen på Konstskolan nu är menade att bekanta sig med  varandra på bästa möjliga sätt och sånt tycker jag bara är slöseri med tid då jag med åren blivit rätt anti lära-känna-varandra-lekar och dylikt, fast att jag vet att dom inte är helt fel men inte i en vecka kanske. Tror jag blev smått skadad när jag började på fryshuset 2006 (och var betydligt mer tillbakadragen och blyg än vad jag är i dag) och alla 90 elever som tillhörde samma profil skulle hävda sig på en och samma gång. Det äventyret slutade med att jag fick 30% frånvaro sista månaden, något sådant tänker jag dessvärre inte låta ske nu.

Hur som helst så började det i en stor föreläsningssal igår och där vi blev upplysta av rektorn på Folkuniversitetet om vårt framtida skolår, deras visioner om skolan och förhållningsregler etc.
Sedan travades det 6 trappor upp till planet vi kommer hålla oss på mest och vi delades in i 3 klasser.
Klass 1, klass 2 och klass 3.
Till min stora lättnad så kom jag och bästa Natta i samma klass, annars hade det kännts ännu läskigare..
Dagen gick ut på att vi skulle bekanta oss med varandra, byggnaden och alla lärare vi kommer få. Det delades ut en bunt papper och innan lunchen fick vi i uppdrag att måla av 5 pers och bli avmålade av de samma och på lunchrasten satt vi ute i vackra Obeservatorieparken och försökte ta in alla intryck. Svårt.




När skolan var slut så bar det av mot Clas Ohlssons för införskaffning av följande:
1. En portoflio avsedd för A3papper, ett A3 skissblock och ett A4 ritblock


2. Ett kilo bär från Hötorget. NÅGOT skräckinjagande men ack så prisvärt...



och resten av kvällen gick i 100km/h, jag ringde min älskade farmor och pratade en lång stund. Min norrlandstarm skriker och jag saknar min farmor som alltid. Sedan så satte jag och min älskade man rekord för i år och somnade innan elva - sa jag inte att det skulle bli svårt att vända på dygnet? Jotack.

Idag klev jag upp klockan halv sju (!!!!) helt utvilad och kände att jag kanske visst överlever den här veckan, trots lära-känna-varandra-aktiviteterna och visst var det betydligt mer givande idag. Första tre timmarna gick ut på att vi uppdelade i 9 grupper (2-3 pers i varje grupp) fick en bild, stor som ett frimärke som vi skulle rita upp på ett A3papper. Färglära. Vid lektionens slut sammanställdes alla bilder och visade sig vara ett sönderklippt kort med samma motiv, bara att alla hade fått olika delar av bilden. Det var kul och jag ser framemot framtida lektioner med vår mentor Conny. Efter lunchen, som bestod av en stört god sallad av tonfisk, svartabönor, färsk basilika, soltorkade tomater, körsbärstomater och zucchini, hade vi teckning med en annan lärare och underhöll oss med att återigen jobba i par fast den här gången på beskrivning rita upp ett vykort som partnern beskrev - utan att titta på vykortet. Det gick sådär.

1.Fina vän<3

2. Namnamnam

3. Ritade av min vykortspartner istället


Sedan skolan slutade idag har jag kommit hem, lagat mat 3 gånger (1:a till mej själv, 2:a i sympati för Thomas vars första måltid vid ätandes skede visade sig vara rutten och 3:e till morgondagens matlåda), diskat en brutaldisk, packat väskan och lagt fram kläder till imorn och nu tror jag att det blir sängen.

Inte okej att timmarna med älskade blir så himla ransonerade nu och att man är stendöd dom timmarna, jag vill inte ens tänka på hur få de är för då får jag bara panik men jag kanske vänjer mig. Imorn ska jag sova hos mor min dessutom, nog för att det är fett värt i sig men det är ändå en stor omställning att under 3 månaders tid kunnat hänga 24/7 och nu plötsligt... ja ni förstår. Inte tänka så var det.

Natti!

Här kommer lite bilder....

2011-08-29 21:47:02 Allmänt Kommentarer (0)
...som ni inte har sett ännu som bott på min iphone sedan en tid tillbaka.

1. När jag följde med mamma och Jann till Åkes Hov och promenerade i en väldigt underlig skog och fnissade åt Bettys sovställning i bilen.


2. När min älskis (våga vägra ordet "älskling") jobbat och kan sova till två på eftermiddagen om han tillåts.


3. När jag och far skulle på kräftis och far i sista minuten langade klädångesten och ställde sig och bytte kläder bara sådär på min parkering utanför huset, kan vi vara släkt kanske?


4. Tjänsten jag utnyttjat mest på telefonen i sommar eftersom att jag inte tycker att de e värt att ha ett busskort när man inte åker jättemassa - SMSbiljett... DYRT


5. När vi fyllde 16 månader <3

6. SUSHI FRÅN GULA VILLAN I MITT HJÄRTA<33333333

7. När jag fikade med Carrolicious och Yvonne och Yvonnes karl på Tratten.


8. När jag lekte med Mirjam sista gången innan hon flyttade till sin folkhögskola och vi rökte i fönstret.


8. När vi blev medbjudna på bio av Thomas papi och Thomas papi's fru och jag fick syn på reg-skylten... jag är så omogen


9. När jag fick tokryck och städade ur blåa rummet på en eftermiddag och gjorde det beboligt.


10. Hejhej.


11. När Jas fyllde 21 och jag samma dag av en slump fick in i en andrahandsaffär och fann denna jättelilla pryl och blev lite svag i benen av vetskapen att vi befinner oss i 2 olika länder, fortfarande...


12. När jag tvingade Natta att klippa av mig håret lite för att det var (är) så stört slitet.


13. Också sist men absolut inte minst i Fredags När vi blev medbjudna på Koreans restaurang av Thomas papi och Thomas papis dam och en av Augusti's finaste kvällar var. Jag som är så klen att jag langar gråten för minsta lilla fina ord. Tack <3


Kringelfestivalen och lycklig olycklighet.

2011-08-27 20:39:31 Allmänt Kommentarer (0)
HEPPHEPPHEPPHEPP HEPÅRE!

Idag har det varit Lördag hela dagen (nähä...?) och min första tanke när jag slog upp ögonen var "Är det Söndag idag?! Börjar jag skolan imorn?!" så var det ju dessvärre inte. Då blev jag fett morrig och stängde jag ögonen igen och öppnade dom inte förän klockan var närmare tolv. Det här med att ställa om dygnet har ju inte gått bra kan jag säga, men men det blir till att lära den hårda vägen helt enkelt nu i veckan som kommer. Bröl för det. Skulle gärna föredra att vara kvällstrött och morgonpigg men riktigt så funkar ju inte jag. Tidiga mornar är inte min grej, hur gärna jag än vill det.

Idag har jag brutal bloggtorka men tänker ge de ett försök iallafall.


Jag har iallafall spenderat dagen med min pappa och hans flock i staden jag lever i. Det var den årliga Kringelfestivalen och då både pappsen och pappsens dam Annika (som förövrigt är en bra dam) har döttrar på 10 år så fick det bli ett besök där. "Dom små" tyckte nog att det var rätt festligt medan jag gick omkring och led mer eller mindre hela tiden. Jag klarar verkligen inte av den här staden och alla äckliga människor den kryllar av. Idag var det extremt mycket sånt folk ute. Sedan att vädret plötsligt fått för sig att slå om, det är en annan femma. Mys med sommarvärme, vi svenskar bör vara tacksamma åt all värme vi får, mindre mys att det är helt omöjligt att bilda sig en uppfattning om vad vi har för klimat egentligen. Jaja.
Efter några varv på marknadsgatorna, brutala korvar för flocken och ett stycke glasspaus och karusellåkning begav jag mig tillbaka till hemmet och slocknade på sängen en timme. Efter en stund kom även Thomas och deltog i det hela. Jag älskar samsovning mitt på dagen.

Ikväll planerar jag att ta med mig min Nathalie och Tedh och möta upp Linnéa och hennes man, som av en ytterst olycklig anledning är i staden över helgen men likväl så är jag lika lycklig som olyckligheten är olycklig att dom faktiskt är här iallafall, på samma stad som jag redan hängt i idag och dricka en öl eller två. I nuläget känns det inte så lockande men peppen kanske infinner sig så småning om.

Knasflocken <3



Det här med att vara långsint.

2011-08-26 16:35:52 Allmänt Kommentarer (0)
~Här har du en del av min sanning~

Jag har aldrig förstått mig på det riktigt. Konsten att vara långsint. Att i veckor, månader ja kanske till och med ÅR gå runt och vara arg/ledsen/besviken över något som hände en gång i tiden men som i nuläget egentligen är helt orelevant, men ändå envisas med att klamra fast hela sitt jag vid det som hände DÅ. Jag vet inte om det handlar om stolhet eller om det faktiskt är en äkthet i det hela men jag vet att det är en konst att helhjärtat klara av att klamra sig fast i det förgånga så till den grad att man nästan går sönder en andra gång.

Och jag önskar ibland att jag var mer kapabel till det hela, för det är inte bara en positiv sak, att jag inte klarar av att leva i långsintheten. För tänk alla människor som ärrat en inpå märgen, som man i det ögonblicket det händer svär att hata resten av livet för att man inte på några vilkor kan förstå deras rätt att ta sig in sådär, deras rätt att ta sönder sådär i förhållade till deras position i förhållande till sina världar.
Tänk på dom.
Dom som verkligen aldrig i hela livet förtjänat att bli ihågkomna i tanken ens men på något mystiskt vis tycks nästla sig tillbaka igen, kanske inte till den position de hade innan men iallafall tillbaka in.
Dom som får återkomma gång på gång på gång trots skadan de orsakat och trots all energi som de fått oss att spilla. Tänk på dom Madeleine. Fast nej jag kan inte tänka så och det är där min obekvämhet i att inte kunna vara långsint kommer in i bilden igen.

För att plötsligt sluta vara hatisk och morrig med största sannolikhet ger intryck om att man ska ha gått vidare och förlåtit vad som har skett och släppt allt vad man stod för och tar tillbaka allt man tycket och tänkt. "ger intryck av" jaINTE "är ett faktum". Men hur ska en person kunna förstå att det fortfarande inte är okej om man inte fortsätter sin väg på krigsstigen? Det sker oftast inte. Därför tycker jag inte att det enbart är en positiv egenskap att inte kunna känna långsinthet, för att man tillslut inte tas seriöst.

Mitt exempel på det;
Att ha en bästa killkompis som man gör allt för i mångt och mycket och som man trots felklappande hjärta behåller i sitt liv och lovar att inte släppa (och gör det inte heller) oavsett vad som händer. Som man alltid räknar med, sympatiserar med, hjälper och stöttar, finns för 24/7 och som man värnar om så mycket att det slutligen går ut över ens riktiga förhållande, men man slutar inte för det. Som plötsligt förvänds och blir elak när denna någon hittar en kärlek och i ett naffs så har denna någon glömt ens värde och allt som cirkulerar i denna någons hjärnkontor är spydighetet och orättvisor och denna någon gör en så pass illa att man kokar inombords och gråter okontrollerat men förstår inte ändå. Och sedan går man omkring i natten och svär just på sånt här som jag nämnt ovan - att aldrig sluta hatas men tro det eller ej, nu 3 månader i efterhand så har det avatagit. Fast att jag fortfarande tycker att du förtjänar ett öde värre än värst så kan jag inte fortsätta vara dödsförbannad och det är där skon klämmer.

För att plötsligt lägga ned garden betyder i mångas ögon indirekt att allt är preskiberat och glömt. Men så är det inte. Inte på långa vägar.

((Men ett mynt har ju också tvåsidor. Och här nedan beskrev jag den andra sidan av det hela - en ordentlig långsinthet, men efter ett ytterst oväntad telefonsamtal i morse så känner jag inte kan eller behöver skriva ut det. För det känns som att jag kan andas i den situationen för första gången på två år och det är helt obeskrivligt.))

Och det var mina ord om långsinhet.

City Gross!

2011-08-26 01:48:56 Allmänt Kommentarer (1)
Hallå i natten. Nu är klockan alldeles för mycket igen men på natten går den ju som bekant mycket snabbare också.

Idag storhandlade jag som sagt med min mor. Eller kanske mer korrekt så storhandlade hon med mig. I TVÅ timmar så rände vi runt som två stafettlöpare (nåja..) inne på City Gross och handlade allt som stod i min nya GI-bok. Och nu är det väl ni som skakar på huvudet och tänker "men ge upp nångång då" eftersom att jag försökt angripa min kropp på ett antal sätt hittils men NU är NU och det är vad som räknas. Jag har storslagna planer.

Det hela var väldigt tidskrävande iallafall men nu har jag NÄSTAN allt inför vad som komma skall nästa vecka, endast ett fåtal varor saknas men dom ska jag ta reda på senare idag. Det blev 8 fulla kassar och jag trodde att vi skulle ruineras (nej det var defenitivt inte mor min som payade, det var jag - såklart) men eftersom att City Gross är City Gross så gick det hela bara på en tusenlapp och några hudralappar och jag är fett nöjd. Känner dessvärre oro för framtida veckoshoppingar av olika anledningar men det tar vi då.

Det här var allt jag investerade:



Här är iallafall en liten del av det jag investerade i idag(som jag HATAR iphonekameran ibland) och min kryddhylla;



Det blir ju bara finare och finare här nu alltså ^^ tänka att några kryddburkar och två krukor koriander och basilika kan bidra med så mycket....

För övrigt så glömde jag mina två astmainhalatorer och mina allergipiller (och resten av min necessär) hos mor min och det känns just nu kan jag meddela, också därför jag sitter uppe - för att det är småläskigt att sova med lungor som piper...

Och såhär ser min iphone ut för tillfället;

"I loved you first". Så sant som det är sagt.

Jaja. Godnatt mina kära!

En massa kläder som söker nya hem!!!

2011-08-25 23:40:18 Allmänt Kommentarer (0)
Här kommer de plaggen som inte blivit tingade ännu. Om det mot alla odds skulle finnas okända läsare på den här bloggen som ser ett plagg de vill ha och inte bor här i krokarna så kan jag naturligtvis skicka dem via post. Inte för att jag tror det men iallafall:



Två identiska korta svarta jeanskjolar i stretsch som jag mer eller mindre levde i mellan 16-19års ålder.
Storlek 40.
Köpare bestämmer priset.


Spettsbeklädd vit tubtopp.
Storlek 40.
Köparen bestämmer priset.


Leopardmönstrad vintageskjorta.
Storlek 38-40.
Köparen bestämmer priset.


Lila kort tygkjol.
Storlek 40.
Köparen bestämmer priset.


Min älskade ljusgråa bohemklänning i grovt tyg som jag bodde i hela höstterminen i ettan på gymnasiet.
Storlek 36.
Köparen bestämmer priset.


Svartgråa jeansleggins-inspirerade byxor.
Storlek M.
Köparen bestämmer priset.


Mitt 14årslinne i halterneckmodell som kostade MULTUM och i princip aldrig blivit användt.
Storlek 38-40.
Köparen bestämmer priset.


Min svarta korta tubklänning som bara blivit använd 3 gånger.
Storlek 40.
Köparen bestämmer priset.


3 radigt nitskärp.
Storlek M-L.
Köparen bestämmer priset.


Litelite utsvängda GUL&BLÅ-jeans.
Storlek 31-34.
Köparen bestämmer priset. (999:- i ursprungspris)


Stuprörsjeans från Vila, defenitivt inte lika opropertionella som de ser ut.
Storlek 30-34.
Köparen bestämmer priset.


Stuprörsjeans köpta i USA och knappt använda, defenitivt inte lika opropertionella som de ser ut.
Storlek 30-34.
Köparen bestämmer priset.

Igår och idag.

2011-08-25 16:14:28 Allmänt Kommentarer (1)
Jag är hos min mamma. Och har varit det sedan igårkväll. Onsdagar och Torsdagar har blivit lite av våra lekdagar. Dagarna jag packar min väska och beger mig mot Mosshagestigen och spenderar all min vakna tid med min mor.
Tja, min icke-vakna tid också för den delen, men det brukar alltid gå fruktansvärt dåligt på just den fronten tyvärr, eftersom att min mor som sagt låter som en överviktig överförfriskad lastbilschauför när hon sover - HÖGT med andra ord. Fascinerande och irriterande inte minst, hur den lilla människan (hon är MYCKET mindre än jag, min mor) får till sånna öronbedövande bröl och snarkningar när hon sover. Jag har flera gånger övervägt att stoppa upp något i hennes näsa för att få stopp på elländet men god som jag är så skulle jag aldrig fullfölja de planerna.

Gårdagen innan jag gav mig av hit spenderades i min soffa som vanligt, med min dator som vanligt, himla slappt som vanligt. Men jag låter det vara så nu precis innan jag ska till att börja skolan igen (jag har absolut INTE tillbringat hela min sommar så!!) för snart kommer jag följa flera strikta scheman och sådan där egentid och slapptid kommer vara högt eftertraktat och svåråtkomligt, så man får passa på helt enkelt.
Det jag gjorde på datorn igår var att välja ut 5 fotografier på mig själv alla tagna vid samma tidpunkt fast med ett års mellanrum - dvs September 2006, September 2007, September 2008 osv, till mina framtida målarplaner, redigera diverse bilder på datorn (tar dom aldrig slut?!?) och utöver det så passade jag även på att fotografera alla mina kläder jag rensade ut efter Tisdagens röj och lägga upp dem på facebook. Det är alltså sammanlagt 18 plagg jag har rensat ut varutav majoriteten av dem är i ytterst fint skick och knappt använda alls. Planen från början var att lägga upp dem här, på facebook och på tradera, till försäljning. Men efter 1 timme på facebook så var flera plagg redan tingade och nu kvarstår en rätt krass samling kläder så någon bloppis eller nåt traderande blir det inte tal om, då de kläder som består är för få för att lägga ned annonspengar på, men här ska dom nog få plats iallafall. Ett senare projekt.

Kvällen igår hos mor var en fin kväll, som vanligt. Åh vad jag älskar min lilla mamma<3
Mammas Jann och Lena kom på besök och jag passade på att dra med mig Natta som har blivit lite av mitt släptåg sista tiden = bra. Det blev en salig blanding föda och sedan fika och massa prat såklart.
Idag vaknade jag alldeles för sent för mitt eget bästa, med tanke på att jag försöker med det stööööört jobbiga projektet att ställa tillbaka dygnet. Jag kommer ju vara en zoombie lagom till skolstarten... Snart ska vi åka och hämta en fåtölj lilla mor beställt och sedan storhandla på mitt älskade City Gross, får passa på när det finns en bil tillgänglig *överexalterande information*.

En annan sak som inträffade igår var att jag fick följande brev i min brevlåda:


Och innehöll detta:


Samt ett papper på beviljat studielån för min tid på Konstskolan! Lyckan och lättnaden är brutal :D Jag har blivit godkänd av CSN och nu finns det inget som kan kugga mitt hjul, såvida inget ytterst märkligt inträffar och det gör det inte! Och nu är det bara 4 dagar kvar och det är ingenting!!!



Om att få en 1/4 av en garderob i huvudet.

2011-08-24 00:51:50 Allmänt Kommentarer (2)
NEMEN DET VAR SOM KATTEN! Att det har varit 20 olika människor här inne.
Fråga ett; vilka är ni egentligen? Jag har ju mina små aningar såklart men säker kan man aldrig vara.
Fråga två; varför kommenterar ni aldrig? Så tråkigt skriver jag väl ändå inte?

Denna dagen - ett liv, som Farbror Melker i Vi på Saltkråkan uttrykte sig. Dagen idag började som en tämligen händelselös dag, jag mådde lite sådär vid uppvaknandet och Thomasen skulle iväg och jobba vid fyra och till råga på allt så pågår projekt vända-tillbaka-dygnet och det är INTE enkelt ska jag säga er.
Efter en ytterst märklig frukostkomb (jag är så äcklig ibland) så blev det horisontellt läge i soffan för att komma tillbaka till jorden lite och sedan så skulle Thomasen iväg. Lagom till att jag fick leka räddningspatrull, IGEN. Att somliga aldrig lär sig. Att somliga inte bara kan beté sig?!? Agressionerna var ett faktum.

Hade från början bestämt date med Johannie men det blev ju inget av pga. mitt tillstånd. Istället tänkte jag att jag i godan ro skulle måla 5 bilder och ta itu med tvättberget som huserat i våran hall sista två dagarna (tvättad tvätt) och jovisst gjore jag det, tog i tu med tvättberget alltså, bara det att mitt i sorterandet och vikandet så kom jag på en briljanta idén att kanske rensa ut alla kläder jag inte använder längre och sådär.
Det hela resulterade i att jag inledde ett äventyr (som skulle ta mig 3 timmar) som gick ut på att först rensade ut alla kläder, och skoja inte att det vart säkert 10 kilo kläder som jag inte använder, sedan möblerade om i alla lådorna och slutligen flyttade om alla galgplagg i garderoben och sist lät jag alla mina skor (faktiskt inte så många) och väskor flytta från blåarummet till sovrummet och det blev heeeeeelt awsome. Bildbevis på garderoberna;



Lyckades förresten med att få en av luckorna att falla ned i huvudet på mig när jag monterade loss dörrarna och det gjorde så stört ont kan jag meddela. Så ont att jag behövde skrika ashögt så att Thomasen kom rusandes och så att jag numera har 3 bulor. De föll ju ändå en bit och jag hade inget att ta emot dem med. Morr.

För övrigt så har jag på senare tid kommit på mej själv med att omedvetet boa in mig mer och mer i den här lägenheten. I sommar har jag målat om hela badrummet, städat upp hela blåarummet, sattit upp diverse väggprydnader på väggarna och nu detta. Väldigt märkligt måste jag säga, då det också är nu som jag är som mest aktiv vad det gäller lägenhetsletandet och mest troligen borde agera helt motsatt? Eller vad vet jag. Det jag vet är att det här är en väldigt fin lägenhet iallafall och det enda jag inte trivs med är läget. Södertälje. Jag hatar Södertälje, har jag sagt det?

Nu är klockan sent och jag svamlar mest så nu är det dags för sängen, men innan dess måste jag visa tavlan jag berättade om tidigare som jag ropade in på auktionen i Hoting tidigare i sommar:


Godnatt!

Vampyren fyller 21!

2011-08-22 00:27:37 Allmänt Kommentarer (0)

Grattis min Hjärtsyster och tvillingsjäl. Jag älskar dej alltid <3


Fåglar, pingviner och dammråttor!

2011-08-22 00:07:00 Allmänt Kommentarer (0)
Kan inte bara sluta på något. Jag menar spontanbloggningen först och främst, men sedan också Mars-experimentet om någon kommer ihåg det. Men en sak i taget. Nu ska jag låta er veta vad jag har pysslat med sista 48 timmarna.

Igår Lördag kände jag mig lite bättre i min förkyldning som jag först trodde skulle blomma ut till nåt långt och jobbigt och väntade mig att bli sängliggandes iallafall 2 dygn, men ICKE! Tack för det lite. Men samtidigt så hade det vart bra att klara av några baciller innan skolstarten så de inte attackerar mitt i terminen. Nåväl.
Kände mig iallafall bättre och kapabel att vistas utanför hemmets väggar så jag och min man blev medbjudna till mannens farföräldrar i Gustavsberg på liten kräftskiva.

Klockan tre packade vi in oss i Thomas pappas lilla volvo (lilla för att jag hade en rätt rejäl crush på den förra JÄTTESTORA chevrolet:en som man behövde hoppa ut ifrån för att den var så hög.. eller så var det jag som gjorde en grej av det) med fadern och Isse (faderns fru) i framsätet och valpen, som numera drar samma nacksize som Thomas, i baksätet och började vår färd. Jag kan säga som så att jag tycker att det var väldigt fint att träffa dem igen. Det händer FÖR sällan och jag som har ett särskilt stort behov för familje-umgänge men stundtals drabbas av en brutal blyghet har aldrig modet att föreslå en date uppskattar sådana här tillfällen extra mycket.

Hos farmodern hade jag varit en gång tidigare och hon och farfadern var lika hjärtliga som tidigare. Kräftor intogs men för min egen del blev det sill och potatis då jag är en krångelkrov som varken tål skaldjur eller äter kött. Finner det ytterst jobbigt då andra besväras av det hela då jag själv är ytterst flexibel med födan och INTE tar illa upp av att någon glömmer bort det hela. Det är mina val (tja inte allergierna kanske) och det är JAG som ska anpassa mig - inte ni. Efter maten började hon visa sina senaste bilder som hon hade målat och snart hade jag hasplat ut mig att om hon av en händelse skulle ha några bilder föreställandes fåglar som bara ligger och samlar damm som hon inte vill ha kvar så fanns vi och våra väggar till hands. Följden av det blev 6 jättefina akvarell fåglar. Helt rörd. Tack mest i världen Kristina Österlund!






Efter farmor-och-farfar-besöket så fick vi förfrågan att följa med Thomas flock på bio och så fick det bli. En snabbsväng i Sibble, som jag saknar så himla mycket ibland, och sedan packade vi in oss i samma lilla volvo igen i släptåg av Isse, plastbrodern, plastsystern och plastbroderns flickvän och pappan såklart och styrde mot Heron City och "Mr Popper's Penguins". Kändes himla familjärt, som det ska vara, och jag är på god väg att börja räkna dem som min familj. Jag som har så svårt för att erkänna mig tillhöra någon eller några. Men fint är vad det är och jag skulle gärna hänga mer med alla så min FALSKA tunghäfta gav sig av för gott. Jag hatar den med hela mitt hjärta, för den är inte jag någonstans...





Efter bion fick vi skjuts hem och idag har vi sovit aslänge och sedan inledde jag en hyperstädning, meaning städa fort-som-katten-för att få det gjort. Jag tog på mig uppdraget att städa upp hela vårt blåa rum som sedan inflyttningen bara fungerat lite som ett förråd eftersom att vi inte har den blekaste om vad vi ska göra av det. Såhär blev iallafall resultatet efter 2 timmars städning på egen hand:



Kvällen har vi spenderat med vår tvättstuga och morgondagen ser ut att bli lekdag med olika vänner på skiljda håll!


Hur var DIN helg?

Jag önskar att du utsätt för all jordens smärta både psykiskt och fysiskt, din ondsinta JÄVUL!

2011-08-21 18:47:57 Allmänt Kommentarer (1)
Jag tittar på "Utoya, en liten ö i världe" och gråter. En hittils okänd gråt som jag misstänker kan komma att återvända vid riktigt obeskrivrigt obefogade olyckor och orättvisor. Jag blir så himla rörd av detta. Jag kan inte ens komma ihåg fragment från en annan gång jag kan ha påverkats såhär av en offenlig sammandrabbning och då ska man ha i åtake att jag aldrig besuttit makten att kontrollera mina egna känslor.
Det gör så himla ont i mig och jag var och är inte ens i närheten av det hela och kommer förhoppningsvis aldrig bli det heller. Men för att förstå det bättre besöker jag manifestationer och minnesstunder, tänder ljus och ber.
Folk i min närhet har ryckt på axlarna och beklagat det hela i ett ögonblick för att sedan fortsätta konversationen om något helt annat. Jag klandrar er absolut INTE men måste fråga mig gång på gång kan ni vara så till synes opåverkade av det hela? Och just det scenariot att vara fast på en ö är nog det som fått mig att reagera mest. Att inte ha någon som helst möjlighet till flykt. Att verkligen gå en säker död till mötes såvida man inte överväger att kasta sig ut i det svarta okända, som också kan komma innebära samma öde, vilken jävla situation. svart möter svart. Vilken jävla jättepanik.

Imorn är det på datumet 1 månad sedan det skedde. Vilket innebär att idag för en månad sedan fanns dom som försvann fortfarande kvar. Bara den tanken får ju en annan att skälva inombords. Och nu i dagarna erbjuds de drabbades familjer och närhet att återvända till platsen där det skedde, vilket också är helt otroligt. Jag är för den idén (i början ville även jag fara dit för att förstå) men det måste vara en sådan absurd upplevelse att som mamma eller pappa eller syster eller bror eller mormor eller morfar eller farmor eller farfar eller moster eller morbror eller faste eller farbror, besöka platsen där deras älskade ungdom försvann helt harmlöst för 30 dagar sedan. Att ströva omrking på platsen där 77 liv togs på bara 72 minuter. Det är nästan 1 liv i minuten.

I natt hade jag en dröm att jag, Malin och Jas var på just en sådan där resa tillbaka till ön. Drömde att vi följdes i en stor skara och besökte plats efter plats där avrättningarna hade skett. Drömde att vi öppnade dörr efter dörr i huvdbyggnaden för att mötas av de hemskaste synerna. Drömde att vi grät och tröstade gråtande. Drömde om hur vi tog vägen ned mot bergslutingen på andra sidan ön och hur Jas plötsligt tappar hela sej själv och blir iväg dragen av något som finns men inte syns. Vaknade i panik.

Och det är kanske därför det känns så tydligt idag, kanske därför jag en månad senare måste spekulera öppet i det här. Men oavsett dag eller handling så är en sak säker:


Jag önskar att du utsätt för all jordens smärta både psykiskt och fysiskt, ditt offer till människa Anders Behring Breivik, din ondsinta JÄVUL!


NU

2011-08-19 19:57:55 Allmänt Kommentarer (0)
har jag lagt upp en annons på blocket om vår lägenhet som lyder såhär;

Hej!
Vi har en 3:a på 76kvm 5 minuter från både Södertälje och Östertälje station som vi önskar få byta mot en 2:a eller 3:a i Rönninge, Salem eller Tumba. Det är ett förstahandskontrakt i ett låghus på första våningen (2m ovanför mark) med nära till natur, skola, stadskärna, snabbköp och bussförbindelse 20m utanför huset.
Källarförråd och tvättstuga. Om du känner någon som är intresserad eller är intresserad själv så maila mig;

lagehetsbyte@live.se










F som i förkylning.

2011-08-19 16:24:36 Allmänt Kommentarer (0)
Började mina 3 timmar av detta dygn med att ha nys och snor-maraton med mig själv. Som de flesta i min omgivning vet så är jag jävulusiskt allergisk mot en biljard ting bla. damm. Men för en gångsskull så var det inte alls våra inneboender under sängen som jag hade att klandra för detta. Min kropp höll på att utlösa en influensalik sjuka och vill inte på några vilkor låta sig hindras med nässpray och allergitabeltter, såklart, eftersom att det inte var allergi. Nåja. Det var de 3 första timmarna. De följande 10 blev mindre dramatiska så att säga.

Jag har sedan en tid tillbaka haft aningen svårt att somna på nätterna och vad det beror på går att diskuteras men jag skulle nog säga som så att det är min framtida skolgång som håller mig vaken, för att jag längtar så stört mycket. Men i natt så lyckades jag iallafall somna på mindre än 1 timme och det är rekord för den här veckan.
Igår exempelvis, när jag sov hos min kära mor så tilläts John Blund först klockan halv fyra på morgonen och skrämdes ständigt iväg av diverse hundar med magproblem, snarkande mödrar (shit asså.. min mamma låter som en överviktig lastbilschaufför som druckit aningen för många pilsner innan sängåendet, när hon sover... hoppas det INTE är genetiskt) och en mängd andra störningsmoment...  men i natt somnade jag alltså snabbt och sov relativt ostört hela natten!

Så idag när posten trillade ned på vårt hallgolv runt tolv så var det jag som sprätte upp snabbt som sjutton. Jag har fått en grej på senare tiden att jag tycker att posten är himla spännande. Dels så är det kul att spionera på brevinkastet när brevbäraren kommer för han/hon trycker verkligen in hela handen när han/hon ska leverera posten. Dels så väntar jag flera viktiga brev. Dels så finner jag det ytterst harmoniskt att sortera upp all post. Och dels så tar jag igen all post som jag aldrig fick när jag var yngre.

Idag kom iallafall min efterlängtade skatteåterbäring som jag väntat på i 3 veckor. Och summan var helt OK. Så trots diverse hals ont och förhöjd kroppstemperatur blev dagens äventyr att gå ned på "stan" dvs Södertälje och hämta ut den (jag som ständigt glömmer att ange kontonummer tillhör den skara människor som får skatten sist av alla) samt köpa hårinpackning (mina stackars toppar lider verkligen, om de är nån med frisörskills som vill ta sig ann mitt barr så kan ni ju skriva en rad) och mat inför helgen. Och så fick det bli. Innan dess hann jag fixa en sk. Kassabok för att jag ska kunna hålla koll på höstens inkomster och utgifter då det kan vara soft att ha nåra kronor över när vi åker till London i November. Skulle även ordnat ett sparkonto på banken idag, som förresten var smockfull, men det glömde jag såklart. Sedan åkte vi bussen hem och nyss betalade jag anmälningsavgiften till skolan och fylldes genaste av ännu ett lyckorus trots att det handlar om tusentals kronor som dras från mitt kort haha. Det lär ju vara första och sista gången som jag känner inre tillfredställelse av att betala en utgift.

För närvarande så sysselsättet sig Thomas med att springa omkring som en annan glaning i huset med hårda hälar mot golvet och utbrista mindre fina ord då hans kära TIBIA inte är samarbetsvilligt öht. Jag fnissar ondsint tillbaka och ska snart ta mig ann The Sims 3 som jag fått för mig ska vara JÄTTEkul igen, men som i själva verket mest gör mig irriterad... Eh


Och det är ungefär allt som skett idag. Hon som aldrig kan fatta sig kort? SVAR JA!

Svåra saker.

2011-08-19 16:07:52 Allmänt Kommentarer (0)
Åååå hej!

Ja alltså. Idag tänkte jag 1, ta upp något som jag har svårt med och 2, göra det svåra. Så alltså;

1, Något jag har svårt med.
Att blogga utan syfte. Att skriva lite vad som helst helt utan mål och mening. Att bara blogga för bloggandets skull.
Det hela måste klinga fruktansvärt pretto i mångas öron men jag tycker det är så himla jobbigt att bara "Hej bloggen idag har jag.. det var.. imorn ska jag.. jag tycker att.. hejdå". Hela mitt jag hamnar i ett psykiskt krampartad tillstånd och en släng av jag-tänker-vägra-sjukan sätter i. Förr om åren gick det hur lätt som helst och jag ska ju erkänna att jag läser sånna bloggar dagligen, om en lite motvilligt (såvida det inte handlar om mina vänners bloggar för där får det gärna stå vad som helst bara ni ger mig ett livtecken), men JAG har ytterst svårt för det.
För att; jag skriver för att utvecklas ytterligare, inte minst i mitt skrivande. Jag skriver för att jag har en otrolig berättarlust och vill förmedla mina historier till resten av världen. Jag skriver för att hålla er som jag inte träffar uppdaterade om mitt liv. Också skriver jag för att jag riskerar att implodera om jag inte skriver. Därför skriver jag och därför har jag så svårt att spontanskriva.

2, Göra det svåra.

Men så är det ju också som så att jag under mina senaste år börjat utmana mig själv dagligen att göra sånt som jag normaltsätt aldrig i livet skulle göra oavsett om jag blev mutad en kvarts miljon, sovmorgon resten av livet eller en egen vit schäfer. Det handlar för det mesta inte om räddlsa utan snarare principer. Och att överträffa sig själv. Och mitt nästa steg i den här processen är helt enkelt att bli bättre på att spontanblogga. Jag tror knappast det kommer ske varje dag men någon gång i sänder kommer inte göra mer skada än nytta. Så.. vänta er ett inlägg eller två i den snaraste framtiden.


Antagningbevis.

2011-08-17 13:44:36 Allmänt Kommentarer (1)
Jag har något att berätta. Något stort som får mig att flyga lite. Nämligen att jag ska börja skolan om 12 dagar.
Konstskolan i Stockholm. Det kom sig nämligen att jag i Lördags var inne på en blogg som vanligt när jag fick syn på en annons där det stod "Framtidens kreatör - sök nu". Klickade mig in på sidan och förstod snabbt vad det hela handlade om - en grundläggande förberedande konstnärlig heltidsutbildning mitt i Stockholm på 1 år som behandlar ämnena teckning, måleri, färglära, skulptur, design och kommunikation, foto, konsthistoria, samtida konst och design, konstnärlig gestaltning, illustration, digitalt skapande, betong och många fler ämnen.

Jag tänkte att det var en alldeles för stor summa pengar som skulle betalas och att jag inte skulle ha en chans bland alla sökande men efter att ha konverserat med Thomas ett ögonblick så var vi överens om att jag visst skulle söka.
Det kallas studiebidrag, stuidelån och merkostnadslån och är en förutsättning för att komma vidare (rektorn på skolan sa att majoriteten av Konstskolans sökande kommer in på Konstfack efter avslutad utbildning hos dem). Så jag skickade in en ansökan och en hemsk motivering varför jag ville gå där och i Månags, 2 dagar efter bara, så hade jag fått ett mail där det stod följande:



Och nu kan jag inte göra annat än att le. Jag är övertygad om att det här är absolut rätt för mig just nu. Jag har fortarande mina präst-planer i hjärtat men dom passar inte in just nu i det här skedet i mitt liv, kanske senare, kanske inte alls, det får vi se då, det huvudsakliga nu är detta. Att jag börjar skolan snart igen och under 10 månader kommer ägna min tid, energi och fokus åt något som jag älskar och brinner för. Åh. Jag är så nöjd.

Sommarsummering. DEL 2

2011-08-16 23:03:14 Allmänt Kommentarer (2)
Här kommer del två på min sommarsummering, för att det skulle bli ett så ruskigt långt inlägg om jag tog allt i ett!



Den 14:e Juli packade jag mig lila stora resväska och for till farmor i Norr. Där väntade far, farbrorn, farföräldrarna och systerystern, precis som när man var liten. Bilderna som togs där uppe är ett hundratal dvs alldeles för många för att visas här allihopa, därför har jag valt ut ett par stycken bara.

Första kvällen - grillning på altanen. PÅ altanen. Pappas påfund. Det Rovianska släktet alltså... Skåda den underbara bakgrunden förresten.


I Åsele på g till den årliga marknaden. Jag leker arg strutstant eller nåt.


Hittade de minsta foppatofflorna jag någonsin skådat. Storlek 18!!! Vill.ha.bebis.nu.


Blev fullständigt grundlurad av pappa som sa att jag skulle älga fram till Norrlanslegenden Vilt-Hasse och be att få ta ett kort. Sagt och gjort. Bara det att legenden i fråga blir så exalterad över det hela att han först börjar poetryslam:a högt och fort om hur magisk marknaden var och sedan drar ut HELA sin vagn med en stor klaviatur mitt i marknadsgången och brölar vidare och tutar i alla tutor och för ett himla liv och där står jag som ett fån med min kamera... eh... skämsis som Johannie hade uttryckt det. Men tack Vilt-Hasse, du är ju trots allt legend!


Min första auktion på säkert 10 år. STÖRT kul. Har numera modet att ropa in saker själv och det gör ju sitt till. Sedan att pappsen finner det hela väldigt jobbigt och skräckinjagande och helst skulle vilja göra sig osynlig när jag och farfar kommer igång - det är en annan femma. Ropade förresten in en väldigt fin tavla till mig som numera bor på vår byrå i sovrummet, bildbevis kan komma.


Tillfredställde bad-abstinensen i Avaträsksjön som blivit ASäcklig tyvärr =/ men syster var glad.


Hittade farmors fina fågelbad och måste nog säga att den här bilden nominerar sig till sommarens finaste.


Besökte en sjö och kastade kastspö med Magnus, min farbror, väldigt kul bortsett från att jag kastade bort 3 drag....


Gick loss på alla secon hand butiker jag kunde hitta för det är faktiskt så som jag alltid har hävdat att utbudet där uppe är så stört mycket bättre eftersom att det inte är lika utplockat som i Stockholm. Värt. Köpte mej ett par asfula jeans som jag tillverkade ännu ett par shorts av. Dom vänstra i bilden är de nya och de till höger är de gamla.


Besökte en matplats uppe på ett väldigt högt berg vars personal bestod av EN enda man och serverade pulvermos.. speciellt men gemytligt att ha hela flocken samlad.


Sedan hade en fin norrlandsvecka gått och jag och systeryster tog tåget hem och jag var lite alvisk!
Sedan



När vi åkte hem så var det den 21 Juli. Dagen före det fruktansvärda som hände i Norge. Jag vill skriva så mycket om det för det är en av de händelsera utanför mitt liv som har berört mig mest trots att jag absolut inte har någon koppling till det hela men jag har verkligen inga ord till övers. Det hela är så ofattbart och när det precis hade hänt så lusläste jag varenda tidning jag fick tag på och gick in i något slags vakum och behövde prata om det med alla jag träffade för att kunna förstå. Men jag kan fortfarande inte förstå. Jag kan inte på några vilkor föreställa mig skräcken och paniken och det känns ännu mer overkligt när jag tänker på vad jag gjorde precis när det skedde - badade med min syster på Oaxen och tävlade i vem som vågade hoppa från hopptornet. 

Men ni har hela min sympati och hela mitt hjärta, ni som behöver det.





Åt världens godaste tacos med Thomas typ. Förstår inte hur en så simpel maträtt kan vara så god och hur mycket smaken varierar beroende på ordningen av fyllningen.. eh.. ah...


+

Hängde på Oaxen ovanligt mycket - 3 gånger på 2 veckor! Och vad som pågår på mitt ben är myggbett, inte loppor.. har nämligen reagerat otroligt på myggor i år.


+

Var ute och firade Malin N's födelsedag på klubben Sommar och det var väldigt kul och med mig i natten hade jag förutom Nathalie och Mirjam även en liten engångskamera vars bilder kan komma att dyka upp här vid ett senare tillfälle, om jag får lov att låna Nattas skanner ;)


+

Drog ut och dansade på samma klubb som jag nämnt här ovan fast den här gången var även Tedh, Terés och Terés fina födelsedagsvän med. Vi kom hem klockan halv fem och det var väldigt fint att se att även Tedh kunde släppa loss lite och fann sig utan problem i miljön vi befann oss i. Mina fina vänner <3




+

Min älskade Drake <3


+

Åt en utsökt måltid med Johannie på en uteservering här i Södertälje.


+

Sedan hände nåt hemskt. Pappa ringde och berättade att min dator inte skulle bli helt återställd efter sitt senaste ryck. Den började med att sluta fungera utan laddaren i kopplad 24/7. Sedan började det ryka ur fläkten och slutligen kunde jag knappt använda den alls för att minnet var så litet och överbelastat oavsett hur mycket jag än överförde till externa hårddisken. När pappa ringde och meddelade det fick jag grov panik och langade gråten och dagen efter åkte jag och Jann och införskaffade en ny åt mig. En asus. Ett måste med tanke på kommande höst......
Såhär såg det ut vid uppackande, som var ett ytterst speciellt ögonblick för mig eftersom att jag aldrig tidigare ägt en sprillans sprojlans ny dator.






+

Fick JÄTTEMYCKET mamma-abstinens och var hennes svans i massa dagar. Följde bland annat med ut i en skog i Åkes Hov där Jann även var med och strosade runt en hel dag och lekte i skogen. Fin dag. Fin familj. Och det går ju inte att undvika att nämna att det ibland gör obeskrivligt ont i hjärtat att veta att allt som fanns för ett år sedan inte fanns kvar. Jag saknar att bo i tornet. Bo med mamma. Bo med Jann. Saknar.


+



+

Thomas och jag hade otroligt godissug och planerade in en speciell dag då vi skulle ta oss till filmkedjan och utforska godisutbudet, lite som när man var liten och längtade så efter lördagsgodis. Slutade med att vi köpte 1,3 kg godis och det finns fortfarande kvar.


+

Tappetserade Tumba med Lägenhetsbyteslappar. Vi har alltså en 3:a på 76 kvm som vi önskar byta mot en 2:a eller 3:a i Tumba, hojta vid intresse!


+

Fick personlighetskris och langade sneluggen ett tag, nu är den över och rakluggen är åter på plats.


+

AND THEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN:
Så ska vi åka på vår första utlandsresa tillsammans jag och min Thomas =D London blir det, den 1:a till 6:e November, födelsedagsresa kallas det och vi planerar att i första hand spana på människor och gå på olika äventyr. LÄNGTAR <3



Och det var väl det ungefär =)



FÖRÖVRIGT så tycker jag att ni är rätt dåliga på att kommentera, med undantag för Viveca..

Sommarsummeringen. DEL 1

2011-08-16 13:03:28 Allmänt Kommentarer (0)
Här kommer min sommarsummering. Nog för att sommaren ännu inte är slut men för att kunna fortsätta ostört (och för att ingen använder bilddagboken längre och det inte finns någon vettig bildbank att lagra sina bilder och historier på då facebook som jag sista månaderna försökt haka på är alldeles för ytligt och lättåtkomligt och en sådan plats behövs i mitt liv. Jag är uppriktigt ledsen över att bilddagboken blivit så passé.) så är detta en nödvändighet.

Jag har en grej att jag anser att varje årstid börjar och slutar det första och sista i ett kvartalsföljd, oavsett vad klimatet ute säger. Exempelvis så var det oerhört varmt i slutet av Maj men jag tänker ändå hålla fast vid att det var vår fortfarande, även fast temperaturen var över 25 en dag. Jag vet inte vad det beror på men det är mest troligen en försvarsmekanism mot tiden som jag aldrig slutas förskräckas av. Ett sätt att hålla kvar den. Nåväl. Here it goes.



Den första Juni i år, dagen då sommaren började (told you..) var en onsdag. Jag jobbade samma dag min sista dag av vårterminen på Tumba gymnasium, hade sedan 3 veckor tillbaka tränat enligt den allra intensivaste träningsmetoden jag någonsin prövat på - Beachbody Insanity workout (egendöpt Insanity-60days, som går ut på att man under 60 dagar tränar enligt Carl Daikeler och Jon Congdom's träningschema som till skillnad från de flesta träningsformer fokuserar på maximal intervallträning i 3-4 minuter följt av 30 sekunders vila och sedan 3-4 minuters maximal intervallträning igen, lite bakvänt alltså mot det man är van vid och så SJUKT mycket mer ansträngande.) och var SJUKT pepp på att gå ut och fira Baba Sonic's 10års jubileum som var kvällens plan.

Fina Terés, som räddade min tid på Parkhemskolan, och jag slöt upp i Tumba klockan åtta och klockan nio fann vi oss själva sittandes i en av sofforna på ovannämt ställe, smuttandes på varsin trevlig gratisdrink. Mirjam kom runt elva och däremellan passade jag på att få 3 kvasihjärtattacker av en och samma anledning.

[Det här med att alla människor som finns i cyberrymden faktiskt finns på riktigt också och stryker förbi i dörröppningar som om det inte vore nåt, vilket det i och för sig inte är längre heller, men just då så var tiden inte den samma som nu, eller åtminstonne inte i mig]

Det var otroligt mycket folk och otroligt mycket lycka och spänning och energi och sedan dansade vi, eller dansade, vi intog dansgolvet och eftersom att det som sagt var otroligt mycket folk så sveptes man bara med i musiken och folkmassan och fann sig själv svajjandes, farandes, tryckandes med i rytmen och om man hade velat så skulle man kunnat lyfta fötterna . Sjukt egentligen. Och tänk om det hade börjat brinna eller så. Sedan drog Terés och Tina kom och vi gick på äventyr på Söder och var framme i Tumba igen klockan halv fem på morgonen.. VÄRD kväll!




+

Några dagar senare hjälpte jag Syster Symbios inför en studentmottagning. Vi hade 2 dagar på oss och tanken var att vi skulle hjälpas åt båda dagarna men då Syster Symbios i sista stund fick besked från en skola hon sökt till och måste åka och besöka den. Så det blev som så att vi dag 1 agerade kokerskor och lagade kopiösa mängder med mat och att jag, helt ensammen, dag 2 började i rollen som kokerska (jag har aldrig i hela mitt liv sett så mycket persilja på en och samma gång!!!), fortsatte som servitör och slutade som diskare. Det hela var såklart ganska tröttsamt stundtals men också väldigt roligt och fint. Sedan att studentens moder höll ett tal som fick mig att resa ragg (gåshud) och uppmuntrade till diverse tårdropp som får en att behöva springa in och attackdiska.. det är en annan historia, fint var det iallafall.



Den 9:e Juni fyllde älsade Caroline 20 stora år och annornade födelsedagsmiddag i sin trädgård. Jag och Linnéa som jag har saknat HELA sommaren kom till efterminglet så att säga och förfestandet (hemskt uttryck det där..) och det var väldigt trevligt. Sedan åkte vi buss och det var väl den onyktraste bussfärden jag gjort i sommar men ACK så roligt! Men det är egentligen klart med tanke på att alla Carolines vänner är himla snälla och välkomnande.


+

Sedan började sommarlovet eller sommarjobbet för de flesta, även för min man och jag blev hemskt ledsen ett tag. Under våren hade jag återigen sökt många jobb (herregud, jag tror jag har sökt över 1000 jobb sista 12 månaderna) och även ett par sommarkurser helt utan resultat. I början trivdes jag med tanken att ha 10 veckors ledigt, jag menar - när var sista gången det inträffade på sommaren? Men ganska snart insåg jag att detta skulle komma att bli den ensammaste sommaren på länge. Den första sommaren på 5 år som jag inte jobbar och hur ljuvligt det än kan låta i vissas öron så var det riktigt jobbigt i början. Men när jag har spenderat 3 dagar i soffan tänkandes "fan vad onödigt liv" reste jag mig igen och så kom kreativiteten tillbaka som en tsunami.

Ett av alla projekt jag tog mig an - slakten av de annars så heliga terapeutenbyxorna!
Mycket nöjd tjej, dessa har jag bott i sedan jag slaktade dom.




+

Firade 1 år och 2 månader med en marängsviss utan dess like. Jag och min man <3


+

Fick ett par alldeles fantastiska byxor av min generösa mor och diggade dom STENHÅRT. Gör fortfarande.


+

Körde en bio-lördag för att vi hade så liten tid tillsammans, jag och Thomas och lyckades time:a det så pass bra att kära Julia och hennes man också rännde runt i staden och kom och sa hej när vi åt på Mongolian BBQ. Fem av fem toast får han den där Erik. Dom firade dessutom 6 månader tillsammans och det syntes i ögonen. Alla fjärilarna.  <3


+

Och sedan så deltog vi i en begravning. En nära vän's pappa hade gått (skriver av respekt inte ut vännens namn). Det var himla fint men också obeskrivligt hemskt. Gick in i kapellet med inställningen att "äsch det här klara vi galant!" men redan på första låten var både jag och min man i krokodilisar. Såhär såg jag ut iallafall, som om det vore av mening.


+



Sedan blev det midsommar och första 6 timmarna i vaket tillstånd spenderades hos oss, på trädgårdstorp och i Natta och Tedhs lägenhet i Riksten. Vi hade bestämt oss för ett traditionsenligt midsommarfirande med ringdans, folkdräckter och midsommarbord och allt vad det hette och så fick det bli. Mycket gemytligt även om jag har svårt för det där att vi är så pass stora nu att vi själva kan arrangera diverse högtidsfirande utan våra mammor och pappors tillstånd eller deltagande. Jag saknar liksom alltid min mamma mer eller mindre. Nåväl.

De följande timmarna spenderades hos Malin i Älta på hennes midsommarfest och det var så obeskrivligt kul. Jag var där, Mirjam var där, Malin var där, Freja var där, Julia var där, Erik var där och Jasmin:en var där. Och en massa andra såklart. Vi åt en död tårta, blev bjudna på Malins livsfarliga drinkar, minglade med massa folk och dansade GALET. Midsommarafton slutade hemmahos Julia klockan 04:00 och dagen efter var vi bakishestar och på bussen från Älta när jag satt förlorad i min iphone (SOM JAG ÄLSKAR) hör jag plötsligt Mirjam börjar prata om det höga berget som reser sig mittemot vattnet vid Viking Linebåtarna

"Här Madeleine.. här till höger vad är det då? Ett skyddrum kanske? Ja så måste det förståss vara.. Madeleine lyssna då - det här är bra att veta om det blir krig. Ett skyddsrum alltså.. mmmm då får man skynda sig in där men om man inte hinner då får man hoppa in i en sånn där klyka (spricka i berget)"

Och jag skrattade ju så att jag höll på att kola.. vem säger nåt sånt?









Några dagar innan midsommar gjorde jag något som jag den här sommaren mer eller mindre hade förbjudit mig själv att göra. Jag köpte en Peace & Love-biljett. På blocket. För 3000 kronor.
Det hände sig nämligen att jag 7 dagar innan festivalen skulle gå av stapeln, mitt under ett av mina träningspass plötsligt slogs av insikt att "SHIT - jag ska inte på en enda festival i år?!?" och greps av ren och skär panik. Även om Storsjöyran i fjol absolut inte var att hänga i granen så kändes denna insikt så himla skrymmande och skrämmande och helt omöjlig att acceptera.. så 24 timmar senare, efter att ha blivit blåst på den första biljetten jag skulle köpit över nätet, så mötte jag upp en ytterst trevlig karlslok och betalade som sagt 3000 riksdaler för var som skulle komma att bli den märkligaste festival jag någonsin hade varit på.
På tisdagen köpte jag biljetten, på torsdagen handlade jag all utrustning och på måndagen veckan där på klev jag på den abonnerade bussen fina Ida's pappa hade fixat åt oss. Vi var 6 pers i en riktig turistbuss som visade Ett Småkryps Liv i taket. Och 100 kg pepp.

Egentligen så kände jag ingen särskilt väl som skulle på Peace & Love bortsett från Ida då som jag läst alla kärnämnen med på gymnasiet, men i samma stund som jag slogs av insikten så såg jag att Malin (Thomas fd. hjärta) lade upp en statusuppdatering på facebook något i stil med att hon äntligen hittat en biljett och att hon och en annan tjej som också heter Ida (som jag sedan 15års ålder haft lite sporadisk internet-kontakt med) skulle åka på festivalen. Det föll sig liksom naturligt att fråga henne om hur jag skulle gå till väga för att hitta en biljett på bästa sätt och det föll sig lika naturligt att sedan bli inbjuden att campa med de två. Så jag bodde alltså i mitt eget tält men i samma camp som Malin N och Ida.

Innan funderade jag på om det verkligen var en så bra och genomtänkt plan, men jag är ju också "känd" för att vara oerhört impulsiv och spontan så varför skulle inte det här vara möjligt då heller? Människan är det allra intressantaste som finns i mig och jag vill helst veta allt om alla på en gång och kan inte hålla min nyfikenhet inom mig så jag såg detta lite som ett socialtexperiment, fast känn er inte som försöksdjur nu kära Malin och Ida om ni av en händelse skulle hitta hit - nåt sånt var det inte tal om. Så summa sumarum så var det inte märkligt alls.

((Ibland önskar jag att min öron besatt nån slags inspelningsfunktion så jag kan spela in en vissa människors historia och sedan spela upp för mig själv i efterhand.))






"Känd" för att vara oerhört impulsiv var det ja. Jag kan meddela att i 9 fall av 10 så ter sig mina impulser väldigt väl och har oftast en fin effekt men ibland också inte. Att på impuls köpa sig en biljett vars pris är 1200 kronor dyrare än ursprungspriset, att på impuls åka på festival och  bo ihop med några människor man inte alls känner i 1 vecka, att på impuls köpa utrustning för 2000 kronor. Att efter 3 timmat på campingen känna "jag överlever aldrig en vecka", "jag överlever aldrig en dag" Att ångra sig. Det här var alltså en av få misslyckade impulser.

Det borde vara så att man blir mer och mere härdad med åren som går men med just festivaler så är det HELT tvärtom. Iallafall för min egen del.

Jag ser inte det fina längre, med att sova i tält, somna till tältgrannarnas stönande (eftersom att det var 30.000 campare på ett område som motsvarar max 10 hektar så var alla tält tvångsplacerade med max 10 cm mellanrum och grannarnas kvällsaktiviteter gjorde så att även mitt tält började ruskas fram och till baka, frysa ihjäl på natten och dö av värmeslag på morgonen (det var seriöst 35 grader ute och då kan ni föreställa er hur det var i mitt tält som var placerad utan nån skugga som helst), att äta kall konserverad mat alternativt lägga ut pinsamt mycket pengar på snabbmat vars innehåll och smak inte ens är värd att nämna, att vara konstant klibbig, att leva i kiss, bajs, lera, skräp och gräs, att inte kunna duscha eller gå på vattentoa som man vill, att dricka alkohol som om det vore vatten, att hänga med människor som allt för oftast ger lika mycket som ett tomt mjölkpaket (OBS! MENAR INTE: Malin, Ida, Ida, Anna, Ioana, Axel) etc. Hur gärna jag än vill så ser jag inte det fina i det längre. Och det här ska jag komma ihåg till nästa år så jag inte gör om detta. Fast det är klart att det blir lättare om man väljer en festival som inte har 60.000 besökare och om man åker med några av sina nära vänner och om man har tak över huvudet, el i väggen och en riktig säng att sova på. Men aldrig mer camping. Iallafall inte Peace & Love.

Det slutade iallafall med att jag ringde gråtandes till min mor som hänvisade mig till våra släktingar som bor 10 minuter från festivalen och plötsligt så hade jag blivit deras inneboende veckan ut. Jag säger bara TACK Björn och Margareta för att ni räddade min festival. Det hela blev inte mycket sämre av att min högt älskade mor 2 dagar senare också kom upp till Borlänge och bodde hos dom. Jag kunde inte haft det bättre. På dagarna var jag hemma hos släktingarna och på kvällarna och nätterna dorg jag på konserter och hängde med min fd. campingfamilj. Det var fint.

Här fick jag flytta in, hos underbara Björn och Maggan.

Där åt man jordgubbar som om det vore mat. HIMLA FIN!!!



En Made som inte vill åka hem. Mor och jag enades om att vi nångång ska bo i Borlänge också.




När jag kom hem så hade jag blivit så inspirerad av Maggans ordning och redan och beslutade på en höft att jag skulle fixa till vårt badrum lite. Nog för att vi vill härifrån men ingen mår ju sämre av att vi höger rummet mysfaktor lite och jag som ändå inte haft nåt sommarjobb hade ju all tid i världen till övers. Resultatet blev såhär iallafall. Det jag gjorde var att måla våre pissvita väggar i en mer klarvit, målade vita hyllan lila, målade gula elementet svart och möblerade om och sorterade ut bland alla saker. Mycket nöjd.


+

Fick ett himla beroende av kebabfefferonis. Åt seriöst en burk i veckan...


+

Var och kikade på teatern som Thomas jobbade som ljus och ljudtekniker på och fick skådespelar-craving. Tänk att det nu är över 1 år sedan jag stod på scen?!


+

Firade min Symbiossyster på hennes 20årsdag i Mölnbo. Det bjöds på mat och dopp i sjön och det var väldigt mysigt!





Städarsöndag och sommarsummering.

2011-08-08 01:05:56 Allmänt Kommentarer (1)
HEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJHEJ!

Nu är det visst natt igen (det är ju alltid natt numera?) och jag har städat hela dagen. HELA dagen alltså. Från klockan lite-efter-två till klockan lite-efter-tio. Helt själv.

(-För att min man lider av nån slags städångest och blir rysligt agressiv när storstädning kommer på tal och ännu värre när det väl ska till att ske och då kan jag tycka att det är mer värt att undvika den striden och istället som sagt, ta det  helt själv. Fast nu lät jag som en toffel men det är jag inte och har inte varit på 4 år. Sådeså-)

Storstädning av 74kvm alldeles själv då damtorkning, dammsugning och skruning av golven samt upplockning och tillbakaplacering av diverse övergivna och vilsna föremål, ingår. Inte särskilt underhållande i sig men himla bra för hjärnkontoret att få valsa omkring där med moppen och dammtrasan i högsta hugg. När jag var nyss fyllda 17 så erbjöd jag mig att städa min pappas vindsvåning för 50 kronor i timmen. Det hela tog 10 timmar och en allergireaktion som inte var av denna värld, jag är så rysligt allergisk mot hela världen men särskilt damm vet ni. Jag minns att jag tyckte det var mycket pengar och att jag då som nu fann en viss tillfredställelse i det hela.. 

En av de saker jag kom fram till idag var att jag ska göra en sommarsummering här på bloggen. Jag har ju så svårt med sånna här blogguppehåll när man ska återvända igen efter en tids frånvaro och bara börja skriva som om inget har skett. Jag klarar faktiskt inte av det, för då känns det som att man har hoppat över 2 nästan 3 månder eller på nåt sätt lever i förnekelsen att frånvarotiden ens existerat och då tenderar också själva återupptagningen av bloggen att inte bli av överhuvudtaget och det vill jag faktiskt inte ska inträffa ännu en gång. Så i dagarna kan ni vänta er en liten (läs lång, jag har väl aldrig kunnat fatta mig kort?) sommarsummering på det som jag tror, att dömma av nattvinden, är på vippen att övergå till höst. Låter det bra? Jag har så mycket att berätta, som vanligt.


Tillsvidare - Godnatt!



Dipp-dilemma.

2011-08-04 16:54:56 Allmänt Kommentarer (1)
God eftermiddag. Igår natt var det dags att spela in lite igen kände jag. Jag försökte mig på att göra det redan dagen efter mitt allra första videoblogginlägg (=måndags) men de filmerna som blev går dessvärre inte att publicera för att min omvärld (läs: Malin och Issa) agerade på ett sätt som är tämligen jämförbart med haschpåverkade ekorrungar och som lätt skulle kunna misstolkas en stor aning om de kom ut på cybernätet. Anyways.
Igår var det dipp-dilemma här i huset. Det ligger nämligen til som så att min kära sambo och fästman fått för sig att det inte på några vilkor går att konsumera chips så länge det inte finns dipp till. Torrheten tror jag är hans problem. Så jag behövde alltså improvisera ihop en dipp klockan 00:24 en onsdagsnatt på ett kylskåp som det snar börjar eka i pga. dess icke-existerande innehåll för tillfället. Hm.. detta är iallafall resultatet på det.





RSS 2.0